Icke-våldets för- och nackdelar (Gandhi)

Gandhi förespråkade att man inte ska använda våld över huvud taget. Vad anser ni om detta? Finns det situationer där våld är nödvändigt, eller berättigat?
Har en förälder rätten att slå sitt barn i uppfostringssyfte?
Finns det situationer där våld kan verka positivt?

Våld är en naturlig del av människan. Det är ett eftersträvansvärt mål, att icke bruka våld, men samtidigt irriterande naivt och med starka religiösa undertoner. Det finns många situationer där våld är berättigat, och till och med önskvärt, skydda sin familj och sina nära. Eller en medmänniska utsatt för något (troligtvis våld) som bara våld kan stoppa.

Det var inte p.g.a att Ghandi inte brukade våld som England drog sig tillbaks från Indien, utan för att han var en stark ledare. Hade de beslutat sig för att bruka våld hade dom säkerligen blivit fria också. Men visst, kanske var det rätt, kanske förtjänade kolonialisterna att bli slaktade, vem vet.

Men, som sagt, det stinker religion och dubbelmoral att ha som mål att inte använda något våld överhuvudtaget.

Våld kan vara bra, våld kan vara nödvändigt, om någon säger att våld är principiellt fel så tänker jag hävda att mat är principiellt fel. Det är inte våldet som är farligt, det är hur man brukar det.

Visst, våld är den inkompetentes siste utväg som Salvador Hardin sa i Asimovs Stiftelse-böcker, och inget man som civiliserad människa bör sträva efter.

Detta tankesätt är för övrigt inte Gandhis uppfinning utan härstammar egentligen från Kina - och Konfucius som ansåg att en härskare som tvingades bruka våld hade misslyckats.

På samma sätt är det ju ett misslyckande som förälder om denne behöver använda våld för att uppfostra sina barn. Då har man varit för eftergiven, eller skämt bort de i något tidligare skede. Jag har blivit tagen i örat EN gång av min far, jag var ca sex år - och jag minns det fortfarande. Barns förtroende är väldigt lätt att tappa om man brukar våld mot de.

Men, visst finns det också tillfällen då våld är den enda lösningen, t ex om någon nedknarkad icke-kontaktbar person anfaller dej. Då hjälper det inte att börja prata, då måste man göra det som krävs för att avvärja hotet.

Så, våld skall man bara använda i de lägen då inget annat kan användas. Hot om våld är oftast helt tillräckligt i många situationer.

Det finns ytterst få scenarion där våld mot ett barn kan vara berättigat, funderade på det så sent som igår kväll, och kom fram till att (fysiskt) våld mot ett barn endast var okej om barnet aktivit gjort något som kunde dödat något annat barn, eller sig själv för den delen. Och då menar jag inte en hopprundspark på näsan, utan kanske mer rusk/örfil aktigt våld. Alltså, att använda som extremt tydlig markering i extrema situationer, något som man förhoppningsvis aldrig behöver göra.

Det är i övrigt ett annat skäl till att bruka våld, om någon slår sina barn för triviala saker. Och nej, att allt våld leder till våldspiraler är ingen absolut sanning.

Ja, det är ju inte lätt att vara förälder - även om jag själv inte är det, så har jag ju begripit så mycket. Så, jag fördömer inte kategoriskt de som i ren frustration har givit sitt barn en lugg, dask på rumpan eller en lätt örfil. Men, nog är det ett misslyckande att man inte lyckats fostra sitt barn så detta inte behövts.

Sen kan ju barn lida av sjukdomar som gör att de är ohanterbara ändå.

Jag minns ett tillfälle till som barn - då min mor använde våld - och som har etsats sej fast i mitt minne. Jag satt som ganska oskyldig liten kille, kanske var jag 4-5 år, och undersökte en nyckelpiga. Helt omedvetet så började jag plocka i sär denna insekt, medan den fortfarande levde. När min mor såg detta - så tog hon den ifrån mej och trampade på den så den slapp lida mer.
Detta fick en ganska stor betydelse för mej i min förståelse av att andra varelser också kan lida. I övrigt la hon aldrig sin hand på mej. Och hade hon i det läget gjort det - så hade nog läxan blivit mindre.

Jag tror att det finns ytterst få situationer då våld mot barn på något sätt kan vara berättigat. Jean-Jaques Rousseau skrev i Emile - om uppfostran att det bästa straffet är det naturliga; d v s ifall ett barn gör sönder någonting ska det få uppleva saknaden av tingesten, eller lära sig sätta ihop den igen, istället för att bli uppläxad fysiskt av föräldern. Jag tror det ligger mycket i detta. Antingen får man ta konsekvenserna som naturligt kommer (ifall någon slår tillbaka då man slår dem, till skillnad mot att föräldern då slår och läxar upp, vilket vore en onaturlig följd), alternativt lära sig hur man gottgör det man gjort fel.
Jag håller med Ruskigbuss då han säger att en förälder misslyckats då hon måste bruka våld. När man kommer till ett sådant stadie där all auktoritet är borta - ja, en förälder är en auktoritet, inte en vän - då är något fel.

Våld är ett verktyg som kan användas till både gott och ont. Det handlar bara om att tänka på i vilken situation man använder det och varför. Som metod att störta förtryckare och försvara sig är våld utmärkt och dessutom tror jag att det kan vara direkt skadligt att aldrig bruka det eftersom aggresiviteten finns som en naturlig drift inom oss.
Idealet tycker jag är att våldet ökar i samhället så att människor får ut sina frustrationer och blir lyckligare men att kulturen kring det också förändras så att inga oskyldiga kommer till skada. Det är till exempel berömvärt att slå ner någon som verkligen vill slåss med en men när man attackerar folk hur som helst och inriktar sig på lätta offer förstör man bara för den andre.

Vad menar vi med våld? Är det bara i en kamp/strid som man kan tala om våld? Pratar vi bara om våld mot andra människor eller även om våld mot djur och växter? Kan man tala om att bruka våld mot döda ting i syfte att forma dem, som snickaren med sin såg formar trästycken? Vilken definition vi har av vad våld är påverkar frågan om hurvida våld är fel eller inte.

Våld mellan människor är ett resultat av obalans, den obalansen kan endast svårligen återupprättas med med våld. Att försvara sig vid ett direkt angrepp anser jag dock inte är fel, då liggar ansvaret för våldet på den som anfaller. Det våld man använder för att försvara sig är en direkt konsekvens av våldsmannens agerande.

Psykiskt våld kan på många sätt bidra till att skapa den obalans hos en person som får denne att använda våld, därför är det fel att avsiktligt skapa en konflikt eller kränka någon annan då detta kan leda till icke-konstruktivt våld.

Om man tänker använda våld så bör man åtminstonde fundera på om:

1, Våldet är riktat mot orsaken till problemet man vill lösa
2, Man har tillräckligt mycket våldskapacitet för att lösa problemet
3, Problemet faktiskt går att lösa med våld
4, Man är beredd att fortsätta använda våld tills problemet är löst

Många organisation som använder våld i Sverige har för liten våldskapacitet för att lösa problemet de bekämpar och bidrar istället till obalansen.

Våld är ett tecken på misslyckande helt klart.

Att tro att våld mot barn aldrig går att försvara tyder på dålig fantasi.

Tydligt är dock att om man själv brukar våld finns risken att det besvaras med våld. Det kan givetvis ickevåld också göra, men sannolikheten är mindre. Ponera att Ghandi hade förespråkat våld. Resultatet hade i större utsträckning blivit dödsfall, splittringar, gerillor m.m.

Hur hade man då enligt dig löst andra världskriget med ickevåld?

Vissa situationer kräver våld och det är den enkla sanningen.

Och hur försvarar man våld mot barn?

Problemet med våld är ju att det föder sig självt. Har en våldsspiral en gång satts igång, så fortsätter den i århundraden ända tills någon aktivt väljer en annan respons. Därför är våld alltid i princip fel och som Ruskigbuss och andra påpekade ett misslyckande. Un Perro må kalla mig naiv, men det är min bergfasta övertygelse att det förhåller sig så. Våld leder aldrig till något positivt i slutändan, även om det kortsiktiga resultatet kan tyda på det.

Visst finns det situationer där man kan ha förståelse för en våldshandling: en föräldrer som dödar sitt barns mördare eller en våldtagen tjej som slår ihjäl sin förövare t ex. Men det är fortfarande inte rätt. Det du själv inte vill bli utsatt för (och de flesta vill ju inte bli utsatta för våld) är inte rätt för någon annan heller. .... Och detta behöver jag ingen religiös grund för att tycka. Det räcker att se på världen.
mvh
Terrieterrie

Kan du ge exempel på vad som är konstruktivt våld?? för mig är det en självmotsägelse. Och vilka organisationer i Sverige är det som använder våld för att lösa problem? Och menar du att dessa organisationer skulle kunna lösa problemen om deras våldskapacitet var högre?
mvh
Terrieterrie