Min Gud

Tautologiskt? Problemet är förstås, att:
"Gud, Skaparen, är själv utanför denna skapelse, som finns omkring oss. Därför kan inte vetenskaplig forskning utforska Guds väsen, som är utanför den för oss konkreta verklighet, som vi lever i. Var finns Gud? Han har själv sagt genom profeten Jesaja: "Ty så säger den höge och upphöjde, han som tronar till evig tid och heter "den Helige": Jag bor i helighet uppe i höjden, men ock hos den som är förkrossad och har en ödmjuk ande; ty jag vill giva liv åt de ödmjukas ande och liv åt de förkrossades hjärtan."

Ett exempel på Guds existens är skapelsen, du och jag:
"Bakom denna komplicerade värld vi lever i, måste finnas en för oss ofattbar vishet. Det är fullkomligt obegripligt och oförnuftigt att påstå, att allting har av en slump eller andra godtyckliga förklaringar utvecklat sig från intet. Detta står i kraftig konflikt med alla våra vardagliga erfarenheter."

Ditt problemexempel tyder på, att du har en gudsbild, som automatiskt borde avlägsna eller hindra de följdverkningar, som människor i sin själviskhet eller maktlystnad har åstadkommit. En ofrånkomlig lag är tyvärr, att "vad människan sår, får hon skörda".

Som jag skrev, måste vi närma oss Gud på Hans villkor. Våra själviska funderingar leder ofta ingenstans. Men vi måste vara öppna för saker som vårt förnuft inte nödvändigtvis kan fatta. Jag har inte svar på alla frågor. Lite mera om mina motiveringar finns i: "Helhetsbild beträffande trosåsikter" http://www.nic.fi/~jlindell/helhet.html

Den eviga frågan; den om Guds vara eller icke-vara, är lika gammal som människan själv. Det som det genomgående har handlat om genom historien är människans personliga relation med Gud. Enl detta har varje människa sin egen relation med Gud och på detta vis skiljer sig också vår uppfattning om vad Gud är, hur Gud är och huruvuda Gud styr vår tillvaro eller inte. Eller om vi låter Gud styra vår tillvaro eller inte.

Jag tror (ja, tror) att, varje människa, vare sig man kallar sig religiös eller inte, har en bild av "det stora sammanhanget", det som omger oss alla. Man kan kalla det Gud eller ngt lånat från astrofysikens lagar. Kvar finns dock ngt slags odiskutabelt faktum att vi alla har en relation med Gud. Vare sig vi vill eller inte.

Vad har barnen i Afrika sått? Är de lata?

Ifall du tror på någonting som inte är bevisat vetenskapligt så är du väl religiös. Frågan är varför du vill kalla det här något för Gud över huvud taget.

Den nämnda lagen eller principen kan visserligen gälla enskilda personer, men framför allt gäller den också globalt sett, liksom i detta fall. Som individer kan vi (du och jag) oerhört lite inverka på dessa stora mänskliga problem överallt i världen. Men globalt sett borde mänskligheten kunna ingripa betydligt mera effektivt än vad som är fallet. En svårighet är, att problemen inte alltid är entydiga utan bakom ligger många och invecklade orsaker, som ingen kan överblicka. Därför uteblir ofta hjälpen?
Tänkvärd information om dessa problemfält finns t.ex. i länken: http://www.pmu.se/globalafragor

Vem har skapat den principen? Och varför upprätthålla den om konsekvenserna är så brutala? Om skapelsen förfaller - vilket ansvar har byggherren? Vad säger Produktansvarslagen...

Byggherren har inget ansvar, om husets bärande konstruktioner avsiktligt skadas. Produktansvarslagen utgår från att produkten skall användas och skötas enligt givna föreskrifter. Om man totalt struntar i en produkts bruksanvisningar, får man också stå för eventuella följder.

Vi människor är ju en del av skapelsen - inte hyresgäster i den. Vi ingår ju i det bygge som Gud måste vetat skulle resultera i så mycket lidande. Varför gav han inte människan viljan och förmågan att göra rätt?

så alla värdeomdömen och typ allt som är metafysiskt är religiöst? Nej du så är det inte min vän...

sedan beror det här lite på vad du menar med "vetenskapligt" - det finns ju lika många uppfattningar om vad det är, som det finns människor.

MVH

Människan är satt att förvalta och ha hand om denna värld. Däri ingår också förhållandena människor emellan. Detta kunde säkert diskuteras i oändlighet utan enhetliga resultat. Vi kan bara konstatera, att vi nog inte alltid har följt Guds anvisningar.
Sedan kommer Vitellus in på den stora, viktiga men oerhört svåra frågan om varför mänskligheten har getts frihet att handla fel. Alternativet vore väl, att vi skulle vara robotar.

Jag börjar här inte upprepa de tankar, som jag framfört i länken:
http://www.nic.fi/~jlindell/kristentro.htm / avsnittet Gud.
Jag tror, att för många behövs ett nytt sätt att tänka för att i någon mån förstå dessa svåra saker. Men vem kan påstå, att det nu förhärskande tankesättet skulle vara det rätta? Vad är Guds kärlek beträffande skapelsen sett ur Guds synvinkel?

Första svårigheten torde vara, att Vitellus (mfl) ser på saker ur endast mänsklig synvinkel. Många anser att Gud endast är en mänsklig tankeskapelse. Min utgångspunkt är, att Gud verkligen är över allting och är alltings Skapare. (Hur Han har i praktiken gjort det är sedan en fråga, som vi människor knappast kan fullt utreda.) Detta gör, att vi inte på mänskligt plan kan ge uttömmande svar på alla frågor rörande Gud.

På frågan: "Kan Gud göra fel?" svarade jag en gång:
"Tydligen jämför du saker på basen av din begränsade nuvarande tankevärld? Är du själv ovanför alla fel? Kan du betrakta saker och ting ur den allsmäktiga Gudens synvinkel, som t.ex. inte är bunden av det kortsynta perspektiv, som vi har på tidsaxeln och som styr vårt tänkande. Kan du betrakta saker ur evighetens perspektiv, vad som fanns före oss, vad är helheten och meningen med vår nuvarande mänskliga existens och vad följer efter detta liv? Om du kan ge tillfredsställande svar på dessa frågor, kan du återkomma till eventuella Guds fel. Jag har inte detta vida perspektiv. Därför svarar jag inte direkt på din fråga. Jag håller fast vid Bibelns budskap, att Gud är kärlek, han är rättvis och helig. Vi gör fel (vi är syndiga), dvs. vi lyder inte Guds vilja. Detta har han beaktat och bjuder oss frälsning genom Jesus Kristus."

Beakta dessa Guds egenskaper ur detta vidare perspektiv, vilket nödvändigtvis inte sammanfaller med våra själviska och människokoncentrerade måttstockar, som så många ivrigt använder (utan att få någon klarhet). Vi måste nog alla både troende och icke-troende vara oerhört ödmjuka inför dessa existentiella frågeställningar.

Din argumentation håller bara om du fjärmar din gudssyn från Bibelns. Genom Bibeln och berättelsen om Jesus talar Gud om att vi kan förstå och tolka de större sammanhangen utifrån mänskliga erfarenheter. Jag är givetvis inte ute efter att försöka rubba dig i din tro. Jag menar dock att Gud så som han framställs genom Bibeln och många religiösa samfund är problematisk. Jag brottas emellanåt med existensiella frågor precis som du - vilket du noterat då du sökt upp mig i annan tråd. Skillnaden är att jag försöker förstå utifrån att betrakta världen, medan du försöker förstå genom att betrakta berättelser om världen. Skillnade må vara en illusion - men skapar onekligen en klyfta. Jag kan exempelvis inte hävda att Gud är allsmäktig och god samtidigt som jag betraktar de enorma lidanden som existerar i världen. Jag trånar inte efter evigt liv - för mig är det en strävan att göra rätt i förhållande till andra människor här och nu. Jag bildar mig en uppfattning om vad som är rätt och fel. Massmord är exempelvis inte ok för mig, vare sig om det är jag, Hitler eller Gud som begår dem.

Jag är fullt överens med dig, att det uppstår problem att med våra begränsningar förstå dessa existentiella frågor.
De är till stor del utanför vår fattningsförmåga.
Vi är dessutom ofta bundna av våra mänskliga funderingar. T.ex. begreppet Guds allmakt förstås kanske fel så, att Gud borde diktatoriskt och med våld göra slut på allt lidande i världen. Men detta stöter på inkonsekvenser, vilka jag försökt kortfattat ta fram på mina sidor (avsnittet om Gud).
Om du läser dem mera i detalj med eftertanke, kanske du får nya synvinklar.