Cancer, anhörig

cancer är en riktigt otäck sjukdom klart alla drabbade ska få smärtstillande på slutet , att inte äta på slutet är garanterat ingen skön känsla och morfin lugnar ner personen . brukar gå fort när de väl valt att inte inta föda . hoppas sista tiden blir så smärtfri som möjligt för det går inte att göra mycket annat än invänta slutet på sjukdomen i detta läge , kommer själv att aldrig dö av sjukdomen cancer garanterat .....................

Var försiktig med att föreslå medicinering eller ej, var bara stöttande i din anhörigas egna känslor och beslut, validera och var noga med att berätta att du finns där oavsett vad det gäller eller vad hon bestämmer sig för. Svårt sjuka människor vill ofta prata om döden, om begravningen om arv, praktiska saker och det rent själsliga, det är svårt för anhöriga som gärna vill säga "tänk inte på det det är långt kvar oroa dig inte" men planerandet och att få prata om döden är ett sätt att bearbeta det oundvikliga.

Jag beklagar och hoppas att du och din anhöriga får en så lugn och fin tid som möjligt. Det är en känslomässig bergodalbana att förlora någon efter svår sjukdom, hoppas att du har någon att prata med du också.

Tack för era svar och för att ni delade med er.
Jag är livrädd eftersom hon har börjat ropa på hennes mor för det mesta och det har sagts att den som är nära slutet möter en anhörig som hämtar en.
Jag ryser i kroppen. Jag förstår inte hur snabbt det gick och att man bara kan dö så ung.
Hon tog en behandling som gjorde henne sämre och nu äter så vi är väl ut och in i sjukhuset vilket jag antar är vanligt.
Jag hade dock personligen aldrig viljat dö på ett sjukhus bland massa slangar och annat.
Ens avslut ska vara fint. Jag har ingen aning om jag hinner ta henne till Grekland där hon får se vattnet och äta gott innan hon dör men jag har ju ingen aning om slutet och det kommer märkas.

Ledsen, mycket skit som verkar hända dig just nu. Hoppas det blir bättre. Efter regn kommer solsken.

Man kan få vård i hemmet på slutet. Då kommer vårdpersonalen 4 gånger om dagen. Samt hemtjänst. Hade anhörig där hela tiden, varav jag var där halva tiden. Jag var där när han dog, och fick ringa vårdpersonalen. Men det gick bra.

Om det är en bra möjlig lösning så fixa en bra sängplats åt dig själv där om det inte redan finns.

Det finns tyvärr inget mirakel. Är det morfin inblandat för att människan har så ont är det i slutfasen. Då kan man bara vara där. Och sitta där.

Vill dessutom inte människan äta har hon givit upp livet.

Man ropar på mamma ja, för man går tillbaka i livet liksom. Och håller fast vid det som var tryggt en gång.

Rys i kroppen. Det är en sund reaktion. Släpp ut DIN oro - inte i hennes närvaro förstås... - men annars. Det går snabbt, cancer är skit. Bara skit.

Just ja. Glömde en sak. Glöm inte ta hand om dig själv. Ge tid till dig själv i sorgen men även att göra annat.

Man brukar säga inom den palliativa vården att en person inte dör av att hon slutar äta och dricka, utan att hon slutar att äta i dricka för att hon ska dö.

Är du släkt till henne? Partner? Kompis?

En människa inför döden slutar stegvis att intressera sig för omvärlden.. Och allt som hör jordelivet till. Hon bryr sig därför föga om resor och sådana saker. Vad som spelar någon roll är att hon inte är ensam. Att du vågar möta hennes hopplöshet. Att du inte är rädd för hennes rädsla. Jag har vakat många inför döden. Det gäller att hålla det väldig enkelt. Håll hennes hand, eller stryk henne försiktigt över armen om hon tycker om sådan beröring. Finns där. Allt du behöver göra är att finnas där. Ge henne tillåtelse att släppa taget, om du kan. Ibland kan ett öppet fönster med lite solsken kännas behagligt. Ibland inte. Håll det väldigt enkelt. Låt det vara stilla. Glöm inte heller bort att hörseln är det sista av våra sinnen som lämnar oss, så tala alltid till henne, och inte om henne när du är i samma rum. Behandla henne som en levande person ända fram tills hon dör. Glöm inte heller att försöka ta hand om dig själv. Att stötta någon som ligger inför döden är en oerhörd psykisk påfrestning. För att kunna finnas där är det viktigt att du försöker sova och äta i alla fall litegrann.

Kram.

Min pappa avled i januari i år i cancer, cancern upptäcktes av en slump och tio dagar senare så avled han.
Finns så mycket man önskar att man kunde göra, men det bästa är att bara finnas där och visa sin omtanke. De sista dagarna förändrades min pappa mycket till sättet när cancern spred sig, men i stunder kunde man ändå känna att han fanns där innanför.
Finns där, och kom ihåg att ta hand om dig själv! Jag brottas fortfarande med allt jag fick uppleva under de tio dagarna, saker som ingen som inte varit i situationen kan förstå.
Ta hand om dig!

Tack för era svar alla.

Ni hade rätt. Idag på Torsdag gick hon bort smärtfritt. Sista stunden kände jag igen henne. Hon log och skämtade om livet. Kom tillbaka med mat och dricka så var hon försvunnen. Hon sa till mig att gå hämta mat. Jag antar att hon behövde vara ensam.

Så fort gick det. Jag hann enbart boka biljetterna. Hon försvann

Sorgen är stor men samtidigt förtjänar hon att vila utan smärta. Hon hade inget liv och det är bara själviskt av mig att säga att jag vill att hon ska leva. Hon sov enbart, hatade att vara vaken. Varken åt eller drack.

Hon är en mycket nära släkting men jag har en tendens att säga att människan aldrig försvinner utan lever vidare fast i en annan värld. I en parallell värld ifrån våra.

Alla ni som har förlorat en nära anhörig. Jag förstår er smärta. Det värsta är att jag inte kan sörja eftersom jag har en tenta vilket betyder att jag måste vara stark i sinnet och leva vidare.

Cancer är nog den mest äckliga typen av sjukdom. Många i min släkt har dött.av cancer, min syssling fanilj är nog.den tragiska av allt. Henne mormor dog 98 av cancer, lillebror 2004 påkörd av bil, 2010 hennes mamma dör i cancer, 2012 dör min syssling i cancer. 2013 dör hennes moster i cancer, 2014 dör hennes andra moster i cancer. Nu har min andra syssling ingen familj kvar,,.bara hennes far är vid liv. Lite offtopic men fyfan för cancer. O alla dog av samma sorts cancer (magsäcken) i en snabb hastighet. I loppet av 6 månader gick dem från fullt friska till en plågsam död tillmötes