Min Gud

Jadu, det var lite luddigt.
Ifall man tror på vetenskapen (alltså, vad allmänheten menar då de använder ordet) så är man inte religiös, trots att det är en sekt ^^
Tror man på en högre makt eller någonting liknande så är man det.

Men, som sagt, jag tycker att man ska skilja Gud från en gud. När man säger Gud är det den kristna guden man refererar till, och gör man inte det så kan man säga en gud istället, för att inte väcka missförstånd.

Det stämmer inte, jag vet att det finns ett antal människor som definierar vetenskap på i stort sett samma sätt som jag gör.

Det skulle betyda, för att din utsaga ska stämma, att det finns motsvarande antal människor som har mer än en uppfattning om vad vetenskap är.

låt höra; vad tycker du och dina människor är grundläggande respektive vilkorliga vilkor för att en teori ska vara vetenskaplig. När kan man räkna den som ovetenskaplig?
Vidare, så har du rätt i att det finns en konvetionell uppfattning om vad vetenskap är, men om du tänker vidare på det så är det helt omöjligt att avgöra vad som är vetenskapligt respektive ovetenskapligt. (OBS! nu pratar vi inte om metafysik kontra fysik på en konvetionell nivå längre.)

Gud är bara en enkelt förklaring, en enkel defination utav atomer ect. ect. Det som inte kunde förklaras kallades för gud.

GUD = ALLT
ATOMER = ALLT

Gud är någonting som inte kan ifrågasättas, Gud är nånting som inte kan ses, Gud är den oändliga perfektionen. Gud är ett påhitt av människan.

Gud är människans husse, vi vill leva under en mästare som säger åt oss vad vi ska göra o inte göra.(Som djur i en bur) Om vi inte har någon färdriktning så kan vi inte leva, vara funktionella.

Människan har skapat en sagofigur som vi skall frukta och inte ifrågasätta. Det som vi ska frukta är vad vi kan åstadkomma, Ressu sa en gång i tiden att " det är endast människan som sätter gränserna för vad den kan åstadkomma" och gud och hans etik har blivit vår vardagliga gräns.

Så som nu möter på Gud's Etik o lagar inom Gentekninken, vi skall inte leka gud? Vemfan säger att vi inte ska det "en påhittad figur", vi ska inte ifrågasätta honom? Det är ett skämt att folk fortfarande tror på det, det är samma sak som att tro på jultomten.

Välkommen till 2005, låt människan stå i centrum och inte en sagofigur, det är ingen som kommer att möta er vid Himlens grindar, det är lika troligt som askungens färd genom sagolandet!

Wake Up!

Till Eros och många andra:
Det finns grovt taget två grupper:
En del påstår: Människan har (av olika motiv) "skapat" sig en gud.
Andra säger (bl.a. jag): Gud har skapat människan.

Om människan skulle ha skapat en gud, då borde hon ju kunna utreda all den problematik, som finns bakom gudsbegreppet. Då är ju alla "gudar" likvärdiga. Jag har inte detta utgångsläge.

För mig är det redan på basen av min teknokratiska bakgrund helt oförnuftigt och obegripligt, att denna värld med alla dess invecklade funktioner (tänk bara på människans hjärna och komplicerade automatik) skulle ha uppstått av en slump (eller vad man vill kalla det)
När det är fråga om Gud, Skaparen, är Bibeln den kunskapskälla, som ger oss den information, som är verkligen nödig för oss. Enligt många tycks denna information inte vara tillräcklig. Allt vet vi ju inte. Men vi måste komma ihåg, att vi måste tillägna oss denna information med ett öppet och ödmjukt sinnelag. Vi kan gå miste om mycket, ifall vi närmar oss denna kunskapskälla på ett övermodigt och själviskt sätt. Vi bör också erkänna, att vi inte kan med vår begränsade tankeförmåga lösa de kvistiga problemen beträffande vår existens och vårt ursprung. Jag försöker inte med min tankeförmåga ge svar på alla Guds avsikter med vår tillvaro. Jag försöker hålla mig till det, som Bibeln framför.
Detta har jag försökt poängtera i länken (se nedan) ,varifrån fås mera motiveringar, bl.a. varför jag litar på Bibeln. Jag anser, att Bibelns budskap är långt mera tillförlitligt än människor personliga uppfattningar. De många "tolkningarna" beror i de flesta fall, att människor försöker läsa ut sina egna uppfattningar från Bibeln. Många religioner söker kontakt med Gud. Men frågan är, finner de denna kontakt, om de förkastar Guds frälsningsbudskap genom Jesus Kristus?

lindell

Men struntar du helt i darwin nu, eller är det jag som missförstår?
Att Gud skapat människan låter helt sjukt - det säger ju emot allt vad vetenskap heter.


Vad är det för problematik som bevisar att människan inte skapat Gud utan tvärtom? Att Gudsbegreppet är så diffust o oprecist tyder mer eller mindre på att den är skapad av människan för att förstå det oförståeliga.

Inte har vetenskapen heller svar på våra existentiella frågor.
Jag skrev nyss t.ex.: "För mig är det redan på basen av min teknokratiska bakgrund helt oförnuftigt och obegripligt, att denna värld med alla dess invecklade funktioner (tänk bara på människans hjärna och komplicerade automatik) skulle ha uppstått av en slump (eller vad man vill kalla det)."

Mera allmänt om forskning och vetenskap:
Jag är visserligen ingen vetenskapsman, men jag har i årtionden arbetat med forskning inom industrin. Därför vet jag på grund av egen erfarenhet något om forskningens principer. Forskningen har alltid sina begränsningar.
En begränsning är, att det finns inte forskningsredskap, metoder eller instrument, med vilka man kan få grepp om forskningsobjektet. Alltid har man inte av olika orsaker möjligheter, att ta alla till saken hörande faktorer i beaktande. Fast man på senaste årtionden har gjort stora framsteg, finns denna begränsning ändå kvar.
En annan fara ligger däri, att man extrapolerar resultaten inpå områden, där de nödvändigtvis inte mera gäller.
Ibland sätts utgångsantaganden, vilka kan föra forskningen helt på avvägar. Då uppstår s.k. "nollforskning". Samma kan man också få till stånd, om man försöker ensidigt "bevisa" vissa teorier eller egna antaganden genom att kritiklöst utelämna vissa "mindre angenäma" faktorer. I dagens komplicerade värld har jag kommit till, att detta ofta mera är regel än undantag, åtminstone inom politik och samhällsforskning. Jag själv beklagar denna utveckling, ty den underminerar forskningens "trovärdighet".

När det gäller alltings början, stöter vi på dessa begränsningar i ännu högre grad. Begynnelseförhållandena kan inte rekapituleras. Allt bygger på teorier, vilka inte kan helt och hållet verifieras medelst konkreta experiment. Dessutom stöter vi på andra faktorer, som vi inte i praktiken annars behöver desto mera bry oss om. Jag tänker här närmast på dimensioner och tillstånd, vilka vi inte kan uppfatta med våra nuvarande sinnen. Ibland talar vi, liksom också Bibeln, om den osynliga världen. Där kommer också tidsbegreppet in i bilden, där vi är strikt bundna till nuvarande verklighet. Vetenskapen torde känna till dessa saker, men kan inte rationellt utforska dem. Vi bör minnas, att "osynliga tillstånd och makter" och "tidsresor" är ingredienser inom "science fiction" och också i sagor och inom ockultismen. Människan har en inbyggd aning, att dessa kan vara verkligheter.

Detta betyder, att jag inte har förutsättningar att konkret beskriva, hur allt har gått till. Jag har en sådan känsla, att också vetenskapen har spårat ur och kan inte mera helt fördomsfritt utreda olika alternativ. Om någon t.ex. för fram kritiska åsikter t.ex. beträffande evolutionsteorin, blir han utan förskoning nedtystad, trots de stora brister, som evolutionsteorin innehåller. Detta är enligt mitt förmenande ett bevis på urspårning. Tyvärr är det så.

Mera om mina motiveringar beträffande kristen tro kan du läsa i: http://www.nic.fi/~jlindell/helhet.html

Rätta mig om jag har fel.

Att det inte går att absolut falsifiera eller verifiera något har du rätt i. Sedan har du enligt mig rätt i att hävda Kuhns pardigm (böjningsmönster där fakta pusslas in i) pga. att vissa anomalier(fakta som inte kan pusslas i i paradigmet) skuffas undan. Realtiviteten som denna tro ger upphov till, att vi inte kan få tag i sann kunskap, är aboslut inget argument för att en gud existerar.

Tyvärr är det så att jag inte kan bevisa att Gud inte finns, det jag på sin höjd kan säga är att det är ovetenskapligt. Dessutom skulle jag vilja säga att religionen är en fara för den vetenskapliga utvecklingen, detta antangande baserar jag på förindustrilella historiska analyser.

Förutom att jag delar din oro över hur postmodernismen inom samhällsvetenspen tenderar att underminera trovärdigheten måste jag småle lite. Ovanstående förefaller vara en klockren beskrivning över hur du resonerar kring religion (med utgångspunkt i bibeln). Jag vet att du inte hävdar att ditt perspektiv vilar mot en vetenskaplig grund. Men - och det här är viktigt - om man förkastar den kunskapssyn som vetenskapen representerar måste man åtminstone peka på en alternativ kunskapssyn. Annars blir kommunikationen omöjlig - och du har ju ambitioner utöver en privat tro. Du vill övertyga. Med den envises oförtrötterlighet pekar du på det faktum att Gud inte går att förstå. Han existerar som en grundförutsättning utanför vår fattningsförmåga. Men vad är då poängen med Gud - varför skall vi förhålla oss till honom. Vi lever trots allt i en verklighet präglad av regelbundenheter vilka vi kan förstå och förklara. Om Gud representerar det vi inte har kännedom om kan han definieras som mänsklig okunskap. En tröst blir då att han krymper med åren. Vetenskapen har under historiens gång undersökt och pekat på regelbundenheter. I takt med att nya rön har lyfts fram har kristendomen retirerat. Var det på 1970-talet som katolska kyrkan backade i den oerhört infekterade frågan om huruvida jorden (den förnämsta skapelsen) är det centrum kring vilket resten av universum kretsade. Som sagt: när du tar ställning för en privat gudstro kan du ha vilka utgångspunkter du vill. Men om du vill kommunicera dem med människor som inte har din tro måste du hitta andra utgångspunkter för kommunikationen. Kanske borde du närma dig andra människor med samma mått av ödmjukhet som du ber andra människor närma sig din Gud.

Jag tillåter mig försöka gripa med du menar:

Vi uppfattar vår själ med hjärnan, och eftersom vår själ är samma sak som Gud så uppfattar vi Gud med hjärnan. Vilka är "vi"? Hjärnan kan det ju inte vara, eftersom hjärnan är verktyget. Själen kan det ju inte vara, eftersom det är själen "vi" uppfattar. Vilka är "vi", eller "jag"?

En annan lustig aspekt är förstås att du hävdar att vår, och därmed även din, hjärna är imperfekt, och att detta medför att våra tankar tycks vara imperfekta. Borde inte detta helt enkelt förkasta i stort sett allt det du skrivit i såfall?

Jag håller inte med dig i att en imperfekt hjärna medför per automatik att alla tankar som alstras iden hjärnan måste vara imperfekta, men jag analyserar din text utifrån dina egna synpunkter och "axiom".

Betänk att jag inte ens bemödat mig att ställa upp ovanstående i ett logiskt system. Det skulle bara ha slutat riktigt illa..