Hur transkribera ryska till svenska?

Eftersom rysk och svensk språk har de ljuden som har inte ekvivalent hos varandra, då kan du aldrig transkribera deras ljudande just exakt. Endast nära varianter ska du få.
Svenska har inte dessa ryska exakta ljud: ж, ы, ц, з, щ, därför vanlig Svensson som aldrig hade lärt sig ryska, han ska aldrig låta de här ljuden korrekt, vilka svenska bokstäver som helst du transkriberar dem med.

Ryska medier också gör felaktig transkribering av svenska namn ibland, och man kan inte unvika det.
Det är omöjligt att transkribera svenska ljuden sj, tj, y, h, ng exakt, för att vanlig Ivanov läser dem korrekt och svensken skulle inte skratta åt honom.

Så, den där varianten som Gruska erbjöd med TT-nyhetsbyrån räcker bäst:

http://info.tt.se/tt-spraket/navigat...a-sprak/ryska/

Ni ser t.ex de har påstått att y betyder ы , fast när du säger "mycket" det låter helt annars.
Ni måste bara minna altid att när ni ser y i rysk transkribering, du måste uttala rysk ы istället för svensk y-ljudet. Korrekt transkribering med vanliga bokstäver iaf är inte möjlig innan man lär sig special transkribering föreskrifter.

ISO-9 är en translitterering, där ett kyrilliskt tecken ska motsvara ett latinskt. Det betyder att den är alldeles entydig skriftspråkmässigt, och det är det som är poängen med den. Däremot säger det ingenting om hurpass intuitiv den är att läsa från. För någon som är van vid något slaviskt språk med latinskt alfabet är den hyfsad, men den har sina problem. Mitt stora problem är att den transkriberar X som h, vilket är åt helvete både ur allmäneuropeisk och samslavisk synvinkel. Det hade isåfall varit bättre med den icke upptagna bokstaven x. Eller, mer konsekvent med det övriga systemet, ĉ. Jag är heller inte förtjust i att я och ю translittereras som â och ò, medan э transkriberas som è, och ë som ë. Konsekvent och logiskt hade varit endera att transkribera е, ë, я och ю som respektive é, ó, á och ú och э, o, а och у som e, o, a och u, eller tvärtom - е, ë, я och ю som respektive e, o, a och u, och э, o, а och у som è, ò, à och ù. Eller båda accentsystemen, så att bara i och y blev accentfria vokaler.

Mnja. Ljudet som motsvarar ц finns faktiskt på svenska i vissa positioner, till exempel i ordslut. I ord som заяц har svensken inga problem med ц. När det gäller ж och з finns de tonlösa motsvarigheterna på svenska, vilket betyder att svenskar inte har några som helst problem med att uttala själva ljuden, bara med att pricka dem i löpande tal, och det är heller för ingen del omöjligt för en svensk modersmålstalare att få till dem korrekt i löpande ryskt tal - det var ingenting som någon tolkskoleelev på min kurs hade problem med. ы och щ är mer problematiska för en svensk, däremot - för en svensk är nog det gamla tvådelade Sankt-Petersburgsuttalet av щ lättare.

Sj kan nog gå. Det är fortfarande en del svenskar som använder ш-judet för sje-ljudet, både i övre Norrland och i Stockholms nordöstra förorter. Annars är ju rysk transkription mest användbar för att lära utlänningar hur ryssar bryter på deras eget språk. Jag klarar aldrig av att läsa ryska transkriptioner av engelska namn tyst om jag inte har sett dem tidigare. Ser jag att det står, till exempel, Хилари Суонк, fattar jag ingenting, utan måste läsa ut det högt och lyssna på hur det låter. Då hör jag att jag läser Hilary Swank med kraftig rysk brytning.

Jag brukar förklara uttalet av det ryska ы för svenskar med att det låter ungefär som det ljud man spontant utstöter när man har fått ett hårt slag i magen.

Nej, jag har inte ett ryskt namn utan ett europeiskt namn som är vanligt i hela Nordeuropa.

En intressant aspekt är hur man väljer att transkribera bokstaven "H" om man har den i sitt namn.
Valen som finns är "г" eller "х", alltså g eller kh.
G är det vanligare valet men jag tycker det kan bli fult!

Har man J i sitt namn, som svensk, så kanske man inte vill ha det gjort till ett engelskt "dj" ljud. Utan man kan välja И (i) och en vokal eller Я (ia) eller Ю (io).

Tänk dig om man tex heter Hjalmar. Det kan bli helknasigt om man inte själv ser till att det transkriberas rätt! Johan/Johanna, Harald, Helene, Jenny...

En annan möjlighet beroende på vad namnet är, är att använda den ryska motsvarigheten, ifall det inte skiljer allt för mycket... Jag vet en person som heter Bengt som använder Benedikt i Ryssland.

En annan sak med namn i Ryssland är att den som bor där nästan måste använda en patronym (fadersnamn). Nästan alla officiella papper har ett obligatoriskt fält för det. I den ryska byråkratin är det en dålig idé att inte fylla i dokument ordentligt. Samma sak i Vitryssland och Ukraina.

En ickerysk tjej som jag känner använde en mycket elegant patronym och när jag frågade henne om det (eftersom hon är engelsk) så sa hon att hon hittat på det själv eftersom hon inte hade någon!

Förmodligen spricker detta om hon någon gång vill bli rysk medborgare, för då kan hon eventuellt behöva uppge och bevisa vad pappan faktiskt heter (något engelskt) och få en helknasig patronym.

Eller också kan du säga Lidingö-i
eller ett mellanting mellan y och i.

Du skrev att du såg till att använda den tyska transkriberingen, och det var det som gjorde mig lite förvirrad. Nu är det väl så att även ryska har transkriberingsregler, men de ska ju främst utgå från uttalet, och inte som när vi transkriberar och går efter hur ordet stavas.

Så jag förstår inte riktigt hur den tyska transkriberingen ska vara bättre? Och speciellt när det gäller namn, där jag kan väl tycka att det finns lite mer godtycklighet vad gäller hur man stavar det.

Som någon nämnde, så är det ju jävligt svårt att direkt känna igen utländska namn, man måste alltid läsa dem högt för sig själv för att förstå.


Nu har jag ju för vana att vara ganska godtycklig när jag transkriberar namn till andra alfabet, så jag har aldrig tänkt på några regler utan snarare skrivit såsom jag tycker det ska uttalas, utan att tänka på transkriberingsregler till alfabetet. Kan faktiskt inte dra mig till minnes att jag har gått igenom det någon gång på universitetet, inom något språk som har annat alfabet, hur man transkriberar TILL ett annat språk. Det har enbart handlat om transkribering till svenska.

Helt riktigt, den där ISo-standarden är strängt taget en translitterering som mest används i t ex språkvetenskapliga sammanhang.
Jag förespråkar definitivt svensk transkribering.




Hmmm, det var ju en underdrift, he he; med den engelska eller svenska stavningen skulle han bli president hora på franska...

Känns som jag klampar in lite nu, vet ju inte ens vad det rör sig om för namn, men t ex finns det ju rätt många judiska tyskklingande namn i östeuropa. Låt säga att man heter Розенберг (Rozenberg) och ska tillämpa engelsk transkribering på det. Det kanske skulle få bli Rozenberk eftersom g sist i ord uttalas strikt som "k" i ryssland. Tysk transkribering kanske skulle tillåta att man skrev med g? De flesta skulle väl hellre stava med g än med k antar jag.

Klampa in bara!

Fast när man transkriberar från ryska, så ser man till stavning, inte uttal. Därför skrivs г som g, oavsett om det är först eller sist. Samma med obetonade о, som skrivs som o inte.
Alltså transkriberas розенберг såsom Rozenberg, inte berk. På tyskan är det väl Rouzschenberge eller något (N.B jag hittade helt på det innan någon klagar på det)! Tyskan är ju alltid värst...

Så min förvirring ligger i hur man kan tillämpa TYSK transkribering när man transkriberar sitt namn TILL RYSKA.

Jag tror du blandar ihop transkribering med translitterering. Transkribering utgår från uttal: https://sv.wikipedia.org/wiki/Transk...5kvetenskap%29


Om du googlar Rozenberk så kommer du att se att det finns en del arma människor som skriver sitt namn så .

Ett annat exempel som kom upp i tråden var ju de ryssar som heter Wassermann och som blev Vaserman med engelsk transkribering. Helt fel, inte minst för att V uttalas som F på tyska, och Wassermann är tyskt.


Rozenberg ÄR väl tyska och isåfall kan det ju inte finnas någon anledning att krångla till det.


Blir osäker på vad det hela verkligen gällde, vi kanske sitter och jämför äpplen och päron här just nu .

Nja. Translittering har en bokstav för varje, medan i transkribering så har man lite olika beroende på hur språket ser ut. Vi har ju fler bokstäver för щ ljudet t ex.
Vad jag menade att transkribering inte tar hänsyn till uttalsregler. Dvs även om det "Bör" uttalas som K i slutet, så står det ett г och därför blir det г när man transkriberar. att man ser till det skrivna, och man följer en mall där man liksom bara byter ut bokstäverna mot andra bokstäver, utan att tänka något mer på det.
Så har i alla fall jag lärt mig det. Sedan kan man ju själv vara lite mer inspirerande och hitta bättre transkriberingar, det är ju lite nu mellan "ov""off" vilken man ska använda. Men ska man vara korrekt, så följer man de regler som finns, och de tar inte hänsyn till uttal ( i den mån uttal ändras beroende på stavning)


Jag gjorde ett skämt om hur tysk transkribering alltid innehåller så mycker fler ord
(t ex Tschechow...)
]


Hela min förvirring skapades av:

Vilket jag inte riktigt förstår hur man behöver använda en tysk transkribering TILL ryska för att ryssarna ska uttala det korrekt.

Varför skulle då Вассерман bli Vaserman? Inte nog med att "V" är fel, det har ju ramlat bort ett "s" också.