Jag kan inte välja bara ett så jag gör en top 4.
4: Call of Cthulhu the dark corners of the earth
Kanske världens bästa spel baserad på en licens baserad i ett medium utanför datorspel.
Förutom det så är det antagligen det läskigaste spelet som någonsin har gjorts (iallafall första halvan) och trots sin lite slitna grafik och muggiga respawnande fiender så är det ändå ett av mina absoluta favoritspel.
Hotellsekvensen ger mig fortfarande andnöd.
3: Heroes of Might and Magic 2
Jag tror jag spelade demot i 2 år innan jag köpte hela spelet, hela mitt "spel-liv" från att jag gick i fyran tills jag började sjuan så var Heroes 2 HELT obesegrad etta, musiken, den övergulliga grafiken, klasser, raser, balans ALLT är fan perfektion!
Jag lyssnar fortfarande på musiken från spelet.
http://www.youtube.com/watch?v=JF4Eq9TwXOs
2: Doom 2
Innan flashig skit som Call of Duty, 3d-kort, WoW och pixlar så fanns det ett spel där du kunde gå lös på zombies med motorsåg, dubbelpipigt hagelgevär och en puffra som bokstavligt talat hete "big fucking gun 9000" testosteron-stint till 1000 och bara så jävla brutalt!
Detta var tillsammans med Doom och Duke Nukem det första spelet jag spelade på data (quake följde något år senare).
Everquest
LÅÅÅÅNGT innan blöjig skit som World of Warcrack, låååångt innan bredband så fanns Everquest.
Ett riktigt jävla HC-MMORPG, INGEN larvig jävla karta inne i spelet, skulle du ha kartor fick du rita egna eller skriva ut ascii-versioner av varje zon inne i spelet (min kompis hade säkert 4-5 pärmar FYLLDA med kartor).
Skulle du genomföra ett quest var det fan bäst för dig att du var en hejjare på engelsk grammatik för om du skrev (ja du skrev själv vad du skulle säga till NPCer) fel när du skulle få ett quest (som inte dök upp i någon larvig liten meny utan den fick du antingen reda på genom att tvångsmässigt prata med ALLA npcer eller kolla internet) så var du tvungen att börja om hela konversationen.
Det här var det svåraste, jobbigaste och stundtals tråkigaste spelet jag spelat men de stunder då jag satt i ett flow med en bra grupp och grindade, snackade, skrattade och levde mig in i det så var det bland det finaste jag har gjort i spelväg.
Jag kom aldrig upp till högsta nivån (jag var inne på de såkallade "hell levels" som var precis innan capen men mitt intresse hade vid den tidpunkten flyttats från dataspel till musik) men när jag bestämde mig för att sluta så lämnade jag ifrån mig all utrustning och sprang över 2 kontinenter för att komma till rummet där jag spawnade för första gången, sa farväl till mitt guild och loggade ut för alltid.
Ironiskt nog tappade jag helt kontakten med min bästa kompis som fick mig att börja spela EQ.
4: Call of Cthulhu the dark corners of the earth
Kanske världens bästa spel baserad på en licens baserad i ett medium utanför datorspel.
Förutom det så är det antagligen det läskigaste spelet som någonsin har gjorts (iallafall första halvan) och trots sin lite slitna grafik och muggiga respawnande fiender så är det ändå ett av mina absoluta favoritspel.
Hotellsekvensen ger mig fortfarande andnöd.
3: Heroes of Might and Magic 2
Jag tror jag spelade demot i 2 år innan jag köpte hela spelet, hela mitt "spel-liv" från att jag gick i fyran tills jag började sjuan så var Heroes 2 HELT obesegrad etta, musiken, den övergulliga grafiken, klasser, raser, balans ALLT är fan perfektion!
Jag lyssnar fortfarande på musiken från spelet.
http://www.youtube.com/watch?v=JF4Eq9TwXOs
2: Doom 2
Innan flashig skit som Call of Duty, 3d-kort, WoW och pixlar så fanns det ett spel där du kunde gå lös på zombies med motorsåg, dubbelpipigt hagelgevär och en puffra som bokstavligt talat hete "big fucking gun 9000" testosteron-stint till 1000 och bara så jävla brutalt!
Detta var tillsammans med Doom och Duke Nukem det första spelet jag spelade på data (quake följde något år senare).
Everquest
LÅÅÅÅNGT innan blöjig skit som World of Warcrack, låååångt innan bredband så fanns Everquest.
Ett riktigt jävla HC-MMORPG, INGEN larvig jävla karta inne i spelet, skulle du ha kartor fick du rita egna eller skriva ut ascii-versioner av varje zon inne i spelet (min kompis hade säkert 4-5 pärmar FYLLDA med kartor).
Skulle du genomföra ett quest var det fan bäst för dig att du var en hejjare på engelsk grammatik för om du skrev (ja du skrev själv vad du skulle säga till NPCer) fel när du skulle få ett quest (som inte dök upp i någon larvig liten meny utan den fick du antingen reda på genom att tvångsmässigt prata med ALLA npcer eller kolla internet) så var du tvungen att börja om hela konversationen.
Det här var det svåraste, jobbigaste och stundtals tråkigaste spelet jag spelat men de stunder då jag satt i ett flow med en bra grupp och grindade, snackade, skrattade och levde mig in i det så var det bland det finaste jag har gjort i spelväg.
Jag kom aldrig upp till högsta nivån (jag var inne på de såkallade "hell levels" som var precis innan capen men mitt intresse hade vid den tidpunkten flyttats från dataspel till musik) men när jag bestämde mig för att sluta så lämnade jag ifrån mig all utrustning och sprang över 2 kontinenter för att komma till rummet där jag spawnade för första gången, sa farväl till mitt guild och loggade ut för alltid.
Ironiskt nog tappade jag helt kontakten med min bästa kompis som fick mig att börja spela EQ.
