Citat:
Det jag fetade:
Enligt det jag kommer ihåg från tiden -85/-86 till ca -91/-92, (då kraschen kom, och bostadspriserna gick ner mkt mot åren -94/-95, då de bottnade) så låg tex priserna på Östermalm på ca 20 000 per kvadrat, och låneräntorna på ca 10-11%.
Jag tror att många - pga räntorna - amorterade så mkt de kunde, för att på sikt få ner kostnaderna genom slippa betala ränta på ett så stort belopp. Dvs skapa sig marginaler genom sparande, via amorteringar.
Idag när lånekarusellen i princip bara fortsätter uppåt, och med så låga räntor, och med politiker som är livrädda, (samt: förlorar själva mkt pengar om priserna går ner kraftigt) för att på allvar dämpa den hysteriska marknaden - så är folk extremt utsatta om räntan går upp till topics 7-8%.
Dvs, de som hoppat på tåget i slutet av denna cykeln/resan. Köpt sin bostad medan priserna legat på den absoluta toppen, i kombination med att räntan legat i den absoluta botten. (dvs köpt till en löjligt hög köpeskilling = extremt utsatt den dagen som ränteläget ändras). Många är de som vill ta tåget till Klondike - de som hoppade på tåget i början av resan/cykeln - de förlorar hela eller delar av värdestegringen, men de behöver nog inte gå från hos o hem. Värre med de andra.
Så denna cykeln kan krascha om 2-4 år, för att sedan bottna efter ytterligare 3-4 år - och sedan börjar en ny cykel, med nya fantasipriser - värdestegringstakten helt beroende på vilken politik som förs under den perioden.
Bankerna klarar sig, politikerna likaså - en hel del av folket gör det inte, och livet går vidare - solen går åter upp som den alltid gjort, och sedan kommer en ny spekulationscykel som det alltid finns folk och företag villiga att hänga med på. Noll trygghet för de med små ekonomiska medel - men vad ska folk göra när det inte byggs hyresrätter - många tvingas köpa till fantasipriser, eftersom det ej finns jobb där de kommer ifrån, så de tvingas vara med och trissa upp karusellen och till sist spricker bubblan igen. Och igen. Och igen.
Monopolsamhälle - men med riktiga pengar.
Spekulationsekonomi. Vinnare och förlorare. Skilsmässor, misär, självmord. Och några kommer alltid att kunna jubla hela vägen till banken.
Så: som politiker är man med och tjänar pengar på uppgången, och sedan hoppas de att det är någon annan som sitter vid makten när kraschen kommer - för även om de var med och drev en viss politik som triggade spiralen uppåt, så riktas lätt blickarna mot de som är vid makten där och då när det smäller. Mycket vatten hinner rinna under broarna och folk hinner, (pga det turbulenta samhället/snabba informationsflödet) halv/helglömma + i vanlig oordning så står ord mot ord när politikerna börjar käbbla om vems ansvar det egentligen var just denna gången med en bubbla som ånyo sprack.
Enligt det jag kommer ihåg från tiden -85/-86 till ca -91/-92, (då kraschen kom, och bostadspriserna gick ner mkt mot åren -94/-95, då de bottnade) så låg tex priserna på Östermalm på ca 20 000 per kvadrat, och låneräntorna på ca 10-11%.
Jag tror att många - pga räntorna - amorterade så mkt de kunde, för att på sikt få ner kostnaderna genom slippa betala ränta på ett så stort belopp. Dvs skapa sig marginaler genom sparande, via amorteringar.
Idag när lånekarusellen i princip bara fortsätter uppåt, och med så låga räntor, och med politiker som är livrädda, (samt: förlorar själva mkt pengar om priserna går ner kraftigt) för att på allvar dämpa den hysteriska marknaden - så är folk extremt utsatta om räntan går upp till topics 7-8%.
Dvs, de som hoppat på tåget i slutet av denna cykeln/resan. Köpt sin bostad medan priserna legat på den absoluta toppen, i kombination med att räntan legat i den absoluta botten. (dvs köpt till en löjligt hög köpeskilling = extremt utsatt den dagen som ränteläget ändras). Många är de som vill ta tåget till Klondike - de som hoppade på tåget i början av resan/cykeln - de förlorar hela eller delar av värdestegringen, men de behöver nog inte gå från hos o hem. Värre med de andra.
Så denna cykeln kan krascha om 2-4 år, för att sedan bottna efter ytterligare 3-4 år - och sedan börjar en ny cykel, med nya fantasipriser - värdestegringstakten helt beroende på vilken politik som förs under den perioden.
Bankerna klarar sig, politikerna likaså - en hel del av folket gör det inte, och livet går vidare - solen går åter upp som den alltid gjort, och sedan kommer en ny spekulationscykel som det alltid finns folk och företag villiga att hänga med på. Noll trygghet för de med små ekonomiska medel - men vad ska folk göra när det inte byggs hyresrätter - många tvingas köpa till fantasipriser, eftersom det ej finns jobb där de kommer ifrån, så de tvingas vara med och trissa upp karusellen och till sist spricker bubblan igen. Och igen. Och igen.
Monopolsamhälle - men med riktiga pengar.
Spekulationsekonomi. Vinnare och förlorare. Skilsmässor, misär, självmord. Och några kommer alltid att kunna jubla hela vägen till banken.
Så: som politiker är man med och tjänar pengar på uppgången, och sedan hoppas de att det är någon annan som sitter vid makten när kraschen kommer - för även om de var med och drev en viss politik som triggade spiralen uppåt, så riktas lätt blickarna mot de som är vid makten där och då när det smäller. Mycket vatten hinner rinna under broarna och folk hinner, (pga det turbulenta samhället/snabba informationsflödet) halv/helglömma + i vanlig oordning så står ord mot ord när politikerna börjar käbbla om vems ansvar det egentligen var just denna gången med en bubbla som ånyo sprack.
Bra info! Blev väl dock inte mer sugen på att köpa lght då man påminns hela tiden att nu kan det vara högsta priserna. Bubblan kommer spricka så väntar man något år och fortfarande samma sak.
När fan ska man köpa sin egen bostad? När köpte ni era om ni har gjort det.
Hur räknar man ut ekonomin för det ifall sånt händer som de 8% tex. Jag erkänner att jag är helt värdelös på ekonomi men försöker bli bättre...