Vad är syftet med att lära sig namnen på satsdelar?

Varför lär vi oss något överhuvudtaget? Många förstår inte varför man måste lära sig att kalcium har den kemiska beteckningen Ca eller att August Strindberg skrev Hemsöborna.

Vad vi upplever som onödigt beror på vilka vi är.


Det är inte alla yrkesförberedande linjer som fokuserar så mycket på svenska språket.

Om det var sant hade inte trådskaparen gnällt. Vilken linje är mer språkinriktad än samhälle? Du gissar bara.

T om termen "adverb" anser jag vara överkurs. Fick först bekantskap med det genom Flashback. Det är inte en jävel av mina vänner som vet vad det innebär, och inte det TS nämnde heller.

Det ingår väl i planen att Sveriges befolkning ska vara allmänt duglig till att studera språk. Ska man studera språk (eller något annat) så behöver man en stabil terminologi för att kunna begripa, eller diskutera, vad man sysslar med.

Naturligtvis kan man vara språkbegåvad - dvs framgångsrik i att utöva sitt språk - utan att besitta en massa teoretiska färdigheter.

Och naturligtvis kan man vara begåvad utan att ha höga skolbetyg.

Teori och praktik är ju två olika storheter, som lever sina egna liv. Människor är olika, men de flesta presterar kanske bäst när de tillämpar en inte alltför ojämn fördelning av dessa båda.

Du vill alltså inte att elever ska få någon chans att lära sig grammatik i skolan? Svenskämnet rymmer mer än grammatik. Vad vill du fylla det med då?

Som vissa redan varit inne på så handlar det om kunskaper som underlättar när man ska studera språk. Alla elever studerar åtminstone ett främmande språk: Engelska.

Genom att lära dig grammatik blir du en mer medveten språkbrukare. Det gör det möjligt att göra mer medvetna val när du skriver texter. Det gör det också lättare att analysera och prata om texter.

Därför är grammatikkunskaper värdefulla för alla som har tänkt sig att hålla på med språklig kommunikation i någon form. Språket är ditt arbetsredskap och för att du ska behärska det ordentligt behöver du kunna grammatik.

Om man t.ex. tvekar mellan "good" och "well" är det bra att ha koll på adjektiv och adverb.

Det har jag aldrig sagt, grundläggande grammatik bör alla elever lära sig. Däremot blir man inte bättre på läsförståelse bara för att man kan en massa underliga grammatiska termer. Enligt mig lades alldeles för mycket fokus på att lära sig att "kanske" är ett satsadverbial, än hur man faktiskt applicerar dessa satsdelar i en text så den blir korrekt.

Fast återigen är det väl ingen som tror eller påstår att man behöver terminologi för att förstå sitt eget modersmål? Och det är ju knappast heller poängen.

Det går även utmärkt att andas utan att veta vad "lunga" heter på latin eller att känna till hur syreupptagningen i de röda blodkropparna fungerar.

Skall man kunna tala om språk (inte bara svenska), behöver man terminologin för det. Jämför med andra fackspråk, t.ex. mekanikerns för bilens alla delar, verktyg och så vidare. En annan terminologi omfattar datorbruk: mus, hårddisk, USB-sticka, ikon, knapp, fönster, editor, app, skrivbord, papperskorg, och så vidare. Utan denna terminologi kan du kanske använda en dator, men du kan inte tala om datoranvändande med andra. Vi är inte alla mekaniker, däremot datoranvändare och språkbrukare.


Bra betyg får man om man lever upp till kunskapskraven, så svaret på den frågan är helt enkelt att du inte gjorde det.

Fast du kommer aldrig att få sämre betyg i skolan för att du inte kan latin i en sådan utsträckning. Och syreupptagning i de röda blodkropparna är ju väldigt basic, och du har helt rätt, sådant bör läras ut. Jag har aldrig sagt att grammatik är helt värdelöst och inte borde finnas i läroplanen. Men jag anser däremot att mycket av satsläran var alldeles för avancerad för att prioriteras på det sätt jag upplevde att den gjorde. Ska du bli en språkvetare så är den informationen säkert jätteviktig, men för gymnasieelever är det endast överflödigt.