Högt intelligenta tenderar att tror på en högre makt

Inte enligt Christer Sturmark. Enligt honom har ateisten en hypotes om att Gud inte existerar, en troende har en hypotes om att Gud existerar, medan en agnostiker inte har någon hypotes alls i frågan.

Men man kanske kan skifta mellan hypotes/ickehypotes en eller flera gånger i sitt liv, om man är den lite veliga typen.

agnostiker är bara ett medlande ord för att inte ta stark ställning. Alla är agnostiker. INGEN vet.

Du är antingen teistisk agnostiker. dvs du TROR men vet inte på gudar etc
eller
ateistisk agnostiker - du TROR INTE men vet inte heller.

Det hela är inte svårare än att tror man på något eller inte. tror man inte på någon gud eller gudar så är man ateist oavsett om man väljer att säga att nej jag är agnostiker.

Tror man däremot på gud/gudar/etc är man teist.

Mindre intelligenta personer är mer sannolika att tro på gud/gudar enligt flera studier. Högintelligenta personer brukar sällan vara troende och lågintelligenta brukar ofta. Sen finns det blandningar i hela spektrumet såklart.

En intelligent person inser självfallet med allt ur inget är precis lika komplicerat som Gud/gudar ur inget. Spelar ingen roll vad du väljer egentligen. Något har kommit ur inget eller har alltid funnits. Hela konceptet är bortom vad vi människor kan föreställa oss oavsett.

Frågan är bra vad är mest troligt? Att ett universum (om det nu bara finns ett) har kommit ur intet och allt i det bygger på konsekvenserna av hur det fungerar och allt följer vissa grundlagar eller att ett magiskt väsen som är perfekt vetande, allsmäktigt medvetande, bortom tid och rum bara skapades ur inget?

Ta med i beräkningen att det är mer troligt att vi är ett resultat av en gigantisk datorsimulering än att vi inte är det, iaf enligt några matematiker på MIT.

Men varför använda sig av just GUD som metafor?

Albert Einstein var en väldigt gudfruktig själ!

Han blev arg när man kallade honom för ateist!


"Med tanke på denna harmoni i kosmos som jag med mitt begränsade mänskliga sinne kan känna, så finns det ändå de som säger att det inte finns någon Gud. Men vad som gör mig riktigt arg är när de citerar mig för att ge stöd åt en sådan hållning."

- Albert Einstein, till Prins Hubertus av Löwenstein, 1941, "Towards the further shore", sid 156, 214, Calaprice.



"Einstein used to speak so often of God that I tend to believe that he has been a disguised theologian."

— Friedrich Dürrenmatt in Albert Einstein (Diogenes Verlag, Zürich, 1979), p. 12, quoted in Jammer, p. 7



"I want to know how God created this world. I'm not interested in this or that phenomenon, in the spectrum of this or that element. I want to know His thoughts; the rest are details."

— E. Salaman, "A Talk With Einstein," The Listener 54 (1955), pp. 370-371, quoted in Jammer, p. 123.



"What I am really interested in, is knowing whether God could have created the world in a different way; in other words, whether the requirement of logical simplicity admits a margin of freedom."

— C. Seelig, Helle Zeit—Dunkle Zeit (Europa Verlag, Zuürich, 1956), p.72, quoted in Jammer, p. 124.



"God is a mystery. But a comprehensible mystery. I have nothing but awe when I observe the laws of nature. There are not laws without a lawgiver, but how does this lawgiver look? Certainly not like a man magnified."

- Einstein, i en intervju med William Hermanns (1983). "Einstein and the Poet: In search of the cosmic man."



"My religiosity consists in a humble admiration of the infinitely superior spirit that reveals itself in the little that we, with our weak and transitory understanding, can comprehend of reality. Morality is of the highest importance - but for us, not for God."

— Einstein, i "Albert Einstein: The Human Side", redigerad av Helen Dukas och Banesh Hoffman, Princeton University Press

Detta är anledningen till varför jag har fått för mig att många intelligenta personer oftast blir agnostiker (motto: vi kan omöjligen veta).
Men i slutändan spelar det ingen roll vad du tror på. Det mest intressanta är hur du motiverar din tro.

Ateism finns i två grundläggande varianter. Den svaga ateismen innebär att man saknar tro, medan den starka innebär att man tror att gud inte existerar.

Agnosticism är klassiskt inställningen/tron att vi inte har någon kunskap om gud eller högre makt, och att vi kanske aldrig kommer få det. Däremot är det vanligt att idag använda begreppet för "svag ateist".

Varför inte? Det är en metafor.

Det blev han, men han var då fan inte gudfruktig.

"The word god is for me nothing more than the expression and product of human weaknesses, the Bible a collection of honourable, but still primitive legends which are nevertheless pretty childish. No interpretation no matter how subtle can (for me) change this."

"For me the Jewish religion like all others is an incarnation of the most childish superstitions. And the Jewish people to whom I gladly belong and with whose mentality I have a deep affinity have no different quality for me than all other people. As far as my experience goes, they are no better than other human groups, although they are protected from the worst cancers by a lack of power. Otherwise I cannot see anything 'chosen' about them."

Du fattar väl att atheism inte säger gud inte finns? Patetisk när folk lämnar ateism när dom inte ens vad det är.

Skillnad mellan agnostiker/ateist är nog först och främst ställningstagandet.

En agnostiker förhåller sig mer passiv och nöjer sig med att konstatera att vi inte kan veta. En ateist däremot, tar avstånd från gudshypotesen då man inte anser att det finns belägg för den.

Jag kallar mig själv ateist just därför att jag förkastar alla påståenden om övernaturliga krafter. Det enda sättet att ta reda på hur saker och ting fungerar är genom att undersöka det empiriskt med vetenskapliga tillvägagångssätt. Jag har ingen plats för en Gud i mitt liv, han ger mig ingen tillfredsställelse. Gudshypotesen förklarar allt och ingenting på samma gång och förefaller djupt orimlig.

Mot detta som bakgrund blir det enkelt för mig att kalla mig ateist, därför att jag har reflekterat kring frågan och landat i ett ställningstagande som innebär att jag förkastar Gud. Det är den stora skillnaden mellan mig som ateist och en agnostiker, skulle jag tro.

Hans tolkning av ordet är ju inte ogrundad.
NE: åsikten att det inte finns någon gud.
SAOL: gudsförnekelse.
Wiktionary: åskådning som uttryckligen förnekar existensen av gudar
Och vad du tar i, att någon har en annan uppfattning om ett ords innebörd än dig och därför definierar om sig är väl inte att kalla patetiskt?

Till ämnet
Det skulle vara intressant med något stöd för teorin att intelligenta tenderar att tro på högre makter. De är i vart fall enligt många (63 i det här fallet) studier mindre benägna att vara religiösa.
http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/s...h-intelligens/

Men att inte vara religiös utesluter inte tron på högre makter av något slag. Har det skakats fram något stöd för TS teori?

Grovskiss av fyra stadier i utvecklingen...

1. Naturfolk- Uppfattningen att allt genomstrålas av ande är medierad av instinkt utan inflytande av intelligens.

2. Gammalreligiösa- Instinkten är fortfarande tillräckligt stark för att Gud ska vara en självklarhet. Intelligensutredningar måste göras i symbolisk sagoform.

3. Materialistisk ateist- Instinkten är nu starkt degenererad och intelligensen i tillväxt. Individen kan bara tro sina egna (och starkt begränsade) erfarenheter. Världsbilden blir ett dött universum där slumpen är högste gud.

4. Andlig forskare- Utnyttjar sitt växande erfarenhetsmaterial och intelligens till att på ett vetenskapligt sätt forska i andlighet.

Globalt sett är grupp fyra mycket liten och den gör heller inget väsen. Därför har man ej heller börjat se dem som en grupp.