Ah trevligt att få ett svar! Skulle gärna fördjupa mig och diskutera/resonera kring Nietzches filosofi. Ingen i min bekantskapskrets är bekant med Nietzche så mina tolkningar står rätt oemotsagda. Du verkar dock införstådd så jag hoppas vi kan föra ett resonemang.
Citat:
Ursprungligen postat av Daniel Ahlm
Jag kan säga att tanken om Självet är något jag utvecklat från Nietzsche men att tanken om världens determinism (vet ej om jag tror på den klassiska formen av biologisk determinism eller den kvantfysiska versionen) är utvecklad på andra håll (fysiken).
Jag delar din tolkning av Nietzches bild av självet som något föränderligt och dynamiskt, men som sagt. Detta tycker jag är ett argument mot världens determinism. Nietzches vilja-till-makt konception drar ju mycket av sin argumentativa bärkraft från kunskap från fysiken. Så är ju Mayer en av de centralfigurer Nietzche hämtar sin vilja-till-makt och utlösningsteori. Med detta vill jag påstå att Nietzche stödjer sig i mångt och mycket även på (dåtidens) upptäckter i fysiken.
Citat:
Ursprungligen postat av Daniel Ahlm
Jag är inte helt bekant med vad Nietzsche anser om detta men han säger ju att vi determineras framåt hela tiden och det vi kan göra är att försöka understödja vissa krafter så att vi går mot en viss riktning. Jag tror att det är Nietzsche som drar paralellen med hur vi styr en båt på ett stormigt hav. Men som sagt är determinismen utvecklad från fysiken teorier och tanken om Självet är något jag har sett och fördjupat mig i iom Nietzsche.
Må vara min fullkomliga skepticism, men synsättet att vi rör oss
framåt implicerar en utveckling. En tankemässig bana. Min nuvarande tolkning av Nietzche (och hans arvtagare) är just påpekandet om denna
tankemässiga konstruktion. Jag känner inte till att Nietzche har hävdat att vi rör oss mot en riktning, och skulle gärna få lite lästips på varifrån denna tolkning vuxit fram. Att Nietzche hävdade övermänniskans inträde, efter nihilismen, det känner jag dock till. Som sagt, förtydliga gärna din tolkning då även jag är höggradigt osäker på denna punkt.
Vad jag däremot ser är att Nietzche påpekar att viljan-till-makt är elementet som är utgångspunkten för alltets strävan. Målet är ett mer av makt, plus av makt. Att världen består av alla tings vilja-till-makt och att detta är alltings fundament. Nietzche skiljer mellan Herren och Slaven, där den försnämnda präglas av en inre organisation av lydande och befallande vilja-till-makt. Genom detta förmår Herren att förhålla sig aktiv till sin omvärld och agera
aktivt. Att behålla initiativ helt enkelt. Slaven däremot, präglas av inre desorganisation, och tvingas re-agera på Herrens initiativ, dennes yttre retningar.
Sammantaget går det inte att bortse från en fundamental betoning som Nietzche för fram. Att vi genom vårt betraktande av världen antropomorfiserar den. Att kunskap om världen alltid är
vår kunskap om världen. Att vi endast förmår se tingens utsida (Schopenhauers begrepp) och "kunskap" om dess utsida beror på betraktarens perspektiv. Tinget i sig, tingets perspektiv om man så vill, är viljan-till-makt. Vilket återigen gäller för allt.
Allting präglas därmed av samma dynamik som självet, d.v.s. viljan-till-makt. Vi som människor kan aldrig erhålla "sann" kunskap i och med att vi är tvingade till vårt perspektiv. Om vi är dynamiska (likt vågen) så måste vårt betraktande av världen bli lika dynamiskt. Därför är det min uppfattning att alltet präglas av samma lidande dynamik som uppstår genom viljan-till-makts ständiga växelspel mellan kuvande och underkuvande.
Ser fram emot din respons!
Edit - Stavning.
. Er diskussion verkar tämeligen fruktlös vågar jag påstå.
