2005-11-06, 15:37
#1
Jean Paul Sartre-Existentialismen.
Fransmannen Jean Paul Sartre fddes 1905. Han vxte upp i ett verklasshem. Simone de Bauvoir var Sartres "livskamrat", Simone var en av Europas mest knda feminister. Eftersom Sartre kom frn ett vlbestllt hem var han frmodligen relativt belst, vilket kanske inte var s vanligt under den tiden. Efter att ha trffat Raymond Aaron blev han tagen av hans tankar och reste till Berlin fr att studera tysk fenomenologi. Personligen tror inte jag att Sartre hade blivit en sdan knd filosof, eller filosof alls om han inte kom frn ett vlbestllt hem. Hade han exempelvis jobbat som gruvarbetare eller skogshuggare eller haft ngot annat fysiskt jobb och varit utan frmgenhet s hade han skerligen aldrig blivit en sdan framstende filosof. D han inte tycktes arbeta s mycket (efter att ha lst fakta om Sartre frefaller det som att han inte arbetade allt fr mycket ) kunde han istllet gra det som de flesta inte riktigt hade tid med, tnka och filosofera djupgende rrande diverse saker.
Om man inte vetat dessa fakta hade man frmodligen inte kommit in i den tankebana rrande Sartre som nu jag kommit in p dvs. den tankebanan att han aldrig haft tid eller ork att skriva och filosofera om han nu inte hade haft det s gott stllt som han faktiskt hade, vilket i allra hgsta grad pverkar hans tankestt och sikter. Sartre har bla. skrivit; "L'tre et le nant' ", den handlar om, som han uttrycker det, att vi mnniskor r dmda till frihet. Han anser att vi inte kan existera utan frihet, dr mnniskan har det yttersta valet att vlja vad hon vill vara. Sartre anser att i total frihet s vill mnniskan ha en "fasthet" och genom att skaffa oss en fasthet, som sociala roller och positioner s gnar vi oss t sjlvbedrgeri.
Min uppfattning om Sartres tankar r att han inte vill sga t folk vad de ska gra, utan med sina verk frsker han endast visa mnniskan sin enfaldighet och drmed ppna drrar i medvetandet s mnniskor inser att det r upp till dem att forma och vlja sina liv nr total frihet rder. Att f mnnsikan att anvnda sin fantasi och inte vnda sig till andra om rd, att inse att livet blir vad man gr det till. Sartre tycks vara ateist d han pstr att gud inte existerar utan att gud i grund och botten r mnniskan. Han gr sledes mnniskan allsmktig, fr henne att inse att hon genom att gra sina egna val och skapa sin tillvaro sjlv blir gud, hon innehar makten att styra ver sitt eget liv och vlja sin tillvaro.
Sartres resonemang anser jag vara befngt. Befngt eftersom att han tycks utg frn en mnniska som tycks komma frn samma frnma hem och bakgrund som honom. Frsk att tillmpa dessa tankar p ett svltande barn i mrkaste Afrika, redan d inser du ju att det inte fungerar s. Barnet har inte valet att g i skola, pengarna vljer t den individen, bristen eller tillgngen p pengar blir sledes en sorts sprr i friheten och just pengar bygger det barnets framtid. ven om barnet i vuxen lder ska frska gra liknande val kan samma princip rrande pengarnas egenskap att vlja t mnniskan tillmpas. D hon eller han aldrig ftt ngon utbildning kan personen inte precis sga t sig sjlv att; nu ska jag lsa p universitet och bli krnfysiker, och p s vis skapa den tillvaro jag drmmer om. Drfr skulle jag vilja sga att om mnniskan ska kunna "bli sin egen gud" och forma sitt eget liv mste ngra grundlggande faktorer finnas.
Om Sartre menar att mnniskans frihet ven r jmstlld och sociala klasser r utsuddade kan det ligga ngot i vad han sger. Jag vill pst att afrikanen som jag hnvisade till innan har en viss personlig makt att forma sitt liv, eftersom allt vi gr fr konsekvenser och leder till att andra hndelser ger rum skapar ju den lilla afrikanen st det inte handlar om att skapa eller att hitta p en mening utan att mnniskan blott existerar och mste skapa sig den meningen. Meningen med livet anser jag vara av hgst individuell sikt. Min tankegng r att ingen kan pst sig veta en universell mening med livet. Man kan ej heller pst som Sartre att man mste skapa sig den meningen, meningen med livet ur min synvinkel, som just kan tillmpas p mig r den att meningen med livet r ngot personligt, meningen med livet kanske just r att ska meningen med livet, meningen med livet fr en person kan vara att leka med kottar medan en annan kan anse att det r att gra en insats och hjlpa mnniskor. Visst finns det en mening med livet, alla mste frmodligen inse att det r s, om nu ingen ansg att det fanns en mening med livet s varfr skulle vi frska skapa oss en hygglig tillvaro och leva vra liv? Personer som anser att livet r meningslst och inte tagit sjlvmord r hycklare. Om det nu vore meningslst varfr inte gra ett slut p elndet? Sartre anser ju att man mste skapa sig en mening med livet, hur ska man kunna skapa sig en mening? Menar han att upplevelser, intryck och tidigare erfarenheter r byggstenarna fr att kunna skapa sig en mening med livet? Eller anser han att meningen med livet r framtiden? Han pstr ju att vi inte lever i presens, endast i futurum och dtid, d vi lever fr vad som kommer att hnda, frvntan som vi har.
Man kan resonera ur den synvinkeln att livet kanske r meningslst, kanske r det bara mnniskan som vill strukturera sin tillvaro jagar svaret p frgan. Om livet vore meningslst skulle ju allt vara meningslst. Om allt vore meningslst skulle ju mnniskans trygghet och tillvaro ej lngre existera, utan hon skulle vckas ur sina fantasier med ett ryck. Det kanske inte finns ngon mening med livet? Allt kanske bara r produkten av en slump, ringarna p vattnet frkar ju sig allts leder ju en hndelse till en annan. Mnniskan har ett behov av trygghet och frsker d skapa denna trygghet s gott hon frmr, all trygghet skulle ju kullkastas om det inte fanns ngon mening med livet, allts r just meningen med livet kanske bara mnniskans frsk att med hjlp av att kunna gra ngonting abstrakt konkret och p s stt knna sig trygg. Enligt mig s r det sledes det strsta exemplet p sjlvbetdrgeri som existerat.
Vad Sartre tycks mena med sjlvbedrgeri r att genom att frska skapa sig en trygghet om sociala roller osv. frsker skapa en lugn oas i kaoset. Min sikt r den att; Genom att leva sitt liv inom mnskliga normer och vrderingar och utan att vga bryta ut och dela med sig av sina sikter och ideer s lurar man sig sjlv. Eftersom att det r lttare att ta p sig en social mask och vara ngon annan s blir ju inte verkligheten lika ptaglig. Eftersom att du tar p dig en roll r det ju inte "jaget" dvs. individen som drabbas ytterst. Genom att spela ngon man inte r istllet fr att inte vara sig sjlv skapas en trygghet d hndelser och freteelser inte kommer en lika nra inp. Att vara sig sjlv dremot r ngot som kan vcka debatt, folk kan tycka att du r enfaldig bara fr att du inte hller med dom osv. Men genom att ta p sig en social roll s lurar man ju sig grundligt. Man skapar sledes sig inte den tillvaro man vill ha, utan rttar sig in i ledet och lter tillvaron styras av andra. Ej heller kan man leva livet fullt ut d "jaget" sllan existerar. Allts slsar du bort ditt liv p att vara ngon annan n dig sjlv. P den punkten verkar allts jag och Sartre resonera liknande, om jag nu tolkat hans tankar rtt. Jag vill avsluta med att sga att det r vldigt svrt att kunna tnka sig in i vad Sartres tankar verkligen betydde.
Fransmannen Jean Paul Sartre fddes 1905. Han vxte upp i ett verklasshem. Simone de Bauvoir var Sartres "livskamrat", Simone var en av Europas mest knda feminister. Eftersom Sartre kom frn ett vlbestllt hem var han frmodligen relativt belst, vilket kanske inte var s vanligt under den tiden. Efter att ha trffat Raymond Aaron blev han tagen av hans tankar och reste till Berlin fr att studera tysk fenomenologi. Personligen tror inte jag att Sartre hade blivit en sdan knd filosof, eller filosof alls om han inte kom frn ett vlbestllt hem. Hade han exempelvis jobbat som gruvarbetare eller skogshuggare eller haft ngot annat fysiskt jobb och varit utan frmgenhet s hade han skerligen aldrig blivit en sdan framstende filosof. D han inte tycktes arbeta s mycket (efter att ha lst fakta om Sartre frefaller det som att han inte arbetade allt fr mycket ) kunde han istllet gra det som de flesta inte riktigt hade tid med, tnka och filosofera djupgende rrande diverse saker.
Om man inte vetat dessa fakta hade man frmodligen inte kommit in i den tankebana rrande Sartre som nu jag kommit in p dvs. den tankebanan att han aldrig haft tid eller ork att skriva och filosofera om han nu inte hade haft det s gott stllt som han faktiskt hade, vilket i allra hgsta grad pverkar hans tankestt och sikter. Sartre har bla. skrivit; "L'tre et le nant' ", den handlar om, som han uttrycker det, att vi mnniskor r dmda till frihet. Han anser att vi inte kan existera utan frihet, dr mnniskan har det yttersta valet att vlja vad hon vill vara. Sartre anser att i total frihet s vill mnniskan ha en "fasthet" och genom att skaffa oss en fasthet, som sociala roller och positioner s gnar vi oss t sjlvbedrgeri.
Min uppfattning om Sartres tankar r att han inte vill sga t folk vad de ska gra, utan med sina verk frsker han endast visa mnniskan sin enfaldighet och drmed ppna drrar i medvetandet s mnniskor inser att det r upp till dem att forma och vlja sina liv nr total frihet rder. Att f mnnsikan att anvnda sin fantasi och inte vnda sig till andra om rd, att inse att livet blir vad man gr det till. Sartre tycks vara ateist d han pstr att gud inte existerar utan att gud i grund och botten r mnniskan. Han gr sledes mnniskan allsmktig, fr henne att inse att hon genom att gra sina egna val och skapa sin tillvaro sjlv blir gud, hon innehar makten att styra ver sitt eget liv och vlja sin tillvaro.
Sartres resonemang anser jag vara befngt. Befngt eftersom att han tycks utg frn en mnniska som tycks komma frn samma frnma hem och bakgrund som honom. Frsk att tillmpa dessa tankar p ett svltande barn i mrkaste Afrika, redan d inser du ju att det inte fungerar s. Barnet har inte valet att g i skola, pengarna vljer t den individen, bristen eller tillgngen p pengar blir sledes en sorts sprr i friheten och just pengar bygger det barnets framtid. ven om barnet i vuxen lder ska frska gra liknande val kan samma princip rrande pengarnas egenskap att vlja t mnniskan tillmpas. D hon eller han aldrig ftt ngon utbildning kan personen inte precis sga t sig sjlv att; nu ska jag lsa p universitet och bli krnfysiker, och p s vis skapa den tillvaro jag drmmer om. Drfr skulle jag vilja sga att om mnniskan ska kunna "bli sin egen gud" och forma sitt eget liv mste ngra grundlggande faktorer finnas.
Om Sartre menar att mnniskans frihet ven r jmstlld och sociala klasser r utsuddade kan det ligga ngot i vad han sger. Jag vill pst att afrikanen som jag hnvisade till innan har en viss personlig makt att forma sitt liv, eftersom allt vi gr fr konsekvenser och leder till att andra hndelser ger rum skapar ju den lilla afrikanen st det inte handlar om att skapa eller att hitta p en mening utan att mnniskan blott existerar och mste skapa sig den meningen. Meningen med livet anser jag vara av hgst individuell sikt. Min tankegng r att ingen kan pst sig veta en universell mening med livet. Man kan ej heller pst som Sartre att man mste skapa sig den meningen, meningen med livet ur min synvinkel, som just kan tillmpas p mig r den att meningen med livet r ngot personligt, meningen med livet kanske just r att ska meningen med livet, meningen med livet fr en person kan vara att leka med kottar medan en annan kan anse att det r att gra en insats och hjlpa mnniskor. Visst finns det en mening med livet, alla mste frmodligen inse att det r s, om nu ingen ansg att det fanns en mening med livet s varfr skulle vi frska skapa oss en hygglig tillvaro och leva vra liv? Personer som anser att livet r meningslst och inte tagit sjlvmord r hycklare. Om det nu vore meningslst varfr inte gra ett slut p elndet? Sartre anser ju att man mste skapa sig en mening med livet, hur ska man kunna skapa sig en mening? Menar han att upplevelser, intryck och tidigare erfarenheter r byggstenarna fr att kunna skapa sig en mening med livet? Eller anser han att meningen med livet r framtiden? Han pstr ju att vi inte lever i presens, endast i futurum och dtid, d vi lever fr vad som kommer att hnda, frvntan som vi har.
Man kan resonera ur den synvinkeln att livet kanske r meningslst, kanske r det bara mnniskan som vill strukturera sin tillvaro jagar svaret p frgan. Om livet vore meningslst skulle ju allt vara meningslst. Om allt vore meningslst skulle ju mnniskans trygghet och tillvaro ej lngre existera, utan hon skulle vckas ur sina fantasier med ett ryck. Det kanske inte finns ngon mening med livet? Allt kanske bara r produkten av en slump, ringarna p vattnet frkar ju sig allts leder ju en hndelse till en annan. Mnniskan har ett behov av trygghet och frsker d skapa denna trygghet s gott hon frmr, all trygghet skulle ju kullkastas om det inte fanns ngon mening med livet, allts r just meningen med livet kanske bara mnniskans frsk att med hjlp av att kunna gra ngonting abstrakt konkret och p s stt knna sig trygg. Enligt mig s r det sledes det strsta exemplet p sjlvbetdrgeri som existerat.
Vad Sartre tycks mena med sjlvbedrgeri r att genom att frska skapa sig en trygghet om sociala roller osv. frsker skapa en lugn oas i kaoset. Min sikt r den att; Genom att leva sitt liv inom mnskliga normer och vrderingar och utan att vga bryta ut och dela med sig av sina sikter och ideer s lurar man sig sjlv. Eftersom att det r lttare att ta p sig en social mask och vara ngon annan s blir ju inte verkligheten lika ptaglig. Eftersom att du tar p dig en roll r det ju inte "jaget" dvs. individen som drabbas ytterst. Genom att spela ngon man inte r istllet fr att inte vara sig sjlv skapas en trygghet d hndelser och freteelser inte kommer en lika nra inp. Att vara sig sjlv dremot r ngot som kan vcka debatt, folk kan tycka att du r enfaldig bara fr att du inte hller med dom osv. Men genom att ta p sig en social roll s lurar man ju sig grundligt. Man skapar sledes sig inte den tillvaro man vill ha, utan rttar sig in i ledet och lter tillvaron styras av andra. Ej heller kan man leva livet fullt ut d "jaget" sllan existerar. Allts slsar du bort ditt liv p att vara ngon annan n dig sjlv. P den punkten verkar allts jag och Sartre resonera liknande, om jag nu tolkat hans tankar rtt. Jag vill avsluta med att sga att det r vldigt svrt att kunna tnka sig in i vad Sartres tankar verkligen betydde.