Deppigaste i livet är att bli gammal.

Makthavarna är sadistiska as och vi som skulle ha civilkuraget att ge oss på systemet är för få för att ha någon som helst realistisk chans. 99,9999% av alla människor är ynkryggar som alltid försvarar sitt eget slaveri.

60-70 verkar nog jättegammalt för en 20-årig snorunge som fortfarande bor hemma hos mamma, men notera att dagens unga får räkna med att inte kunna gå i pension förrän vid ca 69 -- därför att vi lever allt längre men ffa är friska allt längre. Finns t o m många 80-90-åringar som är otroligt aktiva och fjällvandrar och håller på.

Vid 69 antas du alltså fortfarande vara fullt kapabel att utföra dina arbetsuppgifter och ta dig till och från jobbet osv. Och isf till att även ha givande ledigheter med resor och div aktiviteter utanför jobbet.

Snarare än ålder kanske det är hälsan man ska ha som riktmärke om man öht funderar på när det är dags? Men även då har man ju förstås barn och barnbarn att ta hänsyn till. "Farfar har hängt sig i garaget" är ju lagom skoj att få höra.

Har en kollega på 50 som gifte om sig härom året med en något yngre kvinna och nu har en liten bebis. Har inte tid för att bli gammal..

Inte alls en dålig ide Ligger i linje med vad jag skulle göra kanske vid 60-70 års åldern beroende lite på, men det ska vara upp till var och en om den vill fortsätta leva vid hög ålder eller inte. Ingen ska behöva leva vidare bara för att man "måste".

Det är väl inget som hindrar dig att ta livet av dig vid 60 års ålder. Men ska du säga det till din eventuella partner och dina barn också "Jag söker en kvinna (eller man) i lagom ålder att dela livet med, OBS, kom ihåg bara jag kommer ta självmord vid 60 bara för att jag själv vill" Tror nog inte att det skulle uppfattas som speciellt lockande, men på Flashback kanske det uppfattas som helt normalt..

När jag växte upp som barn och i min ungdomstid på 70-80 talen hade jag inga som helst föreställningar om att jag ville dö tidigt eller att bli äldre måste vara något negativt eller hemskt. Är det internet överlag och isoleringen som följer som skapar alla dessa depressiva vanföreställningar hos folk idag, eller är detta bara isolerat till vissa nätforum?

Just därför ska man ha rätten att själv bestämma när man avslutar det utan tjafs, oavsett alla anekdoter om 90-åriga fjällvandrare. Börjar sakta närma mig medelåldern men tänker absolut avsluta det i tid när hälsan börjar försämras och när man redan gjort det mesta. Vet som sagt en som vägrade cancervård vid 70-års åldern för att hon redan upplevt allt det hon ville och levt livet. Hur länge folk antar att man ska jobba har ingen betydense, och för samhället är det ju betydligt billigare att man dör lite före pensionen kickar in.

Det är väl inget som hindrar dig att ta livet av dig vid 60 års ålder. Men ska du säga det till din eventuella partner och dina barn också "Jag söker en kvinna (eller man) i lagom ålder att dela livet med, OBS, kom ihåg bara jag kommer ta självmord vid 60 bara för att jag själv vill" Tror nog inte att det skulle uppfattas som speciellt lockande, men på Flashback kanske det uppfattas som helt normalt..

När jag växte upp som barn och i min ungdomstid på 70-80 talen hade jag inga som helst föreställningar om att jag ville dö tidigt eller att bli äldre måste vara något negativt eller hemskt. Är det internet överlag och isoleringen som följer som skapar alla dessa depressiva vanföreställningar hos folk idag, eller är detta bara isolerat till vissa nätforum?

Hur länge folk förväntas kunna jobba speglar hur länge folk förväntas vara friska. För samhället är det självklart bättre ju längre folk kan vara med och bidra, om det nu är en viktig aspekt. Men de som har gjort rätt för sig förtjänar självklart att bara få leva iaf några år som pensionärer och kanske göra sånt de inte har haft tid med förr.

Vad då "gjort det mesta"? Det har ingen, utom kanske av sånt som man någon gång hade ställt upp som mål. Men vi utvecklas med åren och får nya intressen, som man också till större del kan förverkliga därför att man har mer pengar. Stay curious och testa nya saker!

"Samhället" är politikerna och de rika asen. Vanliga människor räknas inte. Sverige är som vanligt fegt hycklande. Som 75-åring får man inte någon riktig sjukvård utan blir i princip mördad med en överdos om man hamnar på sjukhus en längre tid, samtidigt som en 25-åring som bara vill dö hamnar på en psykavdelning tills han är "frisk" och kan fortsätta slava på.

Det är bara inbitna livslögnare som kan intala sig att allt inte bara är en idiotisk rundgång t.o.m. om man är frisk och har god ekonomi. På forumet där jag är moderator är det många högintelligenta ungdomar som inte önskar något annat än att få dö för att de hatar världen så. De hade varit värda att få leva i en bättre värld, men en sådan finns inte eller är oåtkomlig för oss som lever i detta erbarmliga universum.

Hur länge folk förväntas kunna jobba speglar hur länge folk förväntas vara friska. För samhället är det självklart bättre ju längre folk kan vara med och bidra, om det nu är en viktig aspekt. Men de som har gjort rätt för sig förtjänar självklart att bara få leva iaf några år som pensionärer och kanske göra sånt de inte har haft tid med förr.

Vad då "gjort det mesta"? Det har ingen, utom kanske av sånt som man någon gång hade ställt upp som mål. Men vi utvecklas med åren och får nya intressen, som man också till större del kan förverkliga därför att man har mer pengar. Stay curious och testa nya saker!

Hur länge folk förväntas kunna jobba speglar hur länge folk förväntas vara friska. För samhället är det självklart bättre ju längre folk kan vara med och bidra, om det nu är en viktig aspekt. Men de som har gjort rätt för sig förtjänar självklart att bara få leva iaf några år som pensionärer och kanske göra sånt de inte har haft tid med förr.

Vad då "gjort det mesta"? Det har ingen, utom kanske av sånt som man någon gång hade ställt upp som mål. Men vi utvecklas med åren och får nya intressen, som man också till större del kan förverkliga därför att man har mer pengar. Stay curious och testa nya saker!

Jag är sjukpensionerad p.g.a. min autism sedan 25 år tillbaka men har trots det haft dussintals släktingar och bekanta som har haft en hemsk ålderdom och död eller dött innan de ens blev gamla. En "normal" människa torde känna till hundratals sådana fall. Att säga att livet är hemskt är bara att vara ärlig med vad man ser omkring sig.

Snälla, tryck inte på andra din egen självömkan, det blir så löjligt

En av de saker som är bätre med att vara äldre är att jag har betydligt mer pengar idag än då jag var ung. Idag kan jag göra lite vad jag vill. Jag kan köra bil vart jag vill om jag ska någonstans eller äta ute och fika, köpa prylar jag vill ha etc, så än vill jag inte dö. Men visst, har man aldrig haft ett arbete och lever helt i ensamhet och bara möter sitt eget depressiva ansikte i spegeln varje morgon, då kanske man vill dö så tidigt som möjligt.

Just det där med autism är riktigt jävligt för en åldring, speciellt om det innebär stora sociala svårigheter. Att säga att man ska njuta av ålderdomen är som att visa mittfingret åt en som absolut inte kommer att klara av vardagen helt ensam.