Vad är syftet med att lära sig namnen på satsdelar?

Tidsadverbial, konjunktioner, rumsadverbial och fan vet jag. Helt onödig fakta om det svenska språket som tydligen är superviktigt att lära ut i skolan. Men varför?
Huvudsaken är väl att man lär sig hur, var och när man skall använda alla dessa superoliga satsdelar, inte vad de heter?

I gymnasiet sänktes mitt betyg pga att jag vägrade hålla på och tramsa runt med den här skiten, trots att jag kunde skriva bra mycket bättre än de flesta i min ålder. Uteslutande VG och MVG på alla uppsatser, bokrecensioner och noveller jag skrev. Jag lärde mig läsa och skriva mycket på egen hand, utan att ha någon aning om vad en satsdel ens är för något.

Och någon rimlig förklaring till varför detta skulle läras ut i skolan kunde ingen av de lärare jag hade ge mig. Ofta slutade det med att de anklagade mig för att vara lat istället. Att jag bara skulle hålla käften och lära mig skiten. Jag vägrade. Och det kostade mig ett MVG i svenska.

Så nu vänder jag mig istället till språkeliten på Flashback för att få svar på den här uppenbart väldigt svåra och komplexa frågan. Varför?

Ska du plugga vidare inom språk så är det givetvis viktigt att kunna sådant där. Annars inte.
Det gäller ju rätt många ämnen eller delar av ämnen i gymnasiet å andra sidan.

Jag har också lätt för att använda språket praktiskt, men jag saknar av olika anledningar i princip helt teoretiska kunskaper. Det påverkar inte mig det minsta i min vardag, men det gör att jag inte kan söka språkkurser på universitetet. Något som jag kanske skulle velat göra.

Men vad finns det för rimlig anledning att lära ut detta på gymnasiet? Är det ifall någon eventuellt bestämmer sig för plugga ytterligare språkvetenskap på universitetet senare? Hur vanligt är det egentligen att språkvetenskap och satsdelar förekommer på olika universitetsprogram?

Det är ju samma sak med mycket av den matematik som lärs ut på gymnasiet. Det är rätt få som kommer få nytta av den i praktiken.

Fast det är ändå en viss skillnad. Du kan inte räkna ut arean på en rektangel eller triangel utan att kunna gångra och dividera, men du kan skriva 500 romaner och få nobellpriset i litteratur utan att kunna namnen på satsdelar. Förstår du hur jag tänker?

Nej, men man kan göra det utan att känna till matematisk terminologi. Du behöver inte ens känna till termerna multiplikation och addition.


Visst, och man kan vara en firad musiker utan att kunna läsa noter eller känna till terminologi inom musik. Men det är ju fortfarande ingen påtaglig nackdel i att kunna det.

Gick du nyligen i skolan? Jag har inget minne av att lära mig något av det. Det enda jag minns lärdes ut var substantiv, verb, adjektiv etc. Det vanliga alla får höra om. Kanske har skolan förändrats?

Ja, relativt nyligen. Vet dock att satsdelar lärts ut i evigheter, du har nog bara glömt att det lärdes ut. Det är ju trots allt, totalt onödigt att veta.

Kan vara så. Föreföll vara lite väl avancerat, dock. Hur kan jag minnas verb, substantiv och resterande men inte det du nämnde? Inget av det är nämligen av betydelse för mig.. Jag har inte skänkt det en tanke ens.

För att verb, substantiv och adjektiv är mer grundläggande och lärs ut reda i lågstadiet. Det repeteras även en del i höstadiet. Mer avancerade satsdelar börjas inte läras ut förrän på gymnasiet, och det finns säkert vissa linjer där svenska inte ingår över huvudtaget. Typ yrkeslinjer som nästan bara fokuserar på praktisk inlärning. Kanske gick du en praktisk linje på gymnasiet?

Jag gick en samhällslinje. Någon från min generation (89a) kanske har bättre minne. Jag minns särskrivning-lektionerna. Kassa arbetare och kassaarbetare. Ändå särskriver massvis med folk på Flashback.

Som JaneC säger kan det vara användbart. Jag har själv studerat språk på universitetet men har glömt en stor del av terminologin inom språkvetenskapen. Däremot kan jag uttrycka mig väldigt bra och korrekt språkligt ändå och har alltid kunnat.

Tanken med att lära ut satsdelar och annat är snarare att den som har sämre intuition för vad som är språkligt korrekt ska kunna använda det. Dock har man inte jättebra användning för detta i grammatiskt fattiga språk som svenska och engelska. Däremot kan det vara användbart i mer avancerade språk som tyska, isländska, de romanska språken, de slaviska språken, latin, grekiska och många andra språk.