Citat:
Ursprungligen postat av
PlutoJ
Och på vilket sätt är det ett hållbart argument mot att samhället och/eller dess system rör sig mot en kollaps och/eller sammanbrott?
Om historien visar något är det den stora massans tendens att inte kunna eller vilja se varningstecken i tid. Det gäller alltifrån naturkatastrofer (vulkanutbrott som Pompeji m.fl.) till revolutioner, krig och allmänna sammanbrott oavsett område. Man vill fortsätta som vanligt, man vill att allting omkring fortsätter som vanligt. Kombinationen av vardagens bestyr och den psykologiska tendensen att inte vilja se det som är jobbigt är väl belagt och en viktig delkomponent i svårigheterna att avstyra sammanbrott.
Naturkatastrofer som byggs upp relativt långsamt och slutar med ohyggliga förluster i liv och egendom har förekommit många gånger. Och alltid, varenda gång, finns mängder av människor som vägrar tro att det kommer att gå illa! Oavsett hur kraftiga och tydliga varningar som finns.
Ekonomiska sammanbrott uppvisar samma mönster i att det stora flertalet antingen inte kan eller vill se varningssignaler i tid. Från tulpanhysterin i Nederländerna, börskraschen 1929 och depressionen, till den ekonomiska kraschen 2008.
Det jag skriver här är inte avsett som något slags bevis för att vi går mot en samhällelig kollaps, så du behöver inte raljera över det. Däremot visar det att man inte kan avfärda varningar bara för att majoriteten är upptagna med vardagen. De historiska exemplen är så många att man kan starta ett helt forum bara för det.
Det intressanta med samhällskollapser är att det drabbar enskilda individer i befolkningen olika, frän total katastrof och död, till att vissa människor överlever och att vissa inte drabbas alls.
Som du skriver är ordet kollaps tillämpbart på hela samhället, eller endast delar av samhället som infrastruktur, vården, socialtjänsten, rättsväsendet och liknade saker som vi tar för givet. En äldre frisk person boende i glesbygd, utan önskan att resa, märker inte av samma kollaps som när den sker i städer.
Man måste skilja på hela samhället med en välfärdsstat som inkluderade alla medborgare, och hur olika medborgare är beroende olika av detta samhällsbygge som vittrar sönder.
Det handlar i skarpt läge om hur mycket pengar varje individ har, utbildning, bostad, belåning, framtida försörjningsmöjlighet och möjlighet att emigrera frän eländet.
I Sverige är man fast i tänket, rika och fattiga. Klasskamp där aktörerna är kapitalister och arbetare, medan samhällsutvecklingen går mot en fattig medelklass, mittenväljare, som inom 10 år kommer bli den stora gruppen som inte längre kommer kunna konsumera och resa, eftersom deras jobb kommer upphöra.
Vi går mot en automatisering som kommer leda till massarbetslöshet. Vi ser redan tendenser med butiksdöden. Bankjobben blir allt färre, och de flesta kontor där man möter banktjänstemän har upphört, eftersom datorer gör jobbet bättre än människor.
När man tar in kaosfolk frän Mena i den framtiden, kommer kollapsen bli brutal. Det som skiljer den nya befolkningen från den gamla europeiska är att dessa islamister inte är rädda för döden, likt folk i Europa alltid varit. När livet på jorden inte passar dem, mördar de och tar med sig andra människor i döden med en tro som belöning i form av 72 jungfrur och annat skit i himmeln. Detta har börjat i liten skala, där man inte diskuterar öppet alla bränder i Sverige, och orsakerna.
Politikernas handfallenhet, där deras hjärnor kollapsat ser vi nu exempel på, när islamistiska statens lustmördare, diskuteras i termer av kvinnor och barn som vill hem, till Sverige...
