24 år gammal okysst oskuld

Lite så är det med ADD, tyvärr. Det skapar problem med inlärningen och etablerandet av konstruktiva beteenden.

Markunator, du verkar ganska lik mig. Har exakt samma problem med att min hjärna motarbetar mig varenda millimeter och har varit så hela livet. Den ger mig alltid negativa ångestkänslor. Nästan aldrig belöning i välmående vilket gör att det blir så extremt svårt att försöka utveckla sig.

Jag är mycket äldre och jag kan bara säga att försöka jaga tjejer utan att bygga upp sig själv först är 100% dömt att misslyckas. Man måste bestämma sig att först jobba med sig själv. Börja försöka intressera sig för livet annars har man inget att prata om och tjejerna sticker direkt. Finns inga genvägar tyvärr om du inte bara vill betala för ett skjut i Tyskland t.ex.

Jag har haft chanser att förlora oskulden men som vanligt motarbeta min hjärna mig till den grad att jag fick panikångest och sen blev det inget mer med det.

Inom LSS boende finns det många promiskuösa tjejer kan jag säga. Första dan var det redan en som ringde på. Ett bra tag senare blev jag även erbjuden att sova över hos en tjej och dennes tjejkompis med "mys".
En normalt fungerande man hade varit överlycklig men jag fick bara sjuk ångest och baila.

På LSS boende behöver man liksom inte konkurrera med så många killar så tjejerna är på en som klister även om man är trasig.

Summan är man kan inte bara gå från 0-100. Det blir fail. Man måste jobba sig upp och det är extremt svårt för oss som har dessa problem.

Då kan jag inte hjälpa dig.
Men jag undrar vad du hoppas åstadkomma med denna tråden? Du är obenägen och ointresserad till alla tips och råd.
Verkar som att du hoppas på att det ska finnas en hemlig fras som gör att man får idka samlag utan någon motprestation.
Det fungerar inte riktigt så.


Jag kan ju flika in här och förklara för dig att 10 000 kr är för mycket pengar för en (?) timme. Det finns ingen hora i hela världen som är värd så mycket. Du kan komma undan billigare genom att träffa väldigt snygga horor som dessutom varit med i pornografiska filmer (porrstjärnor).

För 10 000 kr så hade du kunnat åka utomlands och träffa kanske tre horor som erbjuder väldigt bra service och som har porrstjärneutseende.

Jag tackar för mig, men om du skulle behöva min hjälp så kan du skicka ett PM.

Nej! Aldrig i livet att jag gör det! Har du nån aning om hur lång tid det skulle ta? Dessutom skulle jag slösa bort inte ett utan två kollegieblock på att skriva ner en massa tips som jag aldrig kommer att vilja, våga, kunna eller orka genomföra. Nej, det finns inte en chans, tyvärr.


De övriga problemen skulle dock återstå.


Jag kan inte ha bättre koll än vad jag redan har. Det kommer aldrig att fungera. Jag kan inte väga mitt fett, jag kan inte hålla ordning på hur mycket fett jag äter, och jag kan inte ändra mina matvanor för att innehålla mindre fett och färre kolhydrater. Jag fattar ingenting, och det är för jävla jobbigt att ens tänka på.


Ja, men det kan inte hjälpas. Broccoli vill jag f.ö. inte ha.


P.g.a. mitt beroende av sötsaker så gör jag dock inte det.


Det låter för jobbigt.


I stort sett, ja. Ibland glömmer jag t.o.m. bort början av en mening när nån pratar med mig.


Ja, och jag vet inte hur jag ändrar på det.


Sopsortera? Vad snackar du om?! Jag sorterar redan mina sopor!

Jogga kan jag inte göra; jag vet ingenting om hur man gör, jag skulle inte orka eller ens vilja det tillräckligt mycket för att klara av det, och dessutom är jag så tung att det fullständigt skulle kvadda mina fötter. Nej, jag tänker inte jogga. I alla fall inte förrän jag har blivit mycket lättare, åtminstone tio kilo lättare. Då kanske jag kan fixa det.

Varför skulle jag vilja sticka till Vendel eller Långhundraleden, förresten?


Inte för mig.


Du har rätt, jag förstår dem inte alls.


Jag är aldrig på bra humör. Aldrig någonsin. Inte egentligen.


Många små (och en del stora) förändringar har ägt rum i mitt liv de senaste två-tre åren. Ingen av dem har lett till något.


Jag vill göra en hel del saker, nu i sommar till exempel. Jag vet bara inte hur.


Ja, det kanske jag faktiskt blir tvungen att göra. För jag kanske inte orkar vänta tills jag blir en kille som någon tjej kan tänka sig att ta i med tång utan att få betalt. Jag har inte lärt mig någon av de saker som jag borde ha lärt mig vid min ålder, när det gäller socialt samspel, vänskap och dejting.


Det har jag redan gjort (eller rättare sagt: mina föräldrar räknade ut min inkomst och mina fasta inkomster). Det hjälper inte: jag spenderar ändå skitmycket pengar. Alldeles för mycket.

Lyxfällan tittar jag förresten inte alls på, eftersom jag är helt ointresserad av dokusåpor.


Hur gör jag det, då?


Det vill jag. Synd bara att jag varken kan eller vågar. Jag skulle åka fast, eller så skulle mina föräldrar få reda på det.


Vad var det för "chanser att förlora oskulden"? Vad hände? För om jag hade en sån chans, så skulle jag nog inte få panikångest.


Vadå, så jag borde bo i LSS-boende, menar du då? Vad är det ens för något? Jag bor redan i en fin lägenhet, tyvärr.


Det kan jag inte svara på, för det vet jag inte.


Nej.


Det var inte för en timme, det var snarare för en hel dag. Hon var liksom en "finare" sorts eskort. Hon sa att hon skulle behöva mycket tid för en sån som jag, och därför mycket pengar.


Och hur fan gör jag det, då?


Nej, det hade jag inte.


Vad kan du hjälpa mig med? Jag antar att jag kan skicka PM till dig...

Hej Markus!
Hur gick det med psykologkontakten? Jag ser ingen annan lösning än att du får professionell hjälp. Det verkar som du mest har den här tråden för att prata lite med andra och pysa ut din frustration.

Ta hand om dig

Tjena Macke, länge sedan senast. Som vanligt tänkte jag predika om hur du måste lära dig bli en självständig människa. Ett bra första steg vore kanske att konstruera en budget, så att du kan börja spara ihop i alla fall lite fickpengar till mindre resor eller andra nöjen du vill ägna dig åt. Prata med din boendeassistent, det känns som en typisk grej han/hon borde kunna hjälpa dig med.

Hm... jo jag kan känna igen mig i det där. Psykiska besvär kan göra det svårt att fokusera, och när man inte fokuserar ordentligt blir det lätt så att man ströläser några sidor och sedan börjar man tänka på något annat och så vet man inte var man var. Då blr det ibland svårt att sätta sig in i en bok och läsningen känns inte längre lika rolig. Du vet, ibland kommer man bara inte riktigt in i en bok från början, även om det är någonting man vill tycka om upptäcker man att man inte har så stor lust att läsa. Då kan det vara en bra idé att lägga just den boken åt sidan ett tag, och kanske prova något lite mer lättsmält istället. Så kan man alltid ge sig på den där boken man menade att läsa någon annan gång.

Vänta, räknar du inte godiset i dina 1500 kalorier? Jag vet inte mycket om att räkna kalorier men jag kan tala om för dig att det är totalt jävla meningslöst att väga maten om du går runt och småäter en massa saker som du glömmer att räkna med.

Du har sagt tidigare att du inte vill skriva någon lista över vad du äter under en vecka, men jag tror ärligt talat att det skulle hjälpa dem som vill hjälpa dig med kosthållningen väldigt mycket.

Det finns verkligen inget du behöver veta för att jogga. Man sätter en fot framför den andra, som när man springer, och sedan försöker man hitta ett tempo som man kan hålla ett tag. Visst kan man också springa intervaller eller andra mer avancerade saker, men ärligt talat så går det inte att göra fel. Om du tycker att det känns läskigt kan du alltid kombinera det med dina promenader, börja med att springa ett trettiotal meter, se hur det känns och sedan kan du växla tillbaka till gångtempo igen.

Visst finns det en liten risk för belastningsskador (snarare i knän än fötterna dock), men det är sällan farligt, och känner du någonsin att det gör ont kan du sluta, det går över om man tar det lugnt.



För övrigt håller jag verkigen med Aryt om att du skulle behöva någon professionell som kan hjälpa dig med din nedstämdhet och orkeslöshet. Som det är nu är et rätt meningslöst att du skriver här eftersom du ändå inte verkar orka eller vilja ta till dig av några av de tips folk kommer med (även om en stor del av tipsen faktiskt är kassa).

Du är precis som Linus på linjen!
https://www.youtube.com/watch?v=LSDLet8_KxQ
Jag tror detta ar med aspergern att göra att du är negativ.


Tycker inte heller att du ska börja jogga om du väger för mycket, men ha det som mål att du ska klara av att jogga när du tränat upp dig med promenader.
Försök att öka längden lite hela tiden på promenaderna.


Det är svårt att bryta sockerberoende, men ät en frukt innan godiset så får du i dig en del sött och äter mindre godis.


Du vill inte kontakta någon aspergerförening, men det är bra om du gör det. Du kan gå dit med någon förälder eller personal.


De ordnar aktiviteter och läger du kan vara med på, fast då säger du väl att du inte vill.
Men skulle du vara med på något och du inte vill så kan du gå då, ingen som tvingar dig vara kvar för du tackat ja.

De här aktiviteterna är anpassade för folk som dig.

De har säkert aktiviteter som du gillar, t. ex bio med andra med asperger.
http://www.autism.se/stockholm

Tror du kommer säga nej jag kan inte, jag vill inte igen och detta hindrar dig.

Något annat du kanske skulle testa är psykolog på nätet, finns så du inte behöver gå hemifrån. Jag vet inte kostnad, men tror det är vanligt läkarbesökskostnad och frikort gäller nog.

Jag tror det finns flertal kvinnor som inte har fått sin diagnos faktiskt. Kvinnor är oftast mer lärda i att kommunicera då kvinnor uppmuntras mer till detta i samhället, vilket kan vara till en fördel i att hantera problem som kan uppstå i vardagen med aspberger och liknande diagnoser

Varför gjorde du en ny tråd? Vad är det du vill åstadkomma? Det måste du veta annars så borde du kanske ha en personlig assistent som kan hålla koll på dig.


Varför skulle man umgås med en glädjeflicka under en hel dag? Att samtala med glädjeflickor är inte speciellt givande. Det finns mer intressanta och trevligare människor att samtala med.

Du vill bara förlora oskulden. Det räcker med kanske 10 minuter för din del (men man måste betala för 30 eller 60 minuter).
Det kommer aldrig bli ett seriöst förhållande med en glädjeflicka om du nu tror det. Kvinnor som blir glädjeflickor är inte mentalt friska. Du vill inte ha något med dessa avarter att göra om vi bortser från "vuxenmyset på tu man hand".

Men om det var hennes idé att ni skulle umgås under en hel dag så försöker hon bara lura dig.


Det är bara att leta. Jag har hittat flera stycken.


Jo. Jag vet för i helvete om så är fallet eller inte.
Du sitter bara och runkar och äter godis hela dagarna. Hur fan skulle du kunna veta om så är fallet eller inte?


Jag menade om du skulle ångra dig och vill åka utomlands.


Hur skulle du åka fast? Om du gör det i t.ex. Tyskland så kan du inte åka fast. Det är lagligt i Tyskland.
Och du behöver inte berätta allt för dina föräldrar. Du är 27 år gammal. Du är en vuxen man.

Så, precis vilka steg är du då beredd att ta för att uppnå högre livskvalitet?

Har du förstått att det krävs förändring för att åstadkomma något? Och har du förstått att det är du och endast du som kan genomföra de förändringarna? Och har du förstått att sådana förändringar som inte är det minsta jobbiga eller krävande i själva verket inte är förändringar?


Helt OK. Det är din midja, det är din bakdel. Om kostomläggning, måltidsdagbok och detaljerad kalorispecifikation är omöjliga så är det väl bara att ge upp? Hur hade du annars tänkt att få ihop det? ”Bli smal utan att göra någonting som emot initialt” liksom?


Vad tänker du göra för att ändra på det?


Hur tänker du ta reda på hur du ändrar på det?


Go figure...


Så vem skall se till att du går ner i vikt?


Varför skulle någon vilja sitta inne i en lägenhet och vara olycklig hela dagarna och hoppas på att helt plötsligt förlora oskulden? Att besöka Vendel och att vandra längs Långhundraleden är betydligt mer givande, fast det kan jag förmodligen inte övertyga dig om.


Det vet du faktiskt inte. Du vet ingenting om vad liggande innebär. Det du vet är vad avsaknaden av din föreställning om liggande innebär. See?

Alltså, du har bevisligen verkligen, verkligen noll koll på ens grundläggande näringslära (du klarar inte ens av att räkna ut ditt dagliga proteinbehov), ännu mindre på hur du ska räkna kalorier (du väger varken bordssmör, stekfett eller matlagnings-/salladsolja? hur dum får man bli?), och på det så har du missförstått hela grejen med intermittment fasting. Det ska inte kombineras med ett dagligt svinlågt kaloriintag. Det är inte konstigt att du känner ett sånt behov av att snaska godis när din blodsockernivå (googla betydelsen) blir så ojämnt fördelad under dagen, samtidigt som du ligger på så lågt kaloriintag ovanpå det.

Jag orkar inte ens gå in på alla fel du gör. Jag blir helt matt. Och du är ändå för trög och det du nu lyckas förstår för stunden har du ändå glömt efter en minut.

Du måste väga ALLT. Jag minns att du påstod redan förra året att du låg på ett kaloriintag på 1700 om dagen. Ändå har du gått upp 15 kg sen dess. Kan det vara en ledtråd till att vi på Flashback har rätt och du har fel? Du kan inte välja vilka ingredienser du har lust att väga. "Jag väger riset, men jag orkar inte väga smöret jag brer på mackorna, stekfettet jag använder när jag lagar mat, eller något annat som innebär någon form av anstränning." Förstår du inte att det är hundratals - kanske till och med över tusen, beroende på hur mycket du använder - kaloriers skillnad mellan att väga fettet och att låta bli? Gud vet vad mer du struntar i att väga.



För att det innehåller en massa kalorier, men väldigt lite näring i övrigt. Byt ut det till knäckebröd. Och skippa ost, korvpålägg och dylik skit. Ska du ha smör på så väg smöret. Och använd näringsrikt pålägg som keso, avokado eller något annat grönt. Eller ja, just det ja, du äter inga grönsaker förutom ärter och vägrar testa nya.


Du behöver näring. Det är inte märkligt att du inte märker något resultat av dina fyra gymbesök i veckan. Man bygger nämligen inga muskler av att leva på vitt bröd och potatismos.

Vill du gå ner i vikt så ser du till att räkna ut ditt näringsbehov. Vill du ha lite muskler i din pöskropp så ser du till att äta proteiner så att du kan bygga muskler.


Om jag har fel, varför går du då upp 15 kg i vikt? Varför går du inte ner? Även om du så skulle äta godis varje dag så hade du ändå gått ner i vikt av att ligga på 1500 kalorier i övrigt eftersom du gymmar och cyklar och gör av med en hel del kalorier där (om du nu inte överdriver hur mycket du rör på dig).

PS. Skärp dig. Du är fanimig den lataste personen jag stött på. Totalt söndercurlad. Jag blir rent ut sagt förbannad av att se dina nonchalanta svar och pissiga attityd när du besvarar folks inlägg här. Du är som en åsna man ledar till vattnet, men som vägrar dricka (liknelse). Du självdör själsligt under tiden som du vägrar ta tag i ditt liv. Ditt största problem ligger inte i aspergern eller depressionen, för du har visat upp samma lata, bekväma beteende under de tre åren tråden har varit aktiv. Jag tror du hoppas på att någon med en fetisch för utvecklingsstörda från sexforumet kontaktar dig och erbjuder dig ett gratisligg. Annars förstår jag faktiskt inte vad du gör här.

Jag har redan en psykolog, men hon anser att jag behöver göra saker, inte prata.


Tja...jag är i alla fall en mycket mer självständig människa nu än när jag startade den här tråden för två år och fem månader sedan.


Ja, jag vet. Jag har faktiskt planerat att göra det med honom i flera veckor nu, men annat har kommit i vägen. Jag ska göra det nästa gång vi träffas.


Tack, men jag vill verkligen läsa ut romanen som jag håller på med. Jag måste bli bättre på det, bara.


Jag har räknat med godiset vissa dagar den här veckan.

Och ja, jag vet att det är meningslöst att väga maten om jag äter godis också. Jag försöker bli bättre på det.


Det vore för jobbigt och tidskrävande, och dessutom skulle jag bara ha blivit hånad för det som jag blev sist jag gjorde det.


Jag kommer knappt i väg på promenader längre, eftersom jag inte hittar så bra och inte riktigt vet vart jag kan gå, och därför så vet jag heller inte var jag skulle kunna springa nånstans. Förresten, behöver man inte overall och svettband och sånt? Nej, jag är ledsen, men det går inte: jag kan inte jogga.


Har redan en psykolog.


Längden på promenaderna, menar du?


Det kommer inte att funka. Jag äter det godis som jag redan har och redan har köpt. En frukt kommer inte att få mig att äta mindre godis, inte alls.


Jag känner inte till några aspergerföreningar. Jag vet inte hur man hittar dem, tyvärr.

Däremot så tänker jag hitta på lite saker med några träffpunkter för folk med psykiska problem här i stan och så.


Jo, träffpunkterna anordnar sånt, och jag planerar att hänga med på sånt.


Är det där en sån aspergerförening?


Jag antar att jag vill ha fler råd. Eller så kanske jag bara vill prata med folk eftersom jag är så jävla ensam. Dessutom vill jag väl också att folk ska veta hur ledsen jag är, typ...


Jag kan inte komma ihåg vad hon sa, exakt.


Nej, det trodde jag inte. Jag är inte helt sinnesrubbad.


Varför tror du det? Du kan omöjligtvis veta det.


Jag förstår inte vad du menar. Alls. Jag vet inte ens vad du pratar om. Hur träffar man såna prostituerade?


Det gör jag inte alls, och jag vet det eftersom jag vet vad jag kan klara av och inte.


Inte med dig — och jag kan inte resa själv heller.


Jo, det behöver jag faktiskt.