OKUNSKAP & EKONOMI
Bakgrunden till vårt nationella IT-haveri ligger ganska långt tillbaka i tiden och vi skördar nu frukterna av ren okunskap. IT-avdelningarna började växa ordentligt i början på 90-talet och givetvis även deras budget, men ingen hade koll på vad dom egentligen gjorde, kunskapen utanför dessa avdelningar var (och är) i stort sett obefintlig. Om någon behövde en IT-lösning så fanns det varken förståelse eller vilja att presentera den internt, tog man fram något tog det alltid lång tid, var dyrt och oftast var de skit utvecklad av nån sopa med noll koll på övrig verksamhet.
DRYGA IT-SNUBBAR
IT-avdelningarna blev produktionsproppar som bara satte upp en massa regler som att kräva lösenordsbyte en gång i veckan, vara dryga och hånfulla, tvingade folk att jobba i en massa tunga och jobbiga applikationer som inte passade någon. Dessutom hade IT-avdelningarna själva alltid alla dyraste och nyaste prylarna, övriga anställda fick nöja sig med skräpet, vilket retat arselet av väldigt många utanför IT-avdelningarna. Ungefär som om mekanikerna i ett rally-team skulle tillåtas åka i dom nyaste och vassaste bilarna men rallyföraren får hålla till godo med förra årets modell.
EXTERNA LÖSNINGAR PÅ PORT 80 - STRUNTA I IT-AVDELNINGEN
Okunniga mellanchefer inom övriga avdelningar kom då på att dom kunde
'by-passa' IT-avdelningarna om dom istället skaffade sig externa webblösningar, en internetuppkoppling på port 80 var allt som behövdes, dessutom kunde man dela upp kostnaden på de löpande budgeten. Nu behövde man inte längre försöka få igenom tunga IT-utredningar där synergier och annat tjafs som helt ovidkommande '
genusperspektiv' mm som skulle avhandlas i det oändliga, man behövde inte ens motivera varför man ville investera i en ny IT-lösning man smög bara in en liten höjning i den vanliga budgeten. Och framförallt så slapp man sitta och lyssna på en massa skitsnack från nån dryg IT-snubbe som man ändå inte hajjade vad han sa.
KAPA KOSTNADER
Mellanchefen satt i hotellbaren och söp efter nån mässa där han träffade en annan mellanchef, Nisse från Knäckebrödhult som själv hade haft samma IT-problem men kunde presentera en lösning. Nisse tipsade om en billig och flexibel mindre IT-firma. Nu förhandlade mellanchefen själv fram ett avtal och belastade driftbudgeten, säkerheten är sekundär så länge allt funkar, den är trots allt ekonomin som är viktigast i slutänden om man vill åka på mässa även nästa år.
RISKER
Men det finns risker som man i okunskap helt missat, i jakten på att det ska vara ekonomisk så kapar man i te.x administrationen av dom externa lösningarna, en del är att administrera inloggningar och användare och den kostnaden slipper man ju helt om man inte har några lösenord alls.
KONSEKVENSER
Men det kan som vi vet gå fel, väldigt fel som i fallet med
Transportstyrelsen och nu Vårdguiden.
I bästa fall är det någon inom myndigheten eller företaget som upptäcker bristerna. En IT-snubbe upptäcker att man lägger ut uppgifter externt och tittar närmare på säkerheten, det här skulle ju vi kunna göra
'in-house' tänker han men inser att det inte är någon idé att ta upp det i ledningsgruppen för där sitter det bara helt okunniga ekonomer, jurister och inkvoterade
genuspedagoger. Han läcker istället nyheten till CS.
I värsta fall upptäcks bristen av någon illasinnad och det skapas en tråd på Flashback.
TAPPAT FOKUS
Det vi ser är bara ett bevis på att vi helt tappat fokus på vad som är viktigt, vad som producerar vårt välstånd, så istället för att producera så räknar vi antalet färgade på verkstadsgolvet och kvoterar in kvinnor i våra styrelser. Det här inlägget berör egentligen inte tekniken men förklara ändå bakgrunden till läckan inom det som gränsar till s.k
'social engineering' och tar vi inte tag i problematiken så kommer bara bli värre.
/Provokatör
PS Om någon moderator anser att mitt inlägg är för OT (det tog en stund att författa), vänligen radera det inte rakt av utan hjälp mig isf flytta det till någon bättre lämpad tråd.
