Daniel Ahlm
Huruvida det ena exiterar utan det andra r egentligen en underordnad frga. Men att flera filosofer, teologer och mystiker delar upp kroppen och dess medvetande i olika delar r ngot som vi nog kan sluta oss till utan att referera allt frmycket till olika texter. Det du verkar hnga upp dig p r att ngot r verordnat och har ett eget liv. Men som t.ex. sufierna ppekar s existerar de olika delarna i nra symbios med varandra och ett exkluderande av det ena leder till att de andra ocks frsvinner. De talar om Nafs (kroppen, egot, de lgre drifterna, det lgre sjlvet), Qualb (vrt varandes krna, "sjlen", inkluderar bde det under- och det vermedvetna, minnen) och Ruh (vr andliga essens, Guds vilja) Beroende p var vi hmtar vr inspiration - frn Nafs eller frn Ruh s bestms hur vr Qualb ska se ut, dvs hur vrt medvetande ska se ut. Samma sak med kabbalistisk terminologi - Nephesch r egot, passionerna och drifterna; Ruach r det vardagliga medvetandet och Neschamah r det gudomliga medvetandet, den hgre viljan. Som hos sufismen s r Ruachs liv beroende av om Nephesch eller Neschemah styr.
Vanligt folk styrs av Nephesch/Nafs, dvs. de uppfattar bara att de bestr av sig sjlv, sitt ego och sina drifter. S deras "sjlv" r Nafs, eller Nephesch. De r helt enkelt inte medvetna om att de styrs av drifter, ego etc utan lever rakt upp och ner, som slavar kan man kanske sga.
Citat:
"Sjlvet r kroppen i alla dess former. Lemmar och det vi idag kallar psyke etc. Det r en stndigt dynamisk process, ngot som stndigt gr framt. Ngot som aldrig r och aldrig har varit enhetligt. Den tar intryck och den ger intryck och utfr en selektion och en tolkning av saker. Kroppen r aktiv och agerande. Det hr Sjlvet r vad som blint agerar. Det r blint fr sig sjlv och drfr r sjlvinsikt ngot som r omjligt. Det r starkt skilt frn nukleus-jaget som bland annat Platon fresprkar. Det hr r istllet ngot som stndigt kan frndras. En liknelse som jag sjlv tycker om r Sjlvet som en vg p havet. Den rullar fram p havet och har stndigt en form som vi kan identifiera som en vg. Men vattnet byts hela tiden ut i vgen p sin resa. Det gller ocks Sjlvet. Det fr en form, det r en kropp genom de krafter som verkar i relation till varandra (som vattendropparna). Det r evig formande och evigt dynamiskt."
Ja, du talar om Nafs helt enkelt.
Citat:
Jag gillar ocks Nietzsches ord hr:
den ddliga sjlen
sjlen som mngfald av subjekt
sjlen som drifternas och affekternas samhllsbygge.
Detta i kontrast till iden om sjlvatomismen att sjlen r evig, ofrstrbar eller ofrnderlig. Och kom ihg att min anvndning av orden sjl och kropp inte r ngot som r separerat eller liknande. Sjlen r kroppen och kroppen r sjlen (eller vilka andra ord man nu vljer att anvnda).
Jag mste sga att dessa ider bygger p ett missfrstnd. En tanke p att ett sjlv r ngot religist som svvar ut frn kroppen efter dden eller hamnar i en himmel. Nietzsche, liksom mystikerna, pratade om ett sjlv "Selbst" till skillnad frn "ich" - jag). Det r hr tanken om ett sjlv nrmar sig sin egentlige betydelse. Nietzsche menade att kroppen och dess tillbehr inte var en grund fr uppelvelsen av ett Sjlv, utan av ett Jag. Han sa att det finns ett hgre och ett lgre intellekt, dr det lgre tillhrde kroppen och Jaget. Det hgre andra sidan var det intellekt "som inte sa Jag utan som var Jag", detta var en "mktig herre, en oknd mstare som kallas Sjlvet". Han pratar helt enkelt om att "vara sitt Sjlv". Och, som sagt, detta sjlvet tillhr inte kroppen och styrs inte enligt dess premisser.
Citat:
Hela verkligheten utgrs av krafter och energier som pverkar varandra. Det blir en orsak och verkan i dess effekt och om en kula stter mot en annan kula (som inte gr snder) s rullar den andra kulan ivg (om inget ligger som hinder fr den). P s stt har jag ocks en sorts tro p en biologisk determinism. Jag r dock fortfarande osker p om jag gillar slumpen dvs att naturen agerar och reagerar och att det finns vissa slumpmssiga effekter utifrn orsaken eller om allt kan berknas om vi har all tillgnglig data. Vr vilja r tex inte alls en "fri vilja" utan ett uttryck fr vilka krafter som r dominerande i oss. Vi sjlva kan inte vlja dessa krafter.
Eftersom allt flyter och r under stndig ndring och allt r dynamiskt s r sjlvet/kroppen (whatever) aldrig detsamma som det tidigare var (kom ihg liknelsen med vgen tidigare). Naturen r inte statiskt determinerad att allt r ngot i sig sjlvt etc. Allt r energier som pverkar varandra och skapar diverse saker (alla saker). Allt ndras hela tiden och inget r allt vad det ngonsin var. Allt r dynamiskt. Allt r en process.
Just pga detta r det ocks aldrig mjligt att knna sitt sjlv eftersom vi alltid ndras. Dremot kan vi enbar vara oss sjlva/vrt sjlv/vr kropp. Vi kan aldrig vara ngot annat och vi ser alltid allt frn vrt eget perspektiv. Mnniskan kan ses som en brygga som gr mot ett ml. Men vi kommer aldrig fram till mlet utan fortstter stndigt vr frd. och det r dr det fantastiska ligger enligt mig (och andra).
Det r ngot som jag tror att vi talat om innan, eller var det i trden om neurobiologi och gudsupplevelse? Men vi lever, som du mycket riktigt sger, i enlighet med hur vr kropp, vrt ego och vra drifter sger. Dvs. vi lever i enlighet med Nafs befallningar. S gr de flesta och det r f frunnat att se de hgre niverna i vrt vsen. Fr att kunna gra detta krvs aktiv, strukturerad och regelbunden introspektion, dvs. meditation. D lr man sig att uppleva, ja direkt se faktiskt, vilka krafter det r som vill styra oss fr tillfllet. T.ex. om du vill skriva p en tenta s sger ditt Nafs till dig att lata dig istllet. Fr den omedvetne mannen yttrar sig detta som en lathet helt enkelt, en lathet fljt av ngest fr att man inte tar tag i uppgiften. Men fr mystikern yttrar det sig som att han r s "vaken" att han ser nr dessa "krafter" dyker upp - redan frn dess ursprung. Dessa "krafter" r katalogiserade och vlknda och mystikern, utifrn sitt Sjlv, vljer om han ska flja impulsen eller inte. Detta r ett av de frsta steg inom alla serisa mystiska system - dvs. att bli medveten om vilka krafter det r som styr ens liv. Men eftersom dessa ofta levde i en kultur som anvnde sig av ett religist sprkbruk s anvnde dessa sig ocks av det. De kallade egots yttringar fr demoner t.ex. nglarna var den hgre viljan, det hgre intellektet.
S nu kommer vi till frgan om vad Sjlvet egentligen r. r det bara kroppen, som du sger, eller r det ngot annat? Som jag visat ovan s tillhr egot mm kroppen, men eftersom dessa filosofer och mystiker anser sig kunna OBSERVERA deras ursprung, dvs nr de dyker upp, och drfr lsgra sig frn deras grepp, s finns det mer i medvetandet n vad vi tror. S, Sjlvet r den observerande mittpunkten i vrt medvetande. Som finns innan och ver alla biologiska och psykologiska impulser. Det beskrivs som ett centrum av stillhet, av ondlig verblick, som en fruktbar ken, som ett blndande ljus, som alkemisternas vatten.
Vgen till detta Sjlv r inte s snrig som det kan tyckas. Det enda som behvs r egentligen att frska observera sina sinnen, sina tankar, sina drifter och begr - och sedan tnka: "vem r det som tnker p mina tankar, vem r det som tnker att jag tnker p mina tankar. Nr "jag" tnker p vad jag tnker p, vad r det som tnker p att jag tnker p dessa. Frndras denna observatr ngotn gng - eller r det kroppen och medvetandet som frndras beroende p vilka mekanismer som fr tillfllet styr?"
Det r ocsk drfr din sista mening, att vi aldrig kan knna till vrt sjlv eftersom allting flyter brister. Visst, allting flyter, allting frndras hela tiden. Men r det verligen ALLTING? Eller r det det vrdsliga som frndras? Med tanke p att det observerande sjlvet alltid r just ett observerande sjlv och aldrig frndras s tyder detta p att det r det perifiera som alltid frndram, men aldrig det centrala. Hr r det ltt att se varifrn gudateorierna har kommit och de teorier om att Gud r det centrala och ofrnderliga.
Jag br vl nmna att detta inte r ngra filosofiska frgor utan vem som helst som genmgr en sdan meditation kan uppleva samma sak. Sjlvet r allts den alltid observerande mittpunkten av vrt medvetande. Det observerar alltid, oavsett om man r medveten om det eller inte. Men detta sjlvet kan inte fngas, fr varje gng man frsker observera detta s inser man att det alltid finns ngot som observerar detta frsk till observation. Det r emellertid mystikerns uppgift att bli det observerande, dvs. bli Gud.
Fljande meditationer beskriver hur det gr till ganska bra.
Muraqaba (sufimeditation)
http://www.thewaytotruth.org/heart/murakabe.html
Antar Mouna (tantrisk meditation)
http://www.yogamag.net/archives/2002...2/amtarm.shtml
Vipassanna (budhistisk meditation)
http://www.dhamma.org/vipassan.htm
Men det finns andra metoder, t.ex. vsterlnds ritualmagi la Golden dawn dr element, planet- och zodiakkrafter invokeras tillsammans med gudaformer. Dvs. det handlar om att bli medveten om vilka krafter som styr oss och vad det r som observerarar dessa krafter. Dessa krafter r bara ett mer "primitivt" stt att uttrycka vad psykologi och biologi idag sger. Det finns ingen skillnad.