Citat:
Ursprungligen postat av
PiusXIII
Det är inget tecken på någon systemkollaps att en grabb som är helt omedveten om vad som händer omkring honom, utom möjligen när det gäller smärta och lidande, inte kan ha ett helt vårdteam hemma utan kanske måste flytta in på en institution.
Där handlar det om en reform som har skenat in absurdum, och där ingen verkar ha förstått eller brytt sig om patientens bästa.
Flickans situation är helt annorlunda. I hennes fall kan det kanske vara befogat med hjälp i hemmet.
Ja, individfokuset är begränsat.
Tråden som handlade om välfärd har som sagt infogats här och det är två assistansärenden där familjer kommit i kläm. Jag gör inga bedömningar av hälsotillstånd utifrån uppgifter i en kvällstidning.
Citat:
Ursprungligen postat av
Favoritgame
I första fallet borde en insulinpump kunna vara ett alternativ och i det andra fallet så borde det nog vara ett vårdhem.
Förstår dock inte varför kommunen är så emot att ge hjälp då det är FK som står för kostnaden om hjälpbehovet är omfattande. Egentligen borde dock prövningar ske nationellt och inte på kommunal nivå.
Vi ska inte heller glömma bort att många äldre och sjuka som arbetat hela livet kan glömma att få den hjälp som behövs jmf med assistansberättigade.
Det är ju inte vårdfolk som tar besluten och det tycks vara bäddat för godtycke och prestige i många fall. Förlorarna är de sjuka.
Det finns flera grundläggande problem med assistansreformen beslutad under 1990-talets borgerliga regering. Det är ett sårbart system som är ännu ett exempel på folkpartistisk social ingenjörskonst av tveksam hållbarhet.
1. Orättvisor inbyggda i systemet, eftersom vissa får assistanshjälp och andra inte. Gränsdragningarna görs av tjänstemän och är inte alltid solklara.
2. Risken att folk hamnar mellan stolarna. Risk för nedskärningar, där stor arbetsbörda kan komma att läggas på anhöriga.
3. Kostnaderna. (Dock inte heller så billigt med vårdboenden.)
4. Fuskmöjligheterna och de kostnader som därmed uppstår som dränerar välfärden.