Illusioner vi mist och saknar.

Alla har vi mist illusion efter illusion. T.ex när tomten inte längre fanns, när det visade sig att döden tog älskade ifrån oss och när kärleken inte längre gick att lita på.

Den illusion som jag har haft svårast att tackla förlusten av och som mer än någon annan har fått mitt liv att förlora sin mening är konstigt nog illusionen att nikotinberoende förhöjer livsvärdet. Jag är numera nikotinfri och borde sprudla av glädje men det enda jag känner är bitterhet, sorg och tomhet.

Vilka illusioner saknar ni mest?

När man inte kan kalla sig "barn" längre.

Jag trodde att människor ville varandra väl. Ack vad jag bedrog mig.

Bea: Människan behöver tro på det overkliga, det ogripbara, det oförståndiga och ologiska vansinniga. I all sin förståndighet förlorar människan till slut förståndet. För mycket verklighet gör människan nedstämd. Illussionen är en oas mitt i detta förståndiga.
Abe: Människan bör eftersträva sanningen framför allt, osanningar och okunnighet, mystik och vidskepelse får människan att frukta, att paranoid titta sig omkring efter älvor, knytt, demoner och häxor. I den oförställda verkligheten finns inget att frukta, ingenting overkligt är verkligt.
Bea: men till vilken nytta? mådde inte människan trots allt gott under den beskyddande faderliga guden? Är människan idag mindre rädda och mindre okunniga än tidigare? är inte okunnigheten konstant liksom rädslan?
Abe: Du menar att gud är en illussion? Jag tror att människans rädsla inflr livet beror på ovana, inte trolöshet. De första generationerna som tvingas stå på egna ben, bli sina egna gudar och tro på sin egen förmåga, upplever ett obehag och en känsla av att vara utelämnad, men det är övergående.
Bea: Nej, jag menar att gud är onåbar och utanför den begripliga sanningen. Gud finns, men går inte att definiera eller kategorisera.
Abe: så, du tror att människan så småningom kommer att återvända till Gud?
Bea: det är jag övertygad om, är det något människan idag saknar utan att veta om det så är det Gudstron. Gud behöver inte stå ivägen för sanningen om den materiella tillvaron, gud behövs som motvikt till förnuftet.
Finner du det inte lustigt att människor idag ser sig som "upplysta" och fria från guds illussioner, ändå dras barn och ungdomar till aktiviteter som mer än något annat vill skapa känslan av illussion och utomjordiskhet? Jag tänker på datorer som simulerar andra världar än vår egen. Ser du där inte det djupt mänskliga behovet att fly tankarna in i en något obegripligt och utomvärldsligt?
Abe: jag har också sett detta, men jag anser inte att det mänskliga i detta avseende är något positivt. Det är bara en tidsfråga innan det inte går att skilja verkligheten från illussionen, där illussionen till och med kan tänkas överträffa den förnuftsmässiga verkligheten. Där inser du faran i det illussoriska, när människan inte längre kan dra en distinkt linje mellan det verkliga och det overkliga. Det är därför jag anse att vi ska vända oss till varandra, försöka förstå varandra, ge varandra tröst om så behövs, istället för att vända oss från varandra till något overkligt. Förnuftet leder oss här i en djupt humanistisk riktning.
Hos vem känner du störst trygghet, i din älskades famn eller i guds?

Illusionen om att slaveriet skulle upphöra när man väl var klar med sin skolgång- att allting skulle gå som en vilda vanadis-rutschis rätt in i yrkeslivet, villa och allt.

Nu sitter jag här, arbetslös!

Den villfarelsen blev man snabbt av med.

Abe: Med en inställning och förhoppning om att det goda livet skulle servera sig självt är det inte konstigt om du är arbetslös. En slav arbetar under omänskliga förhållanden, bunden till en omänsklig härskare, beskriv din omänskliga ägare och dina omänskliga förhållanden som slav.
men vet detta, du kommer alltid att vara slav så länge du underkastar dig ödet, så visa lite virtu.

Sitter i samma sits som dig, sluta röka för en vecka sen.. Det känns faktiskt lite tomt. Men grejen är om man ska slut amed nått så måste man börja med någontint annat, t ex någonting sund för kroppen ( styrke tränings) . Man måste fylla det tomhålet som nikotinet lämnar efter sig, psykologiskt.

För man har juh rökt så länge, då har man varit sysselsatt med att pilla runt med glöd runt munnen.

Det är därför så många går upp i vikt när dom sluta röka, istället för att sysselsätta sig med rökning så sysselsätter dom sig med att äta mat, framförallt chokald o godis (drog nr2).

Allt som förvinner lämnar utrymmer åt någontong annat? Fyll det utrymmet med.... ?

Snusning?

Att det skulle vara lätt att stå utanför samhället bara man hade hjälp av kamrater...kamraterna föll ju ganska snabbt och jag med dom.

Till Nomos med anledning av den intressanta diskussionen:
För min del är Gud inte en tom illusion och Gud är inte onåbar.
Motiveringarna kan läsas mera i detalj i mina länkar.

Om du känner bitterhet, sorg och tomhet p.g.a. att du inte längre är nikotinberoende så har du väl inte förlorat någon "illusion att nikotinberoende förhöjer livsvärdet" utan tvärtom tyckt dig ha insett att detta inte är någon illusion utan en sanning? OK att detta möjligen också skulle kunna beskrivas som "förlusten av en illusion", men i så fall borde väl också förlusten av illusionen att tro på tomten betyda att du i stället blivit övertygad om hans existens?

Och att det är smärtsamt att "döden tog älskade ifrån oss" är väl närmast ett tecken på att varken döden eller kärleken är en illusion.

Att man kan vara "sig själv".