vem skapade feminismen?

tsss. vi ogillar inte män. Vi ogillar bara blåsta män som tror att bara för att de har ett klockspel mellan benen att de är bättre.
pilutta dig.

Tvärtom.


Hur lägne tycker du man ska ha uthållighet? 1 år? 10 år?


Bara för att kvinnor föder, vad är det som då säger att hon då också med nödvändighet måste vara den person som byter alla blöjor ex? hmm? Hur får du ihop den logiken?
jag kan ju mer tycka att fan har hon burit runt på knyttet i 9 månader trots sin späda ömtåliga fysik, ansträngt sig som fasen i barnsängen, fått bitmärken på tuttarna, så borde kanske han kunde studsa in och ta över lite av besvären? Liksom han som ställt till det.


Kvinnor brukar i regel betraktas som svårare att få sexuell njutning än män. Om män då ligger på latsidan och hennes poäng med att vara intim med nämna snubbe likosm dunstar, så yes ut och leta någon som är bättre. Konstigt? Nope.


Väldigt mycket svårare att stå ut med ja om hon upptäcker att hans nöjen och frihet inte alls inskränkts bara hennes.



Tjusig.

https://www.youtube.com/watch?v=-6lNuNI7uQM

Det tycks vara mycket mer komplicerat än så. Egentligen handlar det inte om bättre och sämre, utan om att vi har olika roller i samhället, familjen etc. Detta löser man inte genom varken individualism eller strukturförändringar, utan genom en verklighetsbaserad analys där andra aspekter än individens nöje vägs in.

Det skulle jag nog vilja se belägg förr. I kyrkohandlingar från 1600-talet redovisas tämligen utförligt när makar är så osams att de inte klarar av att upprätthålla äktenskapet. Det är tämligen ovanligt, men förekommande.


Jag tycker att man skall i de allra flesta fall ha uthållighet livet ut, men jag inser att alla inte klarar detta utan att det ibland havererar, vilket rimligen bör ta flera år av uthållighet - eftersom makarna har själva fått välja om de vill gifta sig eller inte. Det fria valet medför ett stort ansvar. Ansvar; detta impopulära ord nuförtiden.


Att fullgöra sin äktenskapliga plikt och åstadkomma den fortplantning som är avgörande för människosläktets fortlevnad är inte att ha "ställt till det". Vi är två om det här!

Så klart att män kan byta blöjor, och det är knappast i sig orsak till särskilt många skilsmässor. Problmen ligger snarare i en annan riktning, där fr a kvinnor tycks ha svårt att inse bara för att ett barn kommer in i bilden, så förändras inte allting för mannen som för kvinnan.


Att kvinnor tydligen är sämre på sex än män, vilket mannen rimligen småningom tröttnar på, är inget skäl för kvinnor att överge sina män. Det borde snarare vara en orsak att förbättra sig.


Han har definitivt inskränkts, t ex genom att kvinnan ger barnet så mycket uppmärksamhet att mannen upplever sig bortstött.


http://giphy.com/gifs/birds-conan-13blTRDrO4ZxK

1600-talet hade rätt strikta lagar för vad som gällde för att få lov till skilsmässa, ex. så gällde impotens/ tvång/ otrohet etc.
2 gifta där en fått spader av vilken anledning det nu än må vara, och ville ut, så är det ju som upplagt att man försöker få till ett mål där man anklagar den andre för ditt eller datt.
Och frågan är vill du ha tillbaka det systemet? För du kan näppeligen få folk att plötsligt inte vilja skiljas mer.



Well det tycker jag är sjukt på alla det sätt som finns. Om ett förhållanden inte funkar så ska man inte tvingas leva ihop bara för att. Och att välja att gifta sig ska inte få konsekvenser för hela livet.
Är ju strunt och inte heller något som skulle vara speciellt bra för barn, speciellt inte i de fall där en av makarna kanske beter sig illa även mot barnen.

eh jo!! allt förändras även för mannen när han får barn, han har exakt samma förpliktelser mot sina barn som vad mamman har. Det går inte skaffa ungar på löpande band bara för att sen knuffa över dem till morsan och bara fortsätta som förr. Är precis då som kvinnor väljer att skilja sig och dela vårdnaden. Får farsor kanske för första gången fatta vad det faktiskt innebär att ha fullt ansvar för barn och hem.


Tsss..


Just…

Uvens bild av äktenskapet och barn är.

Före barn är den vakna tiden uppdelad för både män och kvinnor ungefär:
30% tillsammans/ 50% arbete/ 20% egen tid

Efter barn är mannens tid
20% tills. med kvinnan/ 10% tills. med barnet/ 50% arbete / 20 % egen tid

Mens kvinnans är:
20% tills. med mannen/ 50% tills. med barnet / 50% arbete / 20% egen tid.

Och det ska ju kvinnor bara palla med, självklart och fullt rimligt eller hur?



don't worry jag ska rota fram någon söt uggla åt herrn.

Är för länge sen förbi och förlegat käre uv att vi har olika roller/ uppgifter.
Kvinnans uppgift är precis som mannens idag att försörja sig och sina barn är alltså inte någon uppgift för män ensamma längre.
Och eftersom det är så, kan man inte begära att kvinnan både ska ta den uppgiften OCH sin gamla att ta hand om barn och hem. Lite för mycket begärt, alltså får män också ta över klassiska kvinnliga sysslor såsom att ta hand om sina barn/ städa/ laga mat/ diska/ tvätta. Fair and square.

Att smita undan disk och hushållssysslor är att jämställa med nödvärn.

Men så klart har man och kvinna olika roller och olika ansvar. Att dessa roller och ansvar är likvärdiga är sin sak, men det är enbart under en mycket kort tid av mänsklighetens historia som människor levt i villfarelsen att man kan vara lika på alla sätt. Denna villfarelse kräver att det finns en stor offentlig sektor som kan kompensera mellan illusion och verklighet, i allmänhet genom att samhällsekonomin genererar ett överskott som kan fördelas, till betydande del från män till kvinnor.

Om en part fått spader, så torde detta räcka för att beviljas skilsmässa. I vår tid har beskyllandet tagit vettlösa former, i första hand i samband med vårdnadstvister. Säkert förekom sådant förr också, men sannolikt i mycket mindre skala emedan antalet skilsmässofall var så mycket färre och de sociala och ekonomiska realiteterna höll fast både män och kvinnor tätare i äktenskapet.

Jag vill gärna ha ett system där det ställs fler ansvarskrav på människor, även i familjesammanhang. Familjebidrag istället för barnbidrag t ex, som ett ekonomiskt incitament för äktenskap och bibehållandet av detsamma.


Det är modernt att ta barnen som gisslan i dylika fall och härvarande diskussioner. Det bör man avhålla sig ifrån, ty dels är det mer ett falskt moraliskt slagträ för att motivera sitt tillkortakommande, dels är det föräldrarnas uppgift att skapa en trygg miljö för barnen, vilket går före individernas nöje.

Om ett förhållande inte funkar, så har man ett tämligen långt gående ansvar för att se till att förbättra förhållandet. Ett förhållande är inte främst en relation där man kan kräva rättigheter gentemot sin make/maka, utan ett gemensamt projekt som man har ansvar för att göra det bästa man kan av. En viktig del i detta är att grundskolan inför obligatorisk och på moralisk grund fungerande samlevnadsundervisning, där plikt och ansvar sätts i högsätet - inte nöje och rättigheter.


Förändringarna är olika för fader respektive moder. Jag vet. För modern tillförs något i livet, medan för fadern så försvinner något, och det dröjer en god stund i allmänhet innan man upplever en tillförsel. Det är helt enkelt annorlunda. Det bör båda veta om och så gott det nu går, förbereda sig på.






Ja, om nu fruntimmer sätter barn till världen, så får de väl se till att sköta dem.



Ugglor, söta eller inte, emottages gärna.

Det är givitvis judarna.

Feminismen är ju endast emot vita män.

Debatten om debatten, judefrågan, NS och "Förintelsen" hör inte hemma i den här tråden. OT rederat och varningar utdelade.

/Moderator

Varför ställer du frågan när du redan vet svaret?

Mycket bra skrivet!
Och att män gnäller om att de inte får vårdnad om barnen...jag har jobbat i en mansdominerad bransch (vilket jag stod ut med i ungefär ett halvår) och där hörde man hela tiden män prata om hur skönt det var att bara ha barnen varannan helg. "Det är ju jobbigt ju!" Ja...det kräver sln karl...eller kvinna snarare...