Metafysik verkligheten & konstruktion (SE HIT!)

Jag vet inte, men jag associerar det lite med det här: https://www.youtube.com/watch?v=PD2XgQOyCCk (tips är att spela upp i x2 hastighet). Är det något sådant du menar?
För mig är sanning och lögn motsatser, de motsäger varandra. Vid en viss tidpunkt är det antingen eller. Däremot kan det pendla fram och tillbaka. Ta påståendet "jag ljuger", det tycker jag illustrerar vad jag menar rätt effektivt. Är det sant att jag ljuger eller inte? Hur kan lögnen ligga konstant bak i tiden? Det borde väl förhålla sig till premisser precis som sanningen?
Mnjaej, jag tycker att det var oklart vad enheten innebar. Ställde lite frågor på det också.

Nietzsche har en liknande syn på mitt tidigare inlägg om sinnen osv. Han menar dock att objektiv verklighet är därmed omöjlig (jag är böjd att hålla med):

https://en.wikipedia.org/wiki/Perspectivism

Jag brukar tänka att om saker inte var på ett objektivt sätt, hur skulle vi då kunna säga något om dess natur? Hur skulle vi se att bollen var rund om den inte var rund? Hur skulle bollen vara blå om den inte var blå? Naturligtvis kan våra mätinstrument kan vara imperfekta av naturen. Sett genom våra instrument blir raka linjer skeva. Genom våra instrument bryts färgens våglängd genom ett filter som transformerar den till en blå våglängd, etc.

Kruxet: Hur ska vi veta att vi tittar på någonting om vi inte tittar på någonting? Om det inte finns något (objektivt) där att titta på, hur kan vi då uppleva det? Vad skulle det subjektiva vara en tolkning av? Hur kan det existera något subjektivt om det inte finns något objektivt att tolka på ett subjektivt sätt?

Jag tror att den slutgiltiga frågan blir: Om ingen på något sätt kan uppleva eller observera att någonting är objektivt, finns det något objektivt då? Jag tror att det är ett grundförhållningssätt. Det kanske inte finns något rätt eller fel. Men, om det inte finns något objektivt så finns det inte heller något subjektivt (då det inte finns något att tolka). Jag tror alltså att det finns två val:

- Det existerar varken något objektivt eller subjektivt.
- Det existerar både objektivitet och subjektivitet.

Om man väljer det första så kan man argumentera för att allt är en konstruktion utifrån. En illusion. Något petar in all information. Vi skulle kunna vara en del i ett datorspel.
Om man väljer det andra kan man argumentera för att det uppstår en paradox. Hur kan vi veta att det finns något objektivt om allt vi kan ta reda på är subjektivt?
Vad är mellanrummet mellan planckenheterna?

Ja kör för fan. Jag gillar tuggmotstånd. Här är några definitioner du kan meditera om medan du skriver:

Merriam-Webster "the universe : all of space and everything in it including stars, planets, galaxies, etc."

Dictionary.com "the totality of known or supposed objects and phenomena throughout space; the cosmos; macrocosm."

Your dictionary.com "The universe is the whole of all matter, energy, planets, galaxies and space. An example of universe is where everyone and everything exists."


Eftersom kosmos/universum är totaliteten av allt måste upptäckten av andra universum bara betyda att de är en extension av vårt universum, att vi hör ihop, och om vi inte gör det finns det ingen möjlighet att veta att de finns med någon säkerhet. Är du med? Andra universum/kosmos är följaktligen hypotetiska och kan inte bevisas (om vi bevisar att de finns är de del av vårt kosmos ... det går inte att komma ifrån). Det du föreslår är ett medvetet grumlande av definitionen. Men du erbjuder ingen definition mer än det du skriver ovan. Nog kan du väl ändå anstränga dig mer än så.


Exakt. Vi kan spekulera men inte veta.


"Många världar teorin" kan inte bevisas. För att bevisa den måste vi ha tillgång till empiriska data från andra universum/kosmos, vilket vi inte kan. Det är alltså spekulation (mao kan det finnas andra fysiska processer som förklarar vad som händer när sannolikhets funktionen kollapsar som inte har med andra världar, kosmos, universum att göra). Det är heller ingen "metateori" eftersom en metateori betyder en teori om teorier.


Jag håller med, det finns inte konsensus om vad det är eftersom det finns ett starkt motstånd att tro att de enbart är ett resultat av fysiska processer. Det motståndet är troligen psykologiskt baserat (och har i sin tur en basis i darwinistisk evolution). Men det finns ganska starka skäl att tro att det ligger till på det sättet.


Tänk så här då: när fick du ditt medvetande? Var det när din mammas ägg blev invaderat av din pappas spermie, eller hände det senare när du välsignades av en fjäder som snuddade din gråa lera av materia. Eller var det din mystiska sås från andra kosmos som spillde in i din mammas livmoder. Hände det plötsligt eller var det gradvis. Varför tänker du, varför skriver du ett svar i den här tråden.


Du är överraskad ser jag, men jag berömmer dig för att ha använt sökfunktionen i webbläsaren. Om du använder den igen, och varför inte säger jag, hittar du då någon referens till din magiska sås: andra världar och mystisk information från skrevet av universum.


Ja varför inte. Och om jag vänder på det: är kunskap om "the Knowledge" inte levande i medvetandet hos chauffören som har den. Och om den inte är det, hur tänker du att chaufförens hjärna fungerar då, den är ju ändå ändrad?


I vilket fall, det är trevligt att diskutera med dig och det här är ett intressant ämne. Jag är säker att du håller med

Jag argumenterar ju för samma sak! Vad gnabbas vi om? Exempel: Se fetstilt.
Missförstå mig rätt, jag hävdar inte att universum inte är det du säger att det är. Där är vi överens. Däremot motsäger jag mig att det är den enda definitionen. Det är mycket möjligt att den inte kan bevisas, jag vet för lite för att kunna argumentera för eller emot. Jag tror att man är ute efter en förklaring som är den mest praktiska och användbara. En modell som bäst överensstämmer med verkligheten betyder inte att den är verklig. Det gäller det filosofiska vi talar om också. Bara för att vi försöker modellera och förklara hur världens djupaste byggstenar eller tankar fungerar och modellerna tycks fungera, måste det inte betyda att det är precis så i verkligheten.

Det kan vara en metateori i och med att andra modeller kan falla inom ramarna för denna teori. En teori om teorin. Metateori.
Jag håller inte med, jag tror att det inte råder konsensus av anledningen att vi inte har hittat ett sätt att undersöka vad det skulle kunna vara.

Irrelevant fråga.

Sen står vi på samma sida, typ. Jag tror att medvetande också har något med hjärnan att göra rent fysiskt. Åtminstone är medvetandet i något stadie nödvändigt beroende av en överföring till något fysiskt för att vi ska kunna uppleva det. Antar att det var den slutsatsen du försökte lurka ut. Jag har aldrig talat emot dig.

No need for spydighet. Jag tror att du tar tankelekar på för stort allvar. Tankelekar kallas väl just tankelekar av en anledning?

Vad är skillnaden på tankar och medvetande?

Jag har varken läst eller hört att man faktiskt vet vad tankar fysiskt är eller var de kan lagras. Det vi någorlunda vet är väl att ny förmåga eller ny kunskap bygger på att det bildas nya synapser (kopplingar) mellan nervceller i hjärnan. Hjärnan omstruktureras. Våra kognitiva schemata förändras. Vi ackommoderar (Piaget). Det är antagligen dessa nya elektriska kopplingar som MRI-undersökningen visade. Detta talar ingenting om vad varken medvetande eller tankar är, de talar bara om de nya kopplingarna (som vi tolkar är kunskap).

Det enda jag har uppfattat att vi vet är att elektriska impulser kan röra sig längs dessa synapser och där agera signaler för att jonisera och frigöra signalsubstanser i olika delar av hjärnan, vilket gör att vi beter oss- eller uppfattar saker på olika sätt. En signal skickas för att vi ska svara på den på ett visst sätt helt enkelt. Vad själva tanken är, om den är elektronen eller något annat vet vi alltså inte. (såvitt jag vet, men rätta mig om jag har fel)
Haha, det är ett väldigt intressant ämne. Det är lite lätt frustrerande att bli ifrågasatt, särskilt när det känns som att det mesta bara bygger på missförstånd men jag gillar det.

Förtydligande, hur vet elektronen att den ska precis dit den ska? Om du ska höja din högra arm så måste tanken på att du ska höja armen i något steg överföras till att en fysisk elektrisk impuls skickas till rätt plats. Någonstans överförs alltså tanken till en fysisk produkt. Vad är tanken och vad är den fysiska produkten av tanken? Är de samma sak?

Du kan tänka att du ska höja din högra arm utan att faktiskt fysiskt höja den. Det skulle kunna tala emot att tanken är den elektriska signalen.

Ja det undrar jag med Men det händer alldeles på tok för mycket här som jag inte förstår. Kanske är jag för korkad.


Var kommer detta medvetande från och hur kommer det sig att det ska införlivas i mitt materiella jag. Är det för att ...


Det här är ett mycket problematiskt påstående. Information från ett annat universum överförs alltså till ett materiellt (vårt UNIVERSUM är materiellt antar jag att du menar, inte att det ANDRA nödvändigtvis är immateriellt även om det verkar öppet i din beskrivning). Du har redan erkänt att kosmos/universum innehåller sig själv till 100 %. Och ändå vill du erbjuda en öppning för mystisk sås, som här:


Vad är det som händer här. Om jag verkar kritisk är det bara för att jag vill förstå denna mystiska process.


Hur säger jag bara? Beskriv hur införlivandet sker. Jag vill verkligen veta. Jag har flera problem med ovanstående påståenden. Det händer alldeles på tok för mycket här som inte har någon förklaring.


Gnuggar ögonen och tittar mot skärmen och säger ... VAD?


Nej det är vi definitivt inte.


Men den är inte användbar, det finns inga experimentella bevis, den är inte praktisk.


Ja jag håller med. Occams rakkniv säger att den enklaste förklaringen med minst antaganden ska föredras. Det är ett fantastiskt bra maxim, men om det inte finns någon som helst anledning att tro en förklaring som saknar empiriskt stöd bör vi nog undvika den.


Det tycker jag är en väldigt slapp hållning.


Hmmm... Skillnaden mellan en metateori och en teori är, enligt min mening (mind you):

Teori: en eller flera testbara hypoteser som binds samman (måste vara kopplade) i en övergripande beskrivning av ett kausalt sammanhang (direkt eller indirekt).

Metateori: Varför och hur ska vilka teorier och hypoteser som helst betraktas som teorier. Vad är en teori och vad är en hypotes exempelvis. Hur och varför ska vi ge dem vikt i bedömningen om giltighet. Det är att stå en nivå ovan och bedöma reglerna snarare än resultatet av reglerna. Är du med?

Det riktigt ondskefulla med filosofisk logik av det här slaget är att vi kan kliva ytterligare ett steg upp (och fler än det om vi vill skapa riktig oreda) men "sill och potatis" maten för alla är teori och i någon mån metateori.

(om vi går ovan metateori hamnar vi förr eller senare i lingvistik och vi kan kanske tom gå högre än så)


Jag menade det på riktigt, bara så du vet.


Absolut, jag håller med.


Hjärnan är medvetandet och där vi upplever oss själva.


Nej för fan, jag gillar bara att att skriva och att ha någon att diskutera med. Jag skäms inte för mina åsikter och jag erkänner när jag har fel.


Ingen skillnad är min uppfattning.


De händer och lagras i hjärnan.


Ja det håller jag med om.


Ha en bra kväll herr starke. Fantastiskt bra inlägg av dig.

Håller med om lögnerna. Det jag menade var att en viss lögn som är bekräftat som lögn av vederbörande kommer alltid ligga bak i tiden (?)

Gällande matematiken så tror jag faktiskt den är ändlig. Det måste finnas ett begränsat antal mönster i en sifferkod trots att den kan expandera åt ett eller annat håll oändligt. Om du vill förhindra att du kommer fram till samma mönster måste du hitta på en nya siffra över 9 (nytt grundtal) = Ny information. Den måste dessutom passa in i ett matematiskt system. Tänk att du går framåt i ett spel med en slumpmässig genererad värld och begränsade variabler. Någon gång kommer du komma fram till något som är likadant till punkt och pricka. Sannolikhetslära skulle inte fungera om matematiken var oändlig i sin natur ju? Du kan kalkylera utfallet av något som inte har hänt på ett ungefär.

Tar tillbaks de jag sa om att de nya smälter in i det andra. Det kanske var detta du försökte förklara förut?

"De oupptäckta" kan inte smälta in med allt annat eftersom det är helt nytt och på så sätt inte kan samspela med de vi redan vet. Det kan inte ge och ta, därför måste de sticka ut.

Känns som att det är knackigt att föra diskussionen vidare vid de här laget. Ska fortsätta läsa, får se om jag stötar in i något nytt som kan begripa ämnet. Ni andra får mer än gärna försöka dra släpet vidare.

Tack till proprioception och starke adolf för det ni tillfört än så länge. Ni båda är makalöst bra tänkare.

Aha! Ja, det beror på hur man ser på tid, man kan exempelvis hävda att vi bara lever i nuet för att det är det enda vi kan veta. Det hör inte riktigt till ämnet tror jag, finns andra trådar om det. https://www.flashback.org/t2585800
Smart tänkt, men ett problem som kan uppstå med oändliga uppräkningar är att du kan ha nästan oändligt många ettor först, sen kommer kanske några tvåor, sen nästan oändligt många nior, sen en trea, sen en fyra. Sen fortsätter det sådär på något oföreståeligt sätt i en oändlighet. Precis det mönstret jag beskrev kanske upprepas i en oändlighet, bara att några av de andra siffrorna kommer emellan på ett sätt som inte upprepar sig. Då kan till och med några siffror vara oanvända, det vill säga att vi trots en oändlig uppräkning tal fortfarande har oändligt med information kvar att använda oss av. Oändligheter är jävligt ointuitiva. Jag skulle vilja säga precis tvärtom, sannolikhetslära skulle inte fungera om matematiken inte var oändlig i sin natur. Det finns en lag som heter "lagen om stora tal" som säger att ju fler gånger vi testar ett experiment för att se hur ofta det händer, desto noggrannare vet vi hur ofta det händer. Om man (hypotetiskt) testar oändligt många gånger så har vi det noggrannaste måttet på hur ofta det händer. Det är precis det man gör i sannolikhetsläran. Jag förstår hur du tänker, men även om vi har ett ändligt antal variabler så betyder det inte att det i en oändlig utveckling måste finnas ett visst mönster. Det kanske är så som jag beskrev ovan, fast oändligt många ettor och sen en tvåa. Vi vet inte. Tack själv.

Givetsvis. Antog att det var underförstått. Enligt min naturkunskapslärare säger dagens kvantmekanik/vetenskap att vi befinner oss i ett nytt tidsrum hela tiden (Opålitlig källa så kan likväl ha fel.) Oerhört svårt att visualisera men jag ser det som lite som en såpbubbla som är böjbar i alla möjliga dimensioner (multiuniversum!?).

Du kan nog fortsätta att oroa dig. I någon gren av strängteori (kvantfysik) tror jag att att man tänker sig att det i varje punkt finns 6 "ihoprullade" dimensioner. Det är mindfuck när det är som bäst. Har för mig att det togs upp i denna video: https://www.youtube.com/watch?v=6oWLIVNI6VA