Citat:
Ursprungligen postat av
tverskoy
Men skyller du alla Ukrainas problem på Ryssland/ryssar? Var Maidan där hundratals ukrainare mördades av ukrainska ultranationalister en rysk FSB operation? Var Porosjenko som plundrade Ukraina en hemlig KGB rysk spion? Tymosjenko också en hemlig rysk agent? Jushcenko som körde ukrainska ekonomin i botten kanske det var han som var en hemlig rysk spion? Så klart att allting är Ryssland fel eller
Först massa propagandapåståenden...
Under Ukrainas självständighet har västinriktade presidenter som Yushenko och Poroshenko haft svag presidentmakt och proryska presidenter som Kuchma och Yanukovych stark. Zelenskyi har svag men med sin supermajoritet kan han möjligen införa en defacto stark. Konstitutionstillägg gjordes 2004, 2010, 2014. Tills konstitutionen 1996 dominerade Moskvastyrda Kommunistpartiet. Regionpartiet som redan i namnet är proryskt växte sig starkt från 2001 till 2006 i övergången mellan Kuchma och Yanukovych och fram till 2014.
Då politik huvudsakligen sker i Rada -till 50% är personval kopplade till proryska oligarker och 4 av 5 största oligarkerna som äger media var proryssar - blir det enklare för den ca 20% proryska minoriteten att få till en stark regim än resterande 80% av folket. Endast 50% är proportionellt valda genom partier. Några oligarker står mycket nära Putin som Firtash, Medvedchuk, Yanukovychhklanen. Följaktligen först 2007-2010 med Tymoshenko som PM hade en lätt västinriktad reformmajoritet. 2008 skedde den stora internationella finanskraschen så det gick väl mest energi att motverka den. Under 2014-2016 fanns också en lätt västlig majoritet i samarbete med oligarker som Kolomoisky o Achmetov vilket sprack.
Efter 2014 har det rört sig lite bland oligarkerna. Under Zelenskyi finns supermajoritet och även om han snackar om fredsavtal, så har regimen både potential att bli den västligaste/mest reforminriktade men också potential för diktatur som i Ryssland, vi får se vilket det blir. Hittills ser det hyffsat bra ut ändå.
Som du ser har inte Ukraina haft möjlighet bedriva reformpolitik särskilt ofta, då konstitution och sovjetstrukturer befrämjar status quo.