Varför röker man dagligen?

Om någon hade sagt till mig att dom super varje dag så hade jag helt klart tyckt att det är jävligt suspekt och att människan i fråga inte befinner sig i en livssituation som är direkt hälsosam.
Jag snackar inte om ett glas vin till maten, utan att man blir märkbart berusad varje dag.

Men när det gäller cannabis verkar detta synsättet inte vara lika relevant, man hör att många röker dagligen och det ses inte på lika allvarligt som om man super varje dag.

Men med mina 20 års cannabis erfarenheter kan jag helt klart säga att för de som cannabis blir problematiskt för är de som röker det dagligen. Där det påverkar ens liv till den grad att örten istället för lite krydda till tillvaron blir en belastning.
Det är lätthänt, man blir inte bakfull, det är MYCKET skonsammare än alla andra former av droger jag känner till.
Det är just där i problemet ligger, i och med att cannabis är så lätt och skonsamt så lurar man sig själv till att tro att det är lika ofarligt som att äta ett äpple varje dag, men så är det bara inte.
Ett äpple är inte psykoaktivt!
Röker man varje dag leker man med sin biokemi, och just cannabis vars aktiva molekyler liknar kroppens egna till så hög grad påverkar verkligen holistiskt.
Det är där i de medicinska egenskaperna ligger, men för en frisk person behöver det inte alls vara så och kan till och med förvärra.

I 20 år har jag använt denna fantastiska växt i rekreationssyfte, och under de första 5 åren jag bekantade mig med den, var där 2-3 år där jag använde det nästan dagligen.
Det var också då, och endast då som det påverkade mitt liv åt det negativa hållet.
Jag kom över det. I några år efter detta hände det att jag endast rökte 2-3 gånger om året.
Life goes on, jag byggde mitt liv.

Sedan några år tillbaka har jag återigen upptäckt denna substans, och haft sjukt kul med det. Jag har mognat som person, och använder det med stor respekt och erfarenhet. Ibland 1-3 gånger i veckan, och ibland 1 gång i månaden.
En period något år sen rökte jag 4 dagar i rad. Den fjärde dagen när jag skulle stiga upp ur sängen på morgonen, saknade jag plötsligt energin att göra det, det blev jobbigt att stiga upp, något som jag annars under min nyktra period hade byggt upp till att inte vara något problem alls, min energinivå var hög. Det är då jag mindes, att man faktist kan bli oföretagsam av cannabis, lat. Ren biokemi. Och jag kände först av detta när jag rökte 4 dagar i sträck (inte när jag bara använde det då och då).

Alla jag känner som får problem av röka, röker det dagligen. De indirekt bekfräftar våra motståndares fördomar, de hjälper inte vår sak (att avkriminalisera cannabis). De hjälper inte sig själva.

Vad säger ni?

Just "Det är lätthänt, man blir inte bakfull, det är MYCKET skonsammare än alla andra former av droger jag känner till."

-tror jag har en stor del i varför det "låter" bättre att röka varje dag än att dricka te.x. Att dricka alkohol har också en dålig klang i sig. Dricker man varje dag så är man förmodligen alkoholist eller inte långt ifrån. Alkohol medför mycket större skada på kroppen än cannabis. Egentligen är inget bra att missbruka i det långa loppet, vilket jag tror de flesta vet.

Har själv slutat röka helt i princip då det bara gav en negativ belastning i livet nu för tiden efter 10 år. Har nog inte rökt lika mycket som dig förmodligen men det var just den där saknande utav energi och nedstämdheten som fick mig att välja bort Cannabis och har inte mått bättre sen dess fastän man lider utav daglig ångestproblematik.

Bara man lyckas klara av livet utan att få problem så ser jag inga problem i att nyttja någonting "för ofta" men det är inte alla som klarar av det.

Jag har provat använda cannabis, dagligen, nån gång ibland, och mindre än sällan, i 6 års tid.

När jag brukade det flera gånger dagligen, blev man en helt annan människa, vill inte gå in på detaljer, men jag blev ingen bra människa när jag rökte 2-3 gram per dag.

När jag rökte typ 3-4 gånger i månaden, så var det heller ingen "skön" känsla att bli stekt.. Man blev mest bara trött, tankspridd och lite nojig.. (Somnade oftast efter 3-4 timmar)

Nu röker jag dagligen, men bara 1 spliff om dagen (på kvällen när min dotter har somnat) kan bli mer på helger osv.. Jag klarar av att sköta mitt arbete och sociala liv hur bra som helst med endast 1 spliff per dag.

Jag känner inte att jag blir en annan människa av att röka 1 spliff om dagen, utan bara att man mår bättre helt enkelt, även dagen efter.

(har också levt med depression & socialfobi fram o tillbaka sen jag var 12 år gammal (23 idag) och cannabis bruk dagligen gör så jag slipper depressionen och sociala fobin.

Ja, det kan ju inte handla om att man är beroende, för det kan man ju inte bli av cannabis..

Man kan bli beroende av allt, till och med cannabis. Men det är ju inte själva cannabiset som gör DIG beroende, utan det är DU som gör dig själv beroende av cannabis. Allt sitter i huvudet, inte i substansen.

Vem har sagt att den inte är beroendeframkallande? Har inte märkt någon försköna drogen (inte min post heller, ogillar t.o.m cannabis då opiater bl.a är min huvuddrog s.a.s)

Men visst man kan få ett psykiskt beroende av cannabis likt allt, coca cola, socker, vatten etc.

Edit: Helvete, kommer ihåg första gången jag provade Oxycontin efter en brännskada. Psykiska suget satt i över 1 år utan att ha tagit någon opiat/oid under den tiden. Känner mig lycklig att jag får ut oxycontin nu daglig basis, något off topic dock. Men visar bara hur det psykiska beroendet kan sitta i, ett rus, ett tillfälle satt i ett helt år. Samband med att jag började glömma hur ruset kände.

Just det här med att många slipper depressioner och social fobi genom bruk av cannabis bör uppmärksammas mer. Det måste ju vara ovärdeligt för dessa personer? Deras tillvaro kanske kan ändras så att gå ifrån att vara deprimerat socfall till någon som åtminstone mår ok och dessutom har ett jobb och en inkomst.

Nu generaliserade jag, och jag menar givetvis inte att alla som lider av social fobi och depression är socfall!

För mig blev det bara värre. Isolerar mig själv när jag röker. (Är ett socfall. ). Nä men lider av socialfobi och depressioner samt ångest och cannabis har inte hjälpt oavsett strain m.m.

Varför startar du en tråd om något som du redan vet då?

Startade jag tråden? Du kanske behöver glasögon.

Cannabis ÄR beroendeframkallande, den som säger något annat är i djup förnekelse.
MEN cannabis är till största delen psykiskt beroendeframkallande, alltså i samma liga som typ att spela på casino, porrsurfa på nätet, vara med i någon fotbolls supportgrupp, m.m.
Psykiskt beroende är därför väldigt individuellt, då människor skiljer sig åt ganska kraftigt vad gäller psykisk styrka. För vissa kan det gå snabbt medans det knappt manifesterar sig för andra, och det kan skilja sig åt i perioder beroende på sett & setting och hur man är för stunden.
Man kan vara irriterad när man inte får tag i röka, vara besatt av röka och kan inte snacka/tänka på något annat, svårt att ta tag i grejer och vara företagsam, etc.

Cannabis är Milt till Medel vad gäller fysiskt beroendeframkallande. Det är alltså inte som heroin, där när du lägger av efter en veckas dagligt användande så får du plötsligt en kraftig avtändning och du mår som skit och går igenom influensa liknande symptom och du till och med kan dö för att kroppen mår så dåligt.
För att bygga upp ett fysiskt beroende till cannabis, krävs långa perioder av överdrivet användande, till den grad att kroppens biokemi vänjer sig så pass mycket vid de alkoloiderna man fått i sig via cannabisen.
Notera att jämfört med de riktigt tunga drogerna så är cannabis relativt mild vad gäller de fysiska beroendesymtomen. Tänk sömnbesvär, svettningar, nedsatt immunförsvar, feber liknande symptom, etc. Man kan dock gå cold turkey på cannabis utan att oroa sig för att dö, och kroppen återhämtar sig relativt fort. Man ser inte ut på samma sätt som på ett missbruk av andra droger, alkoholister och metamfetamin pundare få ju ett säreget utseende där man ser direkt på dom att de är missbrukare, googla faces of meth eller kolla på valfri a-lagare på stan liksom, det syns på dom, drogerna har ÄNDRAT deras utseende. Det får man inte av cannabis, inte ens av ett tungt missbruk, man kanske ser sliten och smutsig ut dock. Man är nog också ganska slö, tappar bort sig ofta i ett samtal eller lyssnar inte på den man talar med, glömmer bort lätt, osv.
Men för att bli fysiskt beroende krävs som sagt ett ganska överdrivet missbruk, har man kommit så långt så får man nog ta tag i sig själv lite och undra vad man håller på med egentligen.

Jag själv har aldrig varit fysiskt beroende av cannabis, men känner en del som varit det, så främst observerat och lärt mig via dom.
Psykiskt beroende var jag nog den perioden i början av min cannabis karriär då jag rökte dagligen. Det är som sagt, oavsett grad av potens, trots allt en drog, och det är därför jag inte tycker att man ska röka dagligen som frisk person.
Folk får göra hur dom vill dock, och jag tvivlar inte på att de finns dom som kan klara av att röka dagligen, men frågar ni mig påverkar det ens tänkande och man introducerar dagligen in ett främmande ämne i sig själv, blod-hjärnbarriären finns i vår kropp av en anledning liksom.

Att självmedicenera vid sjukdom så är det väll mer ok att röka dagligen, även om jag är en anhängare utav att gå till roten av problem, fysiska som psykiska, och försöka lösa dom så istället för att typ få ett recept utskrivet och bota besvären tillfälligt.

Cannabis är, relativt mot alkohol och andra droger, MILD! Jag säger detta med 20 års erfarenheter. Holländarna är nog de mest logiska folket på jorden som redan tidigt klassificerade cannabis som en "soft drug" (vs hard drugs), för det är det.
Det är en jätte skonsam drog som är relativt ofarligt för kroppen och psyket, men bara RELATIVT, det är trots allt en drog och inte potatis och luft.

Har man stark viljestyrka, och inte sviker sig själv genom att missbruka cannabis, är det ett underbart tillägg till livet man inte behöver känna någon skam över alls.
Jag tycker synd om dom som aldrig provat, det är som att missa sex.

håller med till punkt o pricka på allting. Har "bara" (jämfört med dina 20) 10 års erfarenhet utav denna underbara men ack så förödande växt, om det gått över till ett missbruk.
En gång var man ung och dum och sa till sig själv och predikade för andra att "nej cannabis går inte att missbruka!!", "det finns inget negativt med cannabis" osv.
Rätt som det var satt man där var dag efter jobb/skola med en spliff mellan fingrarna. Motivationen att ens kliva ur sängen precis som du nämnde var så gott som borta.
Efter studenten var jag oftare påverkad än nykter. När jag rökte kändes det som jag blev nykter, att mitt nyktra tillstånd numera hade övergått till att vara bäng.

Har haft ett par uppehåll på kanske sammanlagt några månader under dessa 10 åren. Det har aldrig varit ett problem att sluta, det enda som påverkar mig är sömnen.
När jag varit utan ett tag mår jag mycket bättre och känner motivationen sakta komma tillbaka.
Ändå sitter man där igen en vecka senare efter man varit ute och festat o blivit bjuden. Svårt att lägga ner när 90% av ens umgängeskrets använder sig av någon form av berusningsmedel.

Njäe, jag önskar jag hade väntat med cannabis tills iallafall 20-21 års ålder. Har läst vetenskapliga studier där de visar hur cannabis påverkar hjärnans utveckling, och den är inte färdigutvecklad förrens 25 års ålder.

menmen det är lätt att glorifiera något så milt som cannabis när man blivit lurad hela livet hur jävla farligt det är. Särskilt när man är ung...