Citat:
Ursprungligen postat av
Xheqnhouz
När jag var arbetslös och ej hade tillgång till a-kassa hade tillgång till a-kassa var jag tvungen att använda mina besparingar (vilket i mitt fall inkluderade ett bosparkonto avsett för framtida bostad). Rent juridiskt är det väl - som påpekats av flera i tråden - ingen diskussion om vad som gäller. Däremot kan jag hålla med om att det är ett sjukt system, att de som gör rätt för sig och lägger undan en del pengar blir utan, medan de som t.ex. supit eller knarkat upp alla sina pengar kan knalla ner till socialen och leva gott på skattebetalarnas pengar. En av många anledningar till att mitt förtroende för svenska politiker och byråkrater ligger nära nollstrecket.
Jag har varit i samma sits som du beskriver. Levt upp mitt sparkapital. Känns surt, visst.
Men man bör ha i åtanke att a-kassan inte heller den är självfinansierad utan till största delen ett bidrag precis som socialbidraget:
Citat:
Medlemsavgifterna har täckt ca 35-40 % av ersättningen som betalas ut de senaste åren, resten betalas via skatter.
http://www.inkomstforsakring.tips/akassa/finansiering/
Jag personligen skulle gärna se betydligt hårdare regler än idag. Jag tror det är mer skadligt för samhället på längre sikt med dagens ohållbara bidragssystem, där slösare belönas med bidrag och spararen ska betala för sig själv såväl som slösaren.
Men ett hårdare system skulle ju få konsekvenser. De vuxna som inte begriper sparsamhet skulle bli extremt fattiga, leva i misär, deras barn skulle ärva fattigdomen och leva även de i misär. Vi skulle få ett samhälle där många skulle leva i misär, och vi andra skulle tvingas förhålla oss till denna misär.
Ignorera misären eller göra något åt den? Vad skulle man kunna göra åt de vuxna som inte begriper sparsamhet och som skaffar ungar de inte kan sörja för varpå barnen far illa och växer upp till kriminella?
Lösningen skulle vara hårda nypor från de skötsamma i samhället, stränga krav på de icke-sparsamma (som inte skulle ha rösträtt eftersom de är parasiter på samhället och andra), att barnen omhänderta av fosterhem, att vuxna slampor och kriminella asociala män steriliseras så de inte kan sätta barn till världen (för barnen och samhällets bästa), att övriga samhället utvecklade en kultur av kritik och skambeläggande mot de som inte försörjer sig själva.
Vi skulle se en återgång till gamla Sverige med andra ord. Jag tror det skulle vara önskvärt och positivt, jämfört med idag när utbildade kloka människor avstår familj och barn (då de förlorat hoppet om framtiden) men idioter och bidragsmänniskor (som aldrig tänker på morgondagen) skaffar massor med barn som försörjs av bidrag från alla de skötsamma i samhället.