LSD kontra verklighet -- den stora tråden om filosofi och droger

Jag får väl be mig själv om ursäkt först och främst, men även till de som kan ha väntat på att jag skulle underhålla er.

Men när alla intryck från världen rutom en själv alla på en och samma gång försöker visa alla aspekter av sig själva – så är det lätt hänt att man blir en gnutta mer koncentrerad på det

Istället för att hänga här så träffade jag en kompis och vi tog en promenad. Det var fantastiskt. Det är en värld jag går varje dag men plötsligt kunde jag se allt jag tidigare har missat. Det var så mycket intryck att bearbeta och så vackert att jag blev helt mesmerized av det. Det roliga var att det var precis samma väg som jag går i princip varje dag, men jag hade ju missat allt!


Men allt skoj och spejsad virtual reality å sido så var naturen faktiskt det klart häftigaste.

Jag har trotsade tyvärr rådet om att hålla mig undan från alkohol. Jag hade väl såhär i efterhand hellre druckit lite mindre, så erat råd var nog bra.

Man lär sig en hel del om sitt egna psyke. Jag kom inte heller fram till några "insikter" jag inte skulle hålla med om i nyktert tillstånd (men jag tror att ruset blev mer utdraget och inte riktigt lika intensivt som om jag hade tagit lappen rätt). Däremot så lärde jag mig en del, och vägen jag alltid brukar gå kommer nog att alltid vara färgad av något vackrare än vad det tidigare var

Jag förstår absolut varför vissa psykologer rekommenderades att erbjuda deprimerade patienter LSD tidigare i historien. Om man bara vet hur fint allt egentligen kan vara om så kommer man ihåg någonstans i bakhuvudet även efteråt att det beror på hur du betraktar världen.

Är det så svårt att acceptera för dig att endel kan BRUKA substanser och de har valt godartat och rätt medan du med många andra trasiga människor enbart missbrukar droger !

Angående TS så tror jag inte att det existerar absoluta sanningar. Medvetandet är en del av verkligheten och sanningen.
Särskilt psykedeliska substanser förstärker och vänder & vrider på verkligheten.
Däremot tror jag att de flesta som kommer i kontakt med Lsd, svamp, nn-DMT osv blir "frälsta" och att de egentligen bor i en stor illusion av "LOVE concours EVERYTHING" ALLT är bröder & systrar (Även växter och plast), överdriven kosmisk solidaritet, total egodöd osv.

Jag har testat en del.. Det är inget att ta, meditera, träna, ät hälsosamt så blir du hög på livet. Förstör inte ditt liv på sånt skit. Jag vet att du har läst och lyssnat på massa podcasts såsom joe rogan. Men det är inte värt det.

LSD har många gånger gett mig den där nödvändiga re-booten som behövdes för att få mig att inse vart jag känslomässigt befann mig "just nu" i livet. Utan drogen så drev man/jag liksom med i flowet och tog inte riktigt ställning till något. Vad fan tyckte och kände jag egentligen? Kände jag nånsin verkligen efter ordentligt? Allt var mest lite lätt och lagom och man vågade inte ta stegen fullt ut för man var ju inte riktigt säker på vad man tyckte om saker och ting.
Öht strävar man nog i många fall efter att leva livet utan större kontroverser men stannar då också kvar i dåliga relationer, beslut och mindre lyckliga situationer för att man av någon anledning har så svårt att gå till HANDLING, och möta kontroverserna. Med LSD kände jag vad som var det rätta och bestämde mig för hur mitt liv ska se ut, och sen gick jag till handling.
Tankar och problem jag länge brottats med att lösa fick plötsligt, och överraskande lätt, sina självklara svar serverade mitt framför ansiktet på mig.
Hur fan kunde jag ha missat det här innan? Svaren låg ju där mitt framför snoken på mig..... ändå hade jag ignorerat dem.

T ex.. när jag stod där ute på fältet påverkad av LSD så såg jag allt så smärtsamt klart. Självklart ska jag bryta den dåliga kontakten med min far som varit sån jävla dålig fadersgestalt genom hela mitt liv.
Utifrån så ser det ut som ett mindre väl valt beslut gjort under sinnesförsvagande berusning... men så är det inte, tvärtemot vad många vill tro. Det har nu gått 8-9 år och jag ångrar ingenting. Det kändes så jävla rätt det jag insåg den där dagen och än idag så vet jag att jag valde rätt.

Det riktigt läskiga är att det kanske inte hade hänt i fullt nyktert tillstånd.. om man nu kan kalla det där obeslutsamma virriga tillståndet för nyktert...

Har numer en mycket mer hälsosam inställning till livet än vad jag hade innan och gör mitt bästa för att leva därefter, efter mycket om och men... Självklart är det viktigaste av allt att ta hand om hälsan och sitt liv! Den banala, men för många ack så svåra insikten att nå och ta till HANDLING, kan jag till största del tacka mina insikter för som jag fick ute på fälten.
Finns fler exempel men nöjer mig med det här för nu.