Gråter i radio över flyktingkrisen

I Radiopsykologen ringer en kvinna in och är förtvivlad över flyktingkrisen. Hon orkar inte mer, hon mår fruktansvärt dåligt.

http://sverigesradio.se/sida/avsnitt...programid=3637

Hon berättar också att hon har arbete, hon har barn, hon har en sjuk mamma som hon måste ta hand om. Då kan man förstå att hon är förtvivlad. Hon kommer att få betala allt högre skatt, hon kommer att få jobba längre innan pension, hennes sjuka mamma kommer att få allt sämre vård och minskat bistånd, hennes barn kommer att uppleva en allt sämre skolmiljö, de kommer att växa upp i ett Sverige som är avsevärt sämre än det Sverige deras mamma växte upp i. Klar hon är förtvivlad.

Men, nej.

Det är inte alls därför hon är förtvivlad. Hon gråter för att hon inte orkar göra mer för invandrarna (eller "flyktingarna", som hon kallar dem). Hon är med i en Facebook-grupp, där man tydligen ska redovisa vad man gjort för att hjälpa till. Hon har samlat in kläder och mobiltelefoner. Men hon känner att det inte räcker. Hon har inte gjort nog. Hon orkar inte, hon hinner inte göra mer.

Jag tänker - är det detta som är problemet? Att vi har olika grupper i Sverige med helt olika verklighetsuppfattning? En grupp som är förtvivlad över att de ser sitt fosterland brytas ner, att se villkoren försämras för sig, sin familj och sina närstående. Och sedan har vi en annan grupp som är helt oberörd av detta, som bara har fokus på de främlingar som kommer till vårt land.

Kan de två grupperna någonsin kommunicera? Kan de förstå varandra?

Ånej, vi får betala nån/några hundringar extra i skatt per ÅR för att hålla samma standard som idag!! Nej, det kan vi inte tåla. Stäng gränsen och skicka tillbaka flyktingarna till sitt bombade hem, det är ju varmt där nere, vem behöver tak över huvudet?

Och som svar på frågan: Nej, dessa grupper kommer inte kunna enas på den frågan då de har helt olika svar, och det inte går att komprimissa. Vi kommer behöva stå ut dessa debatter så länge det finns människor på jorden, och jag är så jäkla trött på dem redan nu.

Kvinnan du beskriver är en patetisk folkförrädare! Rätt åt henne att hon mår dåligt! Jag skulle inte tycka synd om henne ifall hon hamnade på gatan p.g.a sitt självförakt.

Och NEJ - dessa två grupper kommer aldrig att kunna kommunicera, verkar det som. Den grupp kvinnan tillhör kommer förhoppningsvis att ge med sig, när verkligheten kommer ikapp.

Du ställer helt rätt frågor. Naiva eller skeptiska, människor är av diverse anledningar formade helt olika varandra. Kommer de naiva ställda inför fullbordat faktum (ett nytt klassamhälle med stora brister) förstå vad de bidragit till? Troligen inte. Är skeptikerna alldeles för negativa? Kanske, men hittills har de fått ganska mycket rätt. Framtiden får utvisa vad som händer.

Det här är nog bland det mest patetiska jag någonsin har hört. Inte bättre blir det av radiopsykologens äckliga, "förstående" stämma...

En kort insändare i dagens tidning löd "Om alla bara skänker 10kr så blir det ganska mycket". Insändaren var skriven av en tolvåring, så det fanns något sött infantilt över det hela.

Men tyvärr så befinner sig majoriteten av Sveriges befolkning på samma nivå. Alltså i någon slags bubbla där om man skrapar ihop krona efter krona så räcker det så länge alla gör någonting.
Det är inte så det fungerar och nu har tom Löfvén börjat tala om det offentligt.

Jag tycker det är skrämmande när det finns så många vuxna människor där ute som helt ärligt tror att flyktingkrisen skulle kunna vara en promenad på stranden om bara alla "lyckligt lottade svenskar" skrapade ihop tröjor och mobiltelefoner hela dagarna.

Jag tycker det är skrämmande med facebookgrupper som kräver redovisning av godhetsutövningen. Vad händer den som inte kan redovisa nöjaktigt resultat? Är det då det beryktade näthatet kommer in i bilden? Skrämmande utveckling denna självövervakning tar sig.

Du får gärna presentera en källhänvisning till ditt "fetade" påstående!
Man behöver inte ha läst nationalekonomi för att förstå att kostnaden är skyhögt mycket mer än "ett par hundringar" per år och svensk, om vi skall fortsätta på inslaget spår...
Tänk lite själv, om du är förmögen till det..

Edit:
Migrationsverket meddelade i Torsdags 23/10 att dom behövde 29 Miljarder extra nästa år, det är över 3000kr per svensk medborgare.

Källa: http://www.svd.se/just-nu-170-000-asylsokande-2016

Det är alltså 29miljarder EXTRA, utöver vad det redan kostar.
Dessa pengar skall täcka (vilket de inte kommer att göra, då mig.verket ALLTID har räknat för snålt) mottagandet. Sen tillkommer allt annat, socialbidrag, bostad, sjukvård, gratis tandvård, skola, ökade kostnader för Polismyndigheten, rättegångskostnader, kriminalvårdskostnader, mm. mm. mm..

Om du verkligen tror att det räcker med ett par hundralappar om året och svensk, måste du vara kraftigt lågbegåvad/lågutbildad..
Eller så är du bara ett ljugande vänstertroll!

De reagerar på de sociala missförhållandena som de ser när folk sover på stationer. Om de trodde att det skulle vara bättre i Sydeuropa (närmare hem, varmare klimat) så skulle de säga det, men det gör de inte för många av de här goda svenskarna tror helt och fullt att Sverige är något speciellt i världen och att Sverige har en särskild roll i världen.

Det enkla svaret är nej. Frågan är bara om kultureliten och de socialliberala förespråkarna kommer att acceptera att opinionen svänger utan att de känner att de måste vidta åtgärder som inskränker demokratin och yttrandefriheten m.m. Dagen det sker kommer Sverige ha ett inbördeskrig.

Nej, det är verkligen på tiden att dessa pompösa åsiktsfascister kastas ut i kylan där de hör hemma. Vilka är de att pådyvla Sverige en ordning som omkullkastar hela samhället inom loppet av 10-20 år?? Ja, det är synd om alla människor på ett eller annat sätt. Men detta handlar inte om känslor och samhällsvisioner utan om pragmatism. Du kan inte - såvida du inte är Jesus - föda en befolkning om 200 000 om året när du endast har två fiskar till hands.

Finns många människor som ÄLSKAR att få vara en del av nåt större. Dom reser till Stockholm för att lägga rosor vid Palmes grav, dom tänder ljus för Estonia trots att dom inte känner nån som drunknade, dom frossar i tsunami-berättelser fast dom inte har varit där eller känner nån som drabbades. Dom gråter när Anna Lindh dog, dom lider med Silvia när kungen vänstrar osv.

Tragiskt nog är det precis samma enfaldiga personer som lät sej påverkas av religionen, nazismen och kommunismen. Att vara en del av något större är det viktigaste i ett i övrigt tomt liv.

Det här är spot-on!

Men det finns en sak till, dom tror även att om dom bara orkade hjälpa till så skulle dom kunna göra "SÅÅÅÅ MYCKET", men egentligen så är allt det dom gör som att pissa i atlanten, det märks inte.

EDIT: Hur dåligt kan hon må när hon skrattar och har roligt när hon pratar med psykologen?