Citat:
Ursprungligen postat av
ivanivan
Nej ingenting är självklart. Självklart
Vi samlar på oss mönster, precis som språket fungerar.
Startar från relativt formlöst för att sedan bli mer komplext.
Som universum i stort.
Ganska coolt.
Okej, vi har skapat ett mönster med hjälp av språket. Vad är det då vi försöker förklara eller beskriva med hjälp av språket? Är det ett mönster som redan finns där (som var det första du var inne på) eller är det i någon mening ingenting förrän vi skapat någonting? Jag börjar tvivla på min första hållning som är det senare alternativet, på grund av att det kan finnas någonting även om vi inte kan kommunicera det. Det finns någon forskare, tror att det är Locke, som hävdar att vår förståelse och upplevelse begränsas av vilka begrepp vi har att beskriva vår förståelse och upplevelse med. Ska fundera vidare på det.
För att återkoppla till trådstarten kan man hävda att vi oundvikligen är logiskt inkonsekventa på grund av att olika människor kan ha olika begreppsförståelse och beskriver ett fenomen på ett - för en annan person - logiskt inkonsekvent sätt. Det kan säkert uppstå situationer där två personer har samma budskap men är totalt oförmögna att kommunicera det till varandra varvid det kan uppstå en till synes logisk motsättning för båda motparterna.
Därför är det för trådstarten intressant att veta på vilket sätt någon är logiskt inkonsekvent. Är det för att du är oförmögen att förstå logiken eller för att någon drar en absurd slutsats givet ett antal premisser? Med vilket språk kommuniceras logiken och hur väl införstådda är de som ska ta del av logiken med språket (syntax, semantik)?