Citat:
Det jag menade med mitt inlägg om oprovocerat våld, var att INGEN anser sig vara oprovocerad. Den som angriper anser sig ha legitima skäl att göra det, annars skulle han låta bli. Och då du anser att varje individ själv ska avgöra i varje situation vad som är en rättfärdig respons, så har du därmed legitimerat alla former av brott. Ditt enda kriterium är att våldet inte ska vara "oprovocerat" och det anser som sagt ingen angripare sig vara heller.
Struntprat. En person som rånar en bank anser sig inte bruka oprovocerat våld. H*n vet vad h*n gör, och ser till riskerna och chanserna att lyckas, gör ett överslag på det hela och om h*n kommer fram till att det är värt det så gör h*n det. Hypotetiskt. Naturligtvis vet de allra flesta om när de brukar oprovocerat våld, överfallsvåldtäksmannen VET att han gör "fel" utifrån artens lagar. Det handlar enbart om vad de tror sig kan vinna alt. förlora på det.
Jag har fortfarande inte legitimerat alla former av brott, varför upprepar du det om och om igen? Återigen en slags infantilisering av människan. I princip så verkar du mena att utan lagar skulle människan mörda och våldta varandra urskiljningslöst. Människan har
alltid haft lagar och rättesnören, eller snarare olika sorters beteenden som vi inte accepterat, eftersom de är farliga för gruppen.
Citat:
Jag har redan argumenterat för varför icke-våld måste vara det rådande rättesnöret och allt annat blir bara upprepningar. Jag hävdar fortfarande att du och jag främst skills åt i vår syn på människan. Jag tror henne om betydligt mer (i positiv bemärkelse) än du gör helt enkelt. Jag tror att människan någon gång i framtiden kommer att skapa ett samhälle som bygger helt och hållet på icke-våldsprinciper och där våld anses som något primitivt och förlegat.
Ja, du är religiös, jag tror på naturkunskapen. Där skiljer vi oss åt.
Jag tror inte vi kommer längre heller.
Citat:
Ursprungligen postat av November
Jag möter människor kärleksfullt, ödmjukt och med föreståelse. På något annat sätt ser jag inte en möjlig förändring. Visst låter det ologiskt, naivt, verklighetsfrånvarande och idiotiskt? Kalla det vad du vill, jag förstår dig. Världen är inte ett paradis - snarare det helvete ingen vill relatera till. Tragikomiskt, dock inte anledning att sluta tro.
Och vad får dig att tro att jag inte bemöter människor kärleksfullt, ödmjukt och med förståelse?