Flickvännen kan inte sluta skratta.

Senaste månaden har hon börjat få skrattattacker. Vi skrattar åt något roligt, skrattar en stund sen bör det vara över. Men inte med henne. Hon fortsätter, fortsätter och fortsätter. Hon skrattar så mycket och länge tills hon får panik, och skratten går över i gråt och förtvivlan.

Vad ska vi göra? Vad kan det vara? Idag hände det på ett möte...

Det verkar som hon bär på mycket gråt och förtvivlan. Hon behöver hjälp med att sätta ord på den.

Humor och skratt är ett sätt att lätta på spännngar. I hennes fall verkar det vara mycket som tynger henne. Hon kanske har svårt att släppa fram dessa känslor på något annat sätt. Se det inte som ett problem utan som en möjlighet. Uppmuntra henne att låta det komma ut, att försöka sätta ord på sin förtvivlan. Hon har nog aldrig haft en plats där hon fått göra det.

På ett möte är det kanske mindre lämpligt.

Sedan att boka tid hos en psykolog (företags?) är bra. En vettig sådan kan hjälpa henne att förstå sina tankar och känslor bättre.

Vi har sedan tidigare tagit MDMA tillsammans, då fick hon verkligen ut ALLT. Så att prata är inget vi känner att hon behöver. Vi satt tre timmar i sträck och pratade om allt mellan himmel och jord gällande känslor och hennes liv/förflutna. Hon berättade att hon verkligen behövde det.

"Vi" är du dennes målsman, eller nåt?

Ingen läker utav att bara prata om det, svåra minnen behöver bearbetas och integreras.
De kan behöver bearbetas om och om igen, och inte tillsammans med någon som själv är påverkad.
Att göra det på det där sättet där det väller fram i en takt som personen inte är redo för kan leda till en kris. Vilket verkar vara under uppsegling. (En ovanlig men känd negativ effekt av drogen)

Uppenbarligen så har ju inte er taktik lett till framgång, utan tvärtom.
Sedan så vet ni ju inte om drogen gett permanenta skador på hjärnan.
Hur balansen mellan signalsubstanserna ser ut i dag.
Hur länge sedan är det som hon tog drogen?

Sluta knarka så blir hon bättre efter hand.

Hennes ego haller pa att do.

Det gar over med tiden