Karl-Olov Arnstberg:
Citat:
Livsvärldens känslor är malplacerade i politikens strukturvärld. Gråtande politiker, politiker som inte kan hålla huvudet kallt, som följer sitt hjärta i beslutsfattandet, är svaga politiker och gör sig förtjänta av medborgarnas förakt.
Citat:
Problemet med dessa ”livsvärldspolitiker” är att många medborgare rycks med. De befinner sig inte på något torg, någon politisk scen utan hemma, i sin egen livsvärld, framför teven. De tycker om att se politiker som ”mänskliga”. De kopplar inte samman dessa sympatiska politiker med att Sverige är på dekis. Att de kriminella skjuter på varandra snart sagt varje dag, att det kastas sten på polis och ambulanspersonal i de hårdast segregerade förorterna, att våldtäktsstatistiken skjuter i höjden, att skolan inte klarar kunskapsförmedlingen och att försvarsmakten i praktiken är skrotad – där i bästa tevefåtöljen så är relationen mellan dessa trevliga politiker som hatar nazism och lägger ut texten om rättvisa och jämlikhet inte skyldiga till att det går åt helvete för Sverige.
Citat:
Politikerföraktets grundorsak är att politikerna inte klarar och heller inte vill leva upp till strukturvärldens spelregler, språk och perspektiv. När landet styrs efter livsvärldens principer är det liktydigt med inkompetens. Samtidigt behåller politikerna systemvärldens syn på lögnen. Om ett påstående är sant eller osant är inte så viktigt. Huvudsaken är att det är relevant och tjänar sitt syfte. Ett sådant ledarskap saknar förutsättningar för att fungera. Det sänker Sverige.
https://morklaggning.wordpress.com/2...kt-del-2-av-3/
---
Lars Bern:
Citat:
I någon sorts flummig tro på multikulturella samhällen låter våra politiker de migrerande grupperna återupprätta sina klaner och trossamfund i vårt samhälle. Jag tror den politiken bottnar i en oförmåga och lathet när det gäller integrationen, det låter så vackert med multikultur och så slipper ansvariga politiker anstränga sig och man slipper sätta gränser.
Resultatet ser vi i dagens samhälle där utanförskapsområden nu växer som svampar ur jorden. När den politiska eliten äntligen upptäcker att de håller på att tappa kontrollen över utvecklingen, då försöker man lösa sitt problem genom att tvinga den infödda befolkningen att steg för steg ge upp sin identitet genom att ”öppna sina hjärtan”. De tror att de skall lyckas visa upp något som liknar integration genom att sopa allt som hållit samman den gamla folkgruppen under mattan. Den svenska flaggan anses plötsligt så provokativ att den tas bort på ställe efter ställe, den Svenska Kyrkan täcker över sina symboler så att de inte skall provocera, vänsterfeminister sätter på sig hucklen, psalmsång på skolavslutningar tas bort m.m.
Citat:
Det svenska etablissemanget inom journalistkår, media och politik är på väg att i snabb takt helt underminera vårt samhälle. Genom att medvetet stimulera bildandet av olika etniska och religiösa enklaver i samhället bygger vi in spänningar som samhället inte kommer att klara av att hantera. Propagandan mot ursprungsbefolkningen att utplåna sin självkänsla och sina sekulära värderingar om jämställdhet, jämlikhet och tolerans för att inte spä på motsättningarna till de som lever i enklaverna, kommer bara att uppfattas som svaghet av de senare.
Vi ser idag att politiken snarast provocerar de nya medborgarna att utmana vår svaghet, genom att de militant hävdar sin särart, många gånger innan de ens fått asyl i landet. Redan på asylboenden kräver man mat som produceras via djurplågeri och man attackerar och hotar andra migranter med ”fel” etnicitet eller religiös övertygelse.
https://anthropocene.live/2016/10/12...ldsutveckling/
---
De båda akademikerna ovan speglar båda det allmänna förfallet i Sverige genom det vertikala maktförhållandet mellan folket (medborgarna) och deras så kallade folkvalda (politikerna, och även medierna och ledande tjänstemän som politiserats och ingått den egennyttiga Statsmakten). Infantiliseringen eller cynismen bakom det känslosamma berättandet i den politiska jargongen och den opinionsjournalistiska agendan på bekostnad av begriplighet och verklighetsorientering. Mycket prat och lite verkstad.
Den som lät sig gisslas av
Uppdrag granskning den gångna kvällen fick sig till livs betygsinflationen i svenska skolor och hur "kundorienterade" rektorer pressar lärare att sätta obefogade glädjebetyg åt deras "kunder" (elever, alltmer okunniga och odrägliga elever). En allmän feminisering har gjort politiken oförmögen att handskas med realiteter. Det känslosamma, förljugna språket i "debatten" har satt sakpolitiken på undantag. Folkets förtroende till politikerna och medierna som abdikerat/korrumperat deras samhällsuppdrag är rätteligen i avtagande. Betygsinflationen har närmare två decenniers bakgrund om inte mer, om baserar det på antalet MVG-betyg/A/5, samtidigt som kunskaperna blir sämre longitudinellt inrikes och vid internationell jämförelse. Det är frågan om en genomgripande samhällsröta som inte skonar någon sektor eller instans av offentligheten, och det ser mörkt ut för svenskarna. Det saknas vilja och förmåga att bringa reda.
Tillsvidare lever vi på gamla meriter, tillåter oss själva och politikerna att skuldsätta oss ekonomiskt och tvångsmatas med en tillsynes oavlåtligen eskalerande potpurri av "mångfald" i statstelevisionen ("public service") och Bonnier-medierna och ständigt offergörande av
den andre. Det är en ynnest att ta del av grannländernas television, där det även finns män i nyhetsreportagen och vita personer i TV-programmen; renons på den icke-vita (antivita) fetischismen som vidlåder våra dominerande inrikesmediers massiva propaganda - instigerandet för ett nationellt suicid, instigerandet för ett befolkningsutbyte, ett folkmord.
