Karl-Olov Arnstberg skriver om ett "ideologiskt järngrepp" på Sverige, nämligen politisk korrekthet som präglar offentlighetens tänkande och handlande. I detta finns att antidemokratiskt fjärmande av politikerna gentemot medborgarna (möjligen SD undantaget), med bl a företräde för godhetsdeklarationer utan intresse för konsekvenser och samband, samt minoritetsbaserad identitetspolitik där majoriteten kommer till korta och förståndet lyser med sin frånvaro bland de styrande och de villiga eller obetänksamma medlöparna:
Citat:
Det är mot denna bakgrund dagens svenska invandringspolitik är ett övergrepp mot den egna befolkningen. Politikerna talar om att svenskarna måste ”ta sitt ansvar”, men det är orwellskt nyspråk (1984), eftersom de menar att svenskarna ska öppna sina hjärtan och plånböcker i en utsträckning som gör att det blir kris i hela landet. Detsamma gäller för många andra påståenden, som att människor är lika mycket värda. Detta är inte sant utan öppnar bara för andra övergrepp, som när kommunpolitiker tömt ålderdomshem och gjort om dem till bostäder åt asylsökande. Svenska pensionärer är mindre värda än unga afghaner som söker asyl, inte minst ekonomiskt eftersom staten betalar kommunerna för att ta emot ”flyktingar” (det begreppet är värt sin egen utredning, men den sparar jag till ett annat tillfälle). Med andra ord går politikerna på kollisionskurs inte bara med de egna medborgarna utan också med de demokratiska idealen. Det är sådant som ideologier ställer till med. Ideologier klassar också oss, som på goda grunder avskyr och räds ideologier, som ideologiskt anfrätta. Den som själv alltid tänker ideologiskt är oförmögen att begripa förståndets ideologiska hemlöshet.
Citat:
Som sagt, i en demokrati är politikernas huvuduppgift att hålla koll på och bejaka folkmajoritetens intressen. I Sverige gäller detta inte längre. Det är världen och ett globalt ansvar som gäller. Sverige måste ta sitt ansvar i flyktingfrågan på samma sätt som när en livbåt blir överfylld och sjunker, med konsekvensen att ingen blir räddad. Just nu agerar statsminister Löfven kraftfullt gentemot Polen, där regeringen inte vill göra som Sverige har gjort. ”Polen måste ta sitt ansvar”, säger han, och tycks inte ens för en millisekund ha reflekterat över att det är just det den gör.
Citat:
Det är det demokratiska Sverige, styrt av majoritetens värderingar och ”det normala” som är det goda samhället. Sedan kan antirasister, genusvetare, hbtq-förespråkare och andra av det postmoderna templets månglare tro vad de vill.
https://morklaggning.wordpress.com/2...ar/#more-16512