Skulle ni ta livet av er tillslut?

Om internet så att man kan läsa och surfa runt ingår i nöjjen så skulle jag nog aldrig märka att jag var ensam där inne, enda anledningen man sätter foten utanför dörren är ju för att handla och för att byrackan behöver ut.

Prata inte om hur ologiskt detta är, det skiter vi i, håll er bara till ämnet.


Vi låtsas att du ensam sätts in i ett "rum" på 100x100 kvadratmeter.. och du är helt ensam, ingen kontakt med någon alls. Men du har förutom det allt du kan tänka önska dig, mat, nöjen, etc.... precis varenda jävla grej du kan komma på förutom sällskap med andra levande varelser.. du är den enda varelsen som existerar i ditt "space" för all evighet.. med "evighet" så menar jag minst 1 miljard år.

Den enda lösningen är en kniv som du måste skära av din egen hals med, då blir du befriad från din ensamhet. Eller så väntar du 1 miljard år tills du dör en naturlig död.

Vad skulle du välja? motivera era svar.

Säg helt ärligt hur länge ni tror att ni skulle orka stå ut med alla nöjen(vad det nu är) ensam tills ni beslutar er för att avsluta det

Klart att detta blir rena drömlivet när man lever på skattebetalarnas pengar, när pojkvännen gick bort i en överdos. Du borde nog skaffa dig ett jobb så att du inte ser detta scenariot som tråden beskriver som en dröm.

Varför anser du att en annan individ måste skaffa ett jobb? Är det för att du själv blir avundsjuk utav dessa utopiska tankar att det finns större mening med livet än att jobba och offra sitt liv till en struktur som är ute efter att förtrycka dig?
Du är inte en mer "ansvarsfull" person bara för att du jobbar, inbilla inte dig själv det. Det mer ansvarsfulla är att följa sitt hjärta, oavsett vart det tar en.

Det finns ingen större mening med livet.
Att arbeta är någonting jag tycker om, och det har förbättrat min livskvalité avsevärt.