Du är Gud och det har du alltid varit

Till er som tror på solipsism, här följer ett par frågor som jag vill ha svar på:

Om du påstår att bara din egen idevärld finns borde du kunna manipulera den hur du vill. Varför tar du dig inte friheten till att ligga på en kungatron med världens vackraste damer runt dig och bli matat med vindruvor? Du är ju universum och har åstadkommit allt.

Hur kan du ta in kunskap från någon annan som inte finns?

Med solipsismen följer också principen att ting bara finns när du kollar på dem så; Om du blir träffad av blixten, hur kom den dit? Ingen såg den ju

Ditt medvetande måste alltid ha funnits så varför har du inte levt för evigt?

Vart kommer den naturlagen ifrån?

Vem placerar intrycken i den externa världen?

De måste ha funnits där innan du föddes. Om du accepterar faktumet om att de finns något "där ute" är du inte solipsist, utan idealist.

Det är de här tankarna som gör att du missuppfattar det. Naturligtvis så skulle ordet gud associeras med olika egenskaper beroendes på om det var en muslimsk gud, en kristen gud eller någonting annat flummigt som exempelvis en skapande kraft med en plan. Men ordet har en betydelse och definition.

Finns enhörningar? Det beror på vad betydelsen av ordet enhörningar är? Det håller inte att hålla på så förstår du väl? Då kan allt beroendes på hur någon tolkar ett ord finnas och inte finnas på samma gång och det vet vi inte går. Ordet Gud har en definition och det blir meningslöst att använda ordet på saker som inte ingår i den definitionen. Jag och du är människor och inte gudar, hästar eller loppor.


Det är en filosofisk fråga som det säkert finns tråd till här på FB? Själv tror jag vi skapar vår verklighet inom ganska tajta ramar. För att spränga ramarna så krävs det lite extra, någonting som de flesta undviker att göra. Om en människa är modig, frisläppt och besitter styrka så kan man säga att den personen har möjlighet att skapa sin verklighet. Dock även det inom ramar som man då kan definiera.


Ja absolut!

Din förklaring här verkar rätt självklar, men tänk om det dolde sig en massa förvirring bakom känslan av självklarhet? Tänk om din uppfattning att jag missuppfattar, bara är en missuppfattning i sig? Låt mig förklara:

Du skrev i förra inlägget att "Även om det nu inte finns någon gud så har ordet fortfarande samma betydelse." Detta stämmer ju inte! Betydelsen är inte samma bara för att ordet "gud" är samma i bägge fallen. Ordets betydelse varierar ju vitt och brett beroende på vad man associerar med. Att hävda att "ordet har en betydelse och definition" kan låta uppenbart om man inte fattat skillnaden på ett ord och dess betydelse, vilken ofta varierar och alltså är att betrakta som flera. Vad definition beträffar är detta ännu tydligare... Klart att det finns flera olika definitioner. Bara i din egna idévärld finns denna "allmänna definition" jag förmodar att du syftar på.

Kan det vara så enkelt som att du inte tänkte på att betydelsen bakom ordet, är något skiljt från själva ordet? Visst ligger en betydelse för ett ord inom mer eller mindre snäva ramar, men nu reder vi ut felaktigheter och skiljer rätt från fel. Om du ger intrycket av att allt är självklart, men ditt resonemang i själva verket dräller av fel och jag kan visa dig det, ta chansen att bli smartare då istället! Du får likaledes peka ut och kommentera varenda ställe i mitt inlägg här som du anser felaktigt.

Du använder "enhörning" som jämförelse vilket inte håller för ändamålet över huvud taget. Betydelsen av enhörning är nämligen avgränsad så pass att denna figur inte finns, oavsett hur betydelsen varierar inom betydelsens "område". Detta helt i motsats till "gud", som för många har en betydelse som tillåter en människa att vara gud. Jag har inte påstått att betydelsen för "gud" kunde väljas helt godtyckligt - försökte bara få dig att fatta felet med ditt "samma betydelse", som vi i ditt svar snart ska få höra tankarna kring.

"Det håller inte att hålla på så förstår du väl?" är inget annat än förvirring, eftersom den absurditet du syftar på uppkommit pga din egna missuppfattning av mitt föregående inlägg. För om du inser att din föreställning om att i detta fall ordet "gud" inte har en utan flera olika betydelser, och definitivt saknar en definition som skulle bringa klarhet så som du verkar fått för dig, då hade du ju inte behövt förklara det "självklara" ovan.

Om vi tittar på detta t ex:

"Ordet Gud har en definition och det blir meningslöst att använda ordet på saker som inte ingår i den definitionen. Jag och du är människor och inte gudar, hästar eller loppor."

Det finns ingen enhetlig definition för detta ord tyvärr, däremot en ungefärlig mening - så oprecis att den kan variera väldigt mycket, men om detta missförståtts så fattar man så klart inte vad t ex personen som startade tråden menade, utan man nöjer sig med att konstatera att personen inte fattar (låter det intelligent?). Däremot är betydelsen av "häst" eller "loppa" väldigt mycket mera tydlig så att inte så mycket oenighet råder kring vad som menas med dessa ord. Att ändå göra liknelsen med dessa ord i detta fall visar ju bara att detta inte riktigt förståtts alls.

Jag gör dig en tjänst som klargör detta! Om det är jag som missförstått kan du väl förklara exakt vad. Det verkar dock som om du lite urskiljningslöst häver ur dig påståenden som du inte har koll på alls. Hur hade t ex associerade egenskaper skiljt sig beroende på om guden varit kristen eller muslimsk? Vem som helst med lite högstadiekunskaper i religion färskt i minnet hade antagit att du inte hade den blekaste här, men jag kanske har fel?


Intressanta tankar men besvarade ju inte min fråga på något sätt alls. Hur blir några funderingar angående "skapande av ens verklighet" meningsfulla över huvud taget om man inte ens är på det klara med vad man menar med att "skapa sin verklighet"..?


Kan och kan. Försökte antyda att ditt självklara svar kanske var ett av flera, men visst berätta om denna allmänkunskap så ska vi se om du kan då.

Alla dessa frågor beror på förvirring i olika former.

För det första "tror" man inte på solipsism - med rätt perspektiv uppstår ingen motsättning, så det handlar inte om att välja att tro på något framför något annat.

Frågan om bara ens egen idévärld finns är självklar om du inser att "de övriga" som du menar eventuellt också skulle kunna finnas, bara finns som föreställningar/tankar för dig. Det är självklart för folk att resonera som "klart att det finns fler tankar än mina", men för vem då? Att andra skulle ha tankar kommer aldrig bli en realitet för din egna del, det är mera så det bör ses.

Att kunna manipulera världen hur man vill är nåt bara du kopplar ihop som att det vore självklart just här. Kanske är det så enkelt som att du kommer kunna göra det när du dött? Testa!

"Du är ju universum" blir lite förvirrande om man inte inser hur relativa begrepp kan vara. Själva föreställningen "universum" syftar på allting och om du i existensen bara inkluderar det du har kännedom om, utifrån upplevelsen som du har, så lär du inte göra samma association till detta begrepp.

"Ta in kunskap från någon annan som inte finns" är helt nonsens. Alla finns ju i ditt medvetande, precis i överensstämmelse med den verklighet du själv kommer spendera hela livet i, eller?

Följande resonemang låter lite som att det man menar med "finns" inte förståtts ordentligt bara: "Med solipsismen följer också principen att ting bara finns när du kollar på dem"

Det är lite oklart vad vi i vår "objektiva" verklighet menar med att något finns. Vi tänker oss att omgivningen existerar som en spelplan ungefär. Men när du sitter och läser detta finns allt annat bara som tankar, oavsett hur du vrider och vänder på det. Du tänker "men jag VET att verkligheten finns utanför fönstret"... Ja, men vadå detta är ju en tanke. Frågan är vad du egentligen vet med den där tanken - att den starka känslan av visshet kanske bara av ren vana blandats ihop med "verkligheten utanför fönstret"

"Ditt medvetande måste alltid ha funnits" Hmm... återigen, vad menas med finns? Om man utgår ifrån ett solipsistiskt perspektiv där ens egna medvetande är existensen, är ju detta det "alltid" som du syftar på.

Tror jag inte hänger med helt, men liksom varför skulle någon behöva placera ut intryck?

"Innan du föddes" blir med denna filosofi meningslöst. Det riktigt flummiga är ju att betydelsen av "något där ute" inte ens kan klargöras av någon tillräckligt tydligt för att nån ska veta vad som menas med det motsatta...

Allt svammel om ensamhet är också bara ett komplett missförstånd, eftersom "ensam" bara är meningsfullt om en kontrasterande motsats är möjlig, vilket just förutsättningarna skalar bort.

Information har sändare och en mottagare. Om bara ditt medvetande finns så kvarstår faktum att de måste bottna i någonting. För att överhuvudtaget uppleva någonting måste omvärlden utstråla något. Det är orimligt att du själv skapar dina tankar, för då skulle du ha koll på precis ALLTIG samtidigt.

De är klart att ingen kan veta hur de utanför är beskaffat, men du har ju tanken om de möjligtvis finns något därute. Varför lurar du dig själv?

En kontrasterande motsats är fullt möjlig. Du har ju upplevt motsatsen till existens, dvs ingentinget

Du förstår det helt fel uppenbarligen. Poängen är att allting existerar i ditt medvetande, sen om du föreställer dig medvetandet som 'host' av allt annat eller det andra som en integrerad del av själva medvetandet, spelar ingen större roll. Om det förstnämnda antas så hade det inte varit fallet som du är inne på ovan att medvetandet vore det enda existerande elementet, utan även allt annat däri.

Att "bara ditt medvetande finns" syftar inte på att objekt inuti inte finns, utan på att ditt medvetande är det enda medvetandet som finns.

Vem har egentligen nån aning om vad tankar är eller hur de uppstår..? Din sista mening ovan är alltså nonsens.


Varför tror du att det ligger nån mening i ditt? "Något där ute" säger ingenting förrän du vet vad du menar med detta. Vadå "utanför dina ögon" eller? Ja, enligt en solipsistisk ståndpunkt finns saker "utanför" ens huvud - detta är fortfarande INUTI ens medvetande. Eller du kanske hakade upp dig på att allt skulle befinna sig inuti själva kraniet


Jaså, det visste jag inte att jag hade. När gjorde jag det då? Förmodar att du också har det. Hur upplevde du "ingentinget"

I det fallet så finns det något som är ännu större än Gud.