Mja, men jag börjar tröttna på att på pappret ha det mycket gott ställt men i realiteten leva på en betydligt lägre nivå än vad som är möjligt. Förmodligen så de flesta tänker, men visst är det givetvis ett bedrövligt beteende att skaffa sig en belåningsgrad över 100% (snittet i Stockholm ligger på en belåningsgrad på 350% över vad folk får in på ett helt år).
Citat:
Nej, varför det? Är man skuldfri så går det bra att överleva även om man blir utan jobb, speciellt om man som du och jag har lite undanstoppat i madrassen. Havregrynsgröt, rotfrukter, blodpudding (=ghettobiff) med mera är finfint käk som jag själv överlevt på många gånger.
Och det är så ett samhälle ska fungera också. Det kommer kriser, och då ska det finnas en beredskap, ett sparande och framför allt en sammanhållning mellan medborgarna. Det är det som fattas nu. Vi har gjort massiva investeringar det senaste decenniet - i våra bostäder. Det är en investering som inte är produktiv och genererar något kassaflöde. Förutom dyra hus och brf har vi också investerat i import - av afroasiatiska välgörenhetsobjekt som ska ge oss den där godhetsorgasmen som vi suktar efter. Dessa hottentotter är alltså vår "rainy day fund". Det lovar inte gott.
Och du - låna för fan inte en krona i dagens läge. Räntorna har bara en väg att gå - mot himlen.
Jag lever redan som om jag inte hade ett arbete då jag gjort en grej av att försöka att inte inhandla någon typ av produkt som inte ger något som på riktigt ger en
ökad livsglädje. Alla onödiga köp ses som kapitalförstörande. Har en fördelning på 50/35/15; 50% utgifter+övrigt, 35% spara, 15% spara mer/buffert/resor.