Vad är vetenskap?

Hur ska man egentligen definiera vetenskap? Var ska man dra gränsen? Vetenskapsbegreppet används ju rätt brett idag och täcker in allt från teoretisk fysik till tolkande discipliner som litteraturvetenskap och konstvetenskap. För att inte glömma genusvetenskap. I Tyskland så har man sedan länge pratat om "humanvetenskaper" och man har även benämnt historia som en historievetenskap. I den engelsktalande världen har man varit traditionellt sett lite mer snäv i definitionen av vetenskap (science) till den grad att man bara räknat in naturvetenskapen i begreppet, men det håller på att förändras då man nuförtiden talar alltmer om human sciences, social sciences, political sciences och natural sciences. Den berömde vetenskapsfilosofen Karl Poppen, som enbart utgick ifrån fysikers verksamhet, menade att en teori kan bara anses vara vetenskaplig om den hypotetiskt sett kan falsifieras (dvs, motbevisas). Andra, som Paul Feyerabend, menade att det inte bör finnas några (normativa) regler alls för vad som ska anses vara vetenskap eller inte (Feyerabend ansåg även att man borde skilja mellan vetenskap och stat precis som man skiljs mellan kyrka och stat tidigare).

Men vad kan man egentligen räkna in i vetenskapsbegreppet? Det går inte att förneka att vetenskapsbegreppet har en viss auktoritet, en sorts aura av legitimitet över sig i vårt samhälle (varför frågan om vad som är vetenskap eller ej kan bli känslig). Kan hermeneutik, alltså tolkning, räknas som vetenskapligt? Eller är det enbart matematiska och mer experimentella vetenskaper som ska förtjäna begreppet vetenskap? Vilken betydelse har detta begrepp? Och vem ska bestämma hur vetenskap ska definieras, vilka ska få den makten?

Vad är egentligen vetenskap?
Någon som vet?

Det är ju en fråga som ligger uppe för diskussion, därför är det svårt att komma med ett konkret svar. Poppers teori om att en vetenskaplig teori ska vara falsifierbar grundar sig ju även i induktionsproblemet, falsifierbarhetskriteriumet är ju snarare ett sätt att ta reda på vad vi vet genom att använda sig av en deduktiv slutledning snarare än en induktiv.

Men vad gäller topic så tror jag att Popper kallar det för "demarkationsproblemet", vart man ska dra gränsen mellan vetenskap och pseudo-vetenskap. Han förkastar ju t.ex Freuds teorier eftersom de inte är falsifierbara.

Det finns även en mer ingående teori som lades fram 1982 av William Overton, när han skulle fastslå vad som var vetenskapliga ämnen i skolan, eller liknande (tror det var en dispyt om skapelsetron/kreationism och evolutionsteorin). Har inte läst så värst mycket om detta, men det är någorlunda on topic och värt att ta upp. Han menar att följande kriterium ska uppfyllas för att man ska klassa det som vetenskap:



Följs inte dessa punkter så kan man ju t.ex påstå att det finns religiös vetenskap, som inte följer naturlagar och där experiment och liknande viftas bort med att Gud är med i bilden. tänker främst på det här med att vissa påstår att Gud skapade fossiler för att testa människans tro gentemot Gud själv och så vidare.

Aja, knepig frågeställning, ursäkta om inlägget blev rörigt.

Min åsikt är att det inte finns något speciellt som heter vetenskap, och som skiljer sig från annan mänsklig aktivitet där kunskap är kritisk.

Exempel på icke vetenskapliga aktiviteter som alla innebär en praxis där man förhåller sig till kunskap. Notera att denna praxis bokstavligen är kritisk, eller livsviktig. Vid fel beslut dör människor m.m.

- Juridik
- Att lära ett barn gå över gatan
- Religion
- Teologi
- Etik
- Träslöjd

Inom juridiken måste man, utan lyxen av att kunna göra dubbelblindtester och annat man kan kosta på sig i vetenskapen, komma fram till om någon är skyldig eller inte. Människor avrättas eller frias utifrån en praktik som även måste ta hänsyn till begränsade resurser.

Det finns inget som säger att juridiken är annorlunda än vetenskapen. Båda gör det bästa i en situation där kunskap är kritisk.

Samma sak gäller givetvis det lilla barnet som vi lär tumregler för att gå över en gata. Tumreglerna måste vara så bra att barnet inte avlider, samtidigt som barnet självt är för oförståndigt för att själv kunna föra sig i trafiken. Det är ett livsviktigt förhållande till kunskap som vi vill att våra fyraåringar ska ha, för förr eller senare hamnar de i denna kunskapskritiska situation.

Religion. De primitiva folk vi en gång var hade inte ens uppfunnit religion och skiljt den från vetenskap. Hur visste de att deras förhållningssätt till att följa solens, månens och stjärnornas rörelser skulle vara irationellt, mystiskt och mytiskt, och inget att ta på allvar? Nej, detta är nonsens. Religionen började precis som vetenskapen och gåendet över gatan: som en aktivitet där kunskap är kritisk.

Och så vidare. Och givetvis är exegetik, t ex tolkning av religiösa skrifter, lika "vetenskaplig" som plasmafysik.

Filosofin är nog ett av de områden där man får ställa djupare frågor än budgeten tillåter. Men det är för att man kan kosta på sig att aldrig komma över gatan (metaforiskt).

Min syn på saken är att vetenskap är så'nt man vet, inte nödvändigtvis baserat på personlig kunskap, utan baserat på någon annans kunskap vilken i sin tur är baserad på experiment som upprepats av någon annan eller helst några andra och befunnits stämma överens med "verkligheten"... med denna syn på vad vetenskap är slipper man tänka så mycket...

Tror att frågan, vad kan man veta? är en bra utgångspunkt för en gränsdragning.
Vetenskapen föddes i Grekland. Den kännetecknas av objektivt sanningssökande till skillnad mot det dittillsvarande religiösa sanningssökandet som var dogmatiskt.
Tror att Popper är den bästa källan till en funktionell vetenskapsteori. Någon absolut gränslinje erbjuds inte men den medger uteslutande av discipliner som saknar all förutsättning för objektiv kunskap.
I Sverige har ju begreppet blivit i det närmaste oanvändbart då allt kan ges efterledet vetenskap. Ett paradigmatiskt exempel är "förvandlingen" av konsthistoria till konstvetenskap. Andra dicipliner som numera helt förlorat kopplingen till vetenskap är Sociologi och dicipiner baserade på hermeneutik.
Men gränsen är alltså långt ifrån skarp. Exempel på icke-naturvetenskapliga teorier som kan hänföras till vetenskapen finns det gott om i discipliner som Historia och Psykologi.
När det gäller Filosofin ur vilken vetenskapen föddes som naturfilosofi är denna att betrakta som en metadiciplin, den studerar vetenskapen.

Juridiken ägnar sig ofta åt att tolka sakförhållanden om vilka man inte kan ha kunskap och i de fall man vet ägnar man sig åt texttolkning (vad menar lagen). Detta har inget med vetenskap att göra.
Barnets uppfostran är en form av indoktrinering av sociala koder och konventioner. Inte heller detta har med vetenskap att göra.
Religionen är vetenskapens motpol de sysslar med frågan, vad man kan tro. Det innebär givetvis att exegetik inte kan ges någon vetenskaplig status.
Det är inte Kunskap som skiljer vetenskap från dessa dina exempel det är förnuftsbaserad - objektiv kunskap.
Pascal kunde ge goda skäl till varför vi skall tro på Gud, men ingen har kunnat ge goda skäl till Guds existens. Mor kunde ge goda skäl till varför jag inte skulle korsa gatan, men de var knappast några vetenskapliga skäl.

Ändå är de flesta utbildningar av detta slag. Naturvetenskap förenas med ingenjörskonst, som handlar om sådant som hur man bygger en hållbar bro. Med ditt synsätt faller all denna mänskliga praxis utanför vetenskapen. Men samtidigt är det ju i sådan verksamhet som vi hanterar kunskapen, och bestämmer hur exakta vi vill ha våra mätvärden.

Nej, jag skulle säga att det finns ett sådant inslag av ingenjörskonst även i de flesta vetenskaper. Utom möjligen i den teoretiska filosofin, som så att säga är en fristad där man får ställa frågorna ett steg djupare än väntat.

Efter Popper kan du fortsätta in på Kuhn och i viss mån Wittgenstein.

Kuhn talar om vetenskapens paradigm. Det är enkelt att se vetenskapen som en kumulativ lineär kunskapsbefrämjande disciplin. Kuhn menar däremot att vetenskapen är, i ett dåligt ordval, vågig. Den vetenskapliga disciplinen kännetecknas av en paradigm. Denna paradigm består av vissa teorier och en viss terminologi. När ett så kallat paradigmskifte sker, så innebär det att det som tidigare vara kunskap riskerar att förlora sin status. Jämför med Comtes tre stadier av mänskligheten: de gudomliga och metafysiska stadium var på sin tid kunskapsbefrämjande och formade tänkarnas tankar.

Auktoriteten ligger hos postulaten i den paradigm som gäller för studieobjektet. Den som förstår paradigmen erhåller kunskap inom disciplinen. Därmed sagt, så är religiösa paradigmer ett språkligt spel. Den som förstår det religiösa språket, och accepterar paradigmen, kan på rationella grunder diskutera ontologiska spörsmål och i denna specifika miljö vara vetenskaplig.

Wow... vilken grej... men först...jag instämmer i att ordvalet "vågig" lämnar en del att önska..."eruptiv" eller "plötsligt omvälvande" låter mer passande...
...men se'n...fantastiskt... om man byter ut ordet "religiöst" mot "politiskt" så blir ju lydelsen;"Auktoriteten ligger hos postulaten i den paradigm som gäller för studieobjektet. Den som förstår paradigmen erhåller kunskap inom disciplinen. Därmed sagt, så är politiska paradigmer ett språkligt spel. Den som förstår det politiska språket, och accepterar paradigmen, kan på rationella grunder diskutera ontologiska spörsmål och i denna specifika miljö vara vetenskaplig.".

Inte undra på att DecemberÖverenskommelsen bildats och inga andra partier vill överlägga med Sverigedemokraterna om de på ovanstående grund kan betraktas som ovetenskapliga...

Pendek har dock rätt, tycker jag, om man har en bredare syn än att bara tala om vetenskap, om man som jag gjorde ovan tex talar om alla verksamheter där kunskap är kritisk. Då får vi: "Den som förstår det religiösa språket, och accepterar paradigmen, kan på rationella grunder diskutera ontologiska spörsmål och i denna specifika miljö bedriva kunskap".

Detta gäller ju i hög grad även politiken. Varje ideologi ställer själv upp villkoren för att den ska ha rätt eller fel. Så det är verkligen så att man kan hålla sig till det 'gängse' politiska språket och argumentera för sin sak, ELLER välja ett helt annat perspektiv och därmed göra att man talar förbi varandra i debatterna.

Personligt exempel: jag brukar ofta argumentera med vänner av en fri marknad, fri kapitalism m.m, och försöka visa hur de i själva verket är mot denna frihet och förespråkar en styrd marknad, ett system som är 'riggat' för att gynna en elit eller storföretag m.m Ett annat alternativ är att bejaka allt som feminister säger sig stå för, som jämställdhet, och sedan visa att de är fiender till jämställdhet och verkar för motsatsen. Socialdemokrati och borgerligt tänkande a la moderaterna är så fullproppat av hyckleri att man sannerligen inte behöver ta till något utomstående perspektiv. Det räcker med att låta dem falla på eget grepp.

Inom katolsk teologi, medeltida skolastik m.m gäller verkligen Pendeks påstående. Man kan följa Tomas av Aquinos resonemang helt och hållet 'internt', även om man egentligen skulle vilja förespråka ett annat paradigm/en annan jargong.

Aahhh... well put!
Jag instämmer i nästan allt, även om Thomas av Aquinos resonemang är i stort sett okänt för mig...
Sign. Pendek har rätt i allt utom ordvalet "vågig", och du har rätt i allt bortsett från att din ändring av citatet vänder uppochner på sign. Pendeks resonemang och därmed gör det ogiltigt, ungefär som att vända upp och ned på ett bord och bordsfunktionen försvinner...i ena stunden fyller det en bekvämlighetsfunktion, men i den andra inte...

Eftersom trådfrågan är formulerad som den är, "vad är vetenskap", och vi vill behålla resonemanget "ontopic" så får vi alltså hålla oss till vad vi "vet" i sammanhanget, medan det vi "kan" dessvärre måste kontrasteras mot "praktiska färdigheter"... din ändring av citatet stämmer alltså endast i de fall när begreppet "kunskap" begränsar sig till den praktiska färdigheten att välja rätt ord i rätt sammanhang, och eftersom språkliga sammanhang skiftar form och struktur lika flytande som en fågelflock i skyn är även denna kunskap begränsad i tiden till vad som gäller i en överenskommelse mellan två eller fler individer...

För att knyta ihop dessa olika synvinklar på citatet, och dessutom införliva sign. Jonblund's resonemang samt William Overton's fem regler, så menar jag alltså att alla synvinklarna äger sin riktighet inom ett paradigm som utgår från postulatet att Big Bang inträffade i tiden för c:a 13,8 miljarder år sedan, och eftersom kunskap i formen av praktiska färdigheter kan ses i ett linjärt tidsperspektiv där vissa praktiska färdigheter är beroende av andra föregående praktiska färdigheters färdigställda resultat för att kunna existera, och vetenskap kan ses i ett cirkulärt paradigmliknande årstidsliknande tidsperspektiv liknande den gamla bondepraktikans oföränderliga årstidscykel, där ingenting förändras förrän plötsligt en dag allting ställs på ända och ett nytt paradigm intar scenen likt ett cirkulärt bord ombord på en sjunkande båt som plötsligt vänds uppochner när det hamnar i vattnet där det fyller funktionen av en temporär flotte istället, så bildar syntesen mellan dessa olika tidsperspektiv en spiralformad tidstråd utefter vilken de olika citatvarianterna, vart och ett omfattande sitt eget speciella tidsavsnitt, alla äger sin riktighet...

Synsättet att den "Objektiva Vetenskapen" uppstod i det gamla grekland stämmer alltså lika bra som synsättet att teoretisk filosofi tillåter djupare frågor att ställas än t.ex. den som lyder; "Vad kan man veta?", och givet att, citat; "Kunskap är inlärd teoretisk förmåga att förstå, återge och tillämpa information och idéer," slut citat, så kan man alltså känna till och veta sådant man läst, och då kan man t.o.m. numera veta att det finns goda vetenskapliga skäl till varför Gud existerar som mentalt begrepp... av biologiska skäl som ingår i ett nytt vetenskapligt paradigm...

Man kan med samma logik även veta sådant man sett på TV, och de politiska ideologiernas svårigheter att hantera ytterligheterna av sin egen ideologi och politik, mellan t.ex. "fri marknad" och "extremfeminism" kan numera balanseras av en mängd företeelser, bl.a. "superrektorns" exempel på hur biologi, politik och vetenskap idag i Sverige kan mixas på ett sätt som belyser religionernas mer eller mindre oupplysta skrymslen... "skammens tid är förbi" som hon uttrycker det...

du kan ju alltid kika i nationalencyklopedin, och sen fråga dig själv om du vill rulla på den versionen Skämt osidå, enligt min egen åsikt så tycker jag att "vad som är" och "vad som inte är"vetenskap är en väldigt subjektiv fråga?

Precis, varje ideologi har vissa axiomer, truismer från anhängarens perspektiv. Därefter byggs ett koherent system upp. I en miljö där Gud är en truism är det rationellt att diskutera Gud

I en miljö där Gud, utan tvivel, existerar, så är det fullt rationellt att diskutera Guds egenskaper. I och med att Gud tas för given, så behöver Gud inte bevisas. Alla som accepterar axiomen i denna specifika miljö är rationella. Kommer en skeptiker in och söker evidens så är han inte rationell. Tvärtom, han är irrationell och korkad som inte acceptera den grundläggande axiomen som bildar ett koherent nätverket av sann kunskap.

Likaså är det i ideologier. Vissa påståenden måste tas för givna. Därefter byggs resonemangen upp som rättfärdigar dessa påståenden. Meningsmotståndare ser varandra som idioter därför att ontologiska och antropologiska uppfattningar skiljer dem åt, och dessa bygger oftast inte på rationella grunder. En kan hävda att resonemangen leder till ontologiska och antropologiska uppfattningar, men jag tror det är tvärtom: ontologiska och antropoloigska uppfattningar kommer först och sedan kommer resonemangen.

Det är i alla fall så min syn på religiositet är. Något tas för givet och därefter kommer argument för att rättfärdiga tron.