Läkaren Martin Trenneborg dömd till fängelse - höll kvinna fången i bunker (2015)

Är hon judisk så är det väl närpå krav att hon ska göra det.

Och alla bor på bottenvåningen? ;-)

Läste nu att domstolarna har rapporteringsskyldighet till IVO när en läkare döms för brott.

Har du hört något om MTs morsa kände fler kriminella män än hans farsa?

Tveksamt om han får några permissioner alls. Jag har svårt att tro att han får obevakade i alla fall.

Hennes rädsla är helt obefogad då brottsoffer sällan söks upp, såvida de inte hade en relation innan, att män söker upp sina expartners efter straffet händer ju. Dessutom, hon kommer ha skyddad id, hans ansikte är känt, hans försörjningsmöjligheter starkt begränsade, han är registrerad i en rad polisiära register osv. Ringer hon snuten och säger att han uppehåller sig i närheten eller besvärar henne så kommer han få se på fan med besöksförbud, visitering av kläder, kontroll av fordon osv och flera kallelser i veckan till möten med Frivården. Han kommer snarare ha fullt upp med att försöka bygga sig en tillvaro och ett liv när han kommer ut, ser han henne på stan lär han ta en omväg för att slippa möta henne.

Hon får dessutom underrättelser i god tid av Kriminalvården om alla former av utevistelser för honom, bevakade som obevakade.

Fast han kanske uppfattade det som att de hade en relation.... Om man ska droga ned någon och kidnappa någon för att denne ska börja tycka om honom för att bli hans flickvän så är han ju inte riktigt hemma i denna verkligheten väl.

Blev det något av det eller smet de om han skulle åtalas "amerikat" tro...

Det är väldigt konstigt att Skatteverket beviljar henne skyddad identitet för framtida ev. hot/förföljelser, då kontaktförbud så gott som alltid är en förstahandsåtgärd innan skyddad identitet beviljas. Om det inte är tillräckligt så brukar personen få skyddad identitet, men vad kan han göra henne när han sitter i fängelse?

Kommer han ut om flera år får väl den frågan tas om det skulle bli aktuellt då? Skyddad identitet får man inte "i fall att...om 6 år..."

Dessutom tror jag inte han kommer söka upp henne heller när han kommer ut, för han kommer troligtvis genomgå samtalsterapi eller annat i fängelset, så något är märkligt i detta. Han verkar inte heller vara en stalker i den bemärkelsen och man får inte glömma att hon utsatte sig själv för vissa risker i och med sitt yrke.

Troligtvis är det en transa och skyddas just därför (inte förvånad i det sjuka feministiska samhälle vi lever i idag). Hon ser inte ut som en biologisk kvinna i alla fall.

Han kommer väl "bara" sitta ungefär 6 år. Det är inte så lång tid, egentligen. Klart som fan hon är rädd, det skulle vem som helst vara.

fortsättning följer....
”Efter en liten stund är han klar. Vi ligger kvar ett kort tag och pratar, sedan bestämmer vi att han ska komma klockan sex på lördag kväll. Återigen beter han sig som en perfekt gentleman, ger mig komplimanger, och känslan av hans påträngande, krävande blick dunstar snabbt från mitt medvetande. När jag följer honom till dörren säger han att han ser fram emot vår träff på lördagen. Jag svarar att det gör jag också.

På väg ut genom dörren vänder han sig om, tackar än en gång och ger mig en puss på kinden.

Jag går direkt till köket för att släppa ut Nellie, sedan ställer jag mig i en varm dusch. Amerikanen visade sig vara en bra kund, tänker jag, och ser fram emot middagen på lördag. Medan jag tvålar in hela kroppen och tvättar mig noga kommer jag under ett kort ögonblick tillbaka till obehagskänslan av hans stirrande blick när vi låg med varandra, men skakar av mig den. Han betedde sig artigt. Det finns ingen anledning för mig att tänka mer på den här mannen. Han är en kund, tiden han betalade för är över och för tillfället har han både kommit och gått.

”Jag bestämmer mig för att ta ledigt dagen efter och innan jag lägger mig kommer jag och en killkompis som är polis överens om att vi ska ses på fredagen. Jag har känt honom i tre år och det är ett bra tag sedan vi sågs så vi har massor att ta igen. Tacos och en flaska vin eller två. Se en film, käka ostbricka och prata en massa. Det kommer att bli härligt. Beslutet att inte jobba nästa kväll känns bra. Faktiskt är det ett beslut som känns bättre för varje gång jag fattar det och jag inser att jag nog är rätt färdig med eskortlivet.
Kanske ska jag låta bokningen på lördag bli min sista? PÅ LÖRDAG MORGON vaknar jag upp i en gigantisk villa i Djursholm. Fredagskvällen blev inte som jag hade tänkt mig, men ändå väldigt bra. Min kompis, polisen, hörde av sig och hade fått förhinder och eftersom jag var hyfsat trött på att jobba bestämde jag istället träff med Björn, en kille jag har träffat på Tinder. En ung jurist på god väg att bli advokat och som bor i det här fantastiska huset. Jag minns att jag trodde att det måste vara flera lägenheter i huset, men det visade sig att alltihop var hans. Björn är pigg, trevlig, intelligent och snygg och vi både åt och drack gott innan vi hamnade i säng.

Jag sätter mig upp i den lyxiga sängen och hör att det slamrar nere i köket. När jag kommer ner har Björn dukat fram en god frukost som vi äter ute på en vacker altan medan vi pratar om att kanske ses igen. Han vet inte vad jag jobbar med utan jag har sagt att jag är makeupartist och som vanligt gnager det dåliga samvetet över att behöva ljuga. Jag försöker visualisera hur livet skulle te sig om jag var ihop med Björn. Om jag bodde i den här här vackra Djursholmsvillan precis vid vattnet. Några av Stockholms absolut dyraste hus ligger här. Advokathustru. Jag gillar klangen, men måste ändå erkänna att den där riktiga gnistan saknas mellan oss. Förmodligen skulle jag ha haft en mer givande kväll igår med min killkompis om han inte hade bokat om. Men vi har bestämt att vi ska träffas på tisdag istället. Det ser jag fram emot.
När Björn har gett mig skjuts hem tar jag ut Nellie på en långpromenad. Det är en solig och varm dag, sommaren har inte riktigt släppt greppet om Stockholm och jag njuter i fulla drag och skrattar högt när jag ser min spattiga unghund leka med grässtrån och jaga färgglada fjärilar.

Efter en stund kommer vi till en ridklubb som jag inte sett tidigare, ungefär femton minuters promenad från lägenheten. I en paddock rider en tjej en privatlektion och jag stannar till och ser på en stund. Hästens muskler spelar i solskenet, fascinerar och förför, och jag drabbas av en intensiv längtan efter att ha egen häst igen när jag känner den välbekanta, mustiga doften av stall. En bit längre fram har tre personer hopplektion och där blir jag kvar ännu längre. Drar upp ett långt grässtrå, tuggar på det och lutar mig på underarmarna mot staketet. Grästuvorna yr om hästarnas hovar när de tar sats och gör avstamp framför hindren.

Det andra livet drar i mig. Det där jag kan vara helt ärlig med vad jag gör, hela tiden. Ett liv på hästryggen. Det suger till i mig av längtan. Och det ligger faktiskt inte längre bort än ett medvetet beslut. Jag har definitivt råd att köpa en bra häst. Nellie, som hittills har stirrat storögt på det som i hennes värld förmodligen ser ut som jättestora hundar, gnäller till och tycker att vi har stått stilla för länge. Jag böjer mig ner och kliar henne förstrött bakom örat.

Det är kanske det jag ska göra, tänker jag. Köpa en lagom stor hästgård och rida till några hästar om året, kanske kombinerat med ett hunddagis? Det skulle så klart inte dra in tillnärmelsevis lika mycket pengar som det jag gör nu, men jag tror att det skulle göra mig lycklig på ett annat sätt. Nellie ställer sig på bakbenen med framtassarna mot mitt ben, gnyr till igen och viftar på svansen. Jag skrattar till.

”Okej, gumman. Nu går vi”, säger jag och lovar mig själv att kolla upp det här alternativet mer noggrant. Precis när jag har tänkt tanken är det en av hästarna som ger ifrån sig ett glatt gnäggande bakom ryggen på mig och det tar jag som ett järtecken. Vädret, hästarna, Nellie och friheten jag ändå har att bestämma över mitt framtida liv gör mig glad, och när alla människor jag träffar ler stort inser jag att jag går omkring med ett brett leende på läpparna.

På vägen hem stannar jag till på en sushirestaurang och beställer anka med ris. Man vet aldrig hur middagen blir och dessutom skulle vi dela på en liten flaska champagne innan. Jag sätter mig ute i värmen och äter med Nellie i knät. Hon får några små smakbitar som hon slukar med god aptit medan hon kisar mot solens strålar. ”Trots att det är varmt ligger det en doft av annalkande höst i luften och precis här, precis nu, är jag lycklig.”

Utdrag från: Isabel Eriksson (pseud.). ”I bunkerläkarens våld”.

har du någon länk till hela boken

Händerna kan avslöja om det är en man. Jag tror hen höll händerna i knäet hela tiden under Skavlan-intervjun. Det är typiskt att de gör så - försöker att hålla händerna stilla och ihop, så att man inte ska se hur stora de är. Någon som såg hens händer under intervjun?