LSD kontra verklighet -- den stora tråden om filosofi och droger

Jag tog syra för första och enda gången den första veckan i september 2001, och det var fantastiskt. Jag minns det tydlig och kommer aldrig glömma det. Delvis för det som hände en vecka senare i New York, men mest för intrycket det gjorde i min hjärna.

Jag ligger under en Björk och ser himlen ändra färg. Från grått till lila, till blått och rosa. Jag kan höra löven ovan prata till mig med sina vibrationer. Marken under mig är fruktsam och gräs, bakterier och liv sjunger omkring mig. I det här stadiet vandrar jag hem och försöker skriva på internet om det som händer. Kan inte ens förstå tangenterna ... de vandrar kring. Ringer min kamrat som gav mig frimärket. Han bara skrattar.

Dricker apelsinjuice (det godaste jag någonsin druckit, ärligt) och tittar ut i några timmar med fingrarna pirrande och blixtar i ögonvrån.

Har aldrig i mitt liv känt något som detta. Jag är förlorad i upplevelsen.

När jag kommer ner efter tio timmar eller så pratar jag med min flickvän, dricker rött varmt vin och äter pizza, vi knullar i soffan och bara lever. Det är underbart. Effekten av LSD är fortfarande med mig, kommer aldrig försvinna, somrarna är somrigare. Bladen på träd vibrerar nästan på det sätt de gjorde för fjorton år sedan. Jag är fortfarande förlorad när jag tittar på rinnande vatten, det ser ut som det står stilla. Fantastiskt. Jag tittar på fontäner och fryser fast i tid och rum, precis som vattnet.

Men inget av det som hände mig har gjort mig till en mystiker.

Det jag tog med mig ur upplevelsen var att hjärnan är känslig för kemikalier: hjärnan är känslig för vissa kemikalier i extremt låga doser verkar det.

Jag har aldrig tagit LSD efter det, däremot MDMA (Ecstasy) kanske tjugo gånger och några andra från Shulgins 2C familj lika många gånger. Så jag är ingen oskuld på sinnesförändrande droger.
Men inget kan jämföras med LSD.

Så varför är jag inte en mystiker? Varför tror jag på filosofi som disciplin?

För mig är det absolut kristallklart att droger förändrar min hjärna. Vilken annan förklaring finns det. Jag tar en drog och förändras, det måste bero på det jag tar.

Skillnaden mellan mig och någon som tror på droger/hallucinationer/drömmar är var verkligheten finns.

Enligt mig finns verkligheten oberoende av medvetandet. Medvetande kan snudda verkligheten och gör det mest effektivt i nyktert tillstånd, men kan även snudda verkligheten i ett tillstånd av berusning. Berusningen är inte mer verklig, den är bara annorlunda. Anledningen vi inte lever i berusning är att den inte är användbar ur ett evolutionärt perspektiv.

Om du tror att drogade tillstånd, hallucinationer, eller drömmar är verkliga, så sätter du tyngden på fel fot.

Det finns en anledning till att vi upplever verkligheten på det sätt vi gör nyktra. Det är för att det är det mest effektiva och korrekta sättet att se hur saker är.

Världen är kanske vackrare på exempelvis LSD men vi kan inte fungera i det tillståndet. Vårt sätt att uppleva verkligheten i nyktert tillstånd har den bästa korrelationen till den egentliga verkligheten.

Filosofi är alltså ett ämne som exklusivt ägnar sig åt verkligheten. Drömmar/hallucinationer/droger är ett fenomen som kan induceras men inte har med verkligheten att göra.

Om du vill diskutera droger/drömmar/hallucinationer så gör det här. Låt bli att prata om det i andra trådar. Alla, inklusive DU, kommer tycka det är bra. Här är din chans att sträcka ut på raksträckan.

Kanske kommer något gott ur det. Lev väl och mycket.

Jag använder inget starkare än vanligt té.

Man kan tänka sig hög, och komma ganska långt på en kanna té. Eller inga droger alls.

Tror du inte att det, sedan innan, finns någon tråd du skulle ha kunnat posta i? (Du är inte så originell som du tror).

Intressant upplevelse för dej, för övrigt.

Verkligheten är inte synonymt med 'den materiella världen' och du blott är en köttpåse fylld med kemikalier. Och uppenbarligen är du inte en mystiker, det behöver du inte ens klargöra.

Jag repeterar så det ska vara kristallklart:

Diskussioner om droger och filosofi bör ligga i den här tråden, ingen annanstans. Jag har skapat den för att hålla rent i forumet. Jag är öppen och ärlig om syftet, mina erfarenheter, och målet med tråden.

Vad är det som skall diskuteras nu igen - hur skönt det är att knulla din flickvän?

För mig är verkligheten absolut och definitivt synonym med den materiella världen. Och jag blir stolt av att du inte tycker att jag är en mystiker. Det är en av de bästa kommentarerna jag fått under min korta tid här.

Den här tråden är ett försök att koncentrera diskussioner om droger & filosofi till ett ställe så att resten av forumet hålls rent.

Om nu enbart det som är materiellt är verkligt, hur förklarar du då t ex sociala institutioner, pengar som inte finns rent fysiskt, känslor, osv?

Du fick inga bestående men för att du var i psykiskbalans och mådde bra INNAN du tog tripparna.
Det är när människor, som redan mår dåligt eller är psykiskt sjuka/svaga börjar ta droger som det ofta går riktigt illa.
De fallen då bara själva missbruket av droger har lett till att man får psykisk ohälsa är mycket lättare att bota.

Jag har märkt att de flesta som tror att de lever i simulation, illusion eller dröm även skriver om sina drog bravader och inte heller sällan också om sin psykiska ohälsa.
När jag undrade om detta var en slump eller om det möjligtvis kunde finnas en koppling så fick jag följade svar:
" Sammanhanget är snarare det omvända. När man känner totalt äckel/främlingsskap/overklighet mår man psykiskt illa. När man mår psykiskt illa kan man ta droger för att döva denna känsla eller för att vidga sitt medvetande."

Jag rökte själv min första banan i början på 80-talet, men har nu varit drogfri de senaste 10 åren. Alltså jag tänker inte berätta om mitt liv, men en sak kan jag säga och det är att jag har upplevt och sett vad knarket gör med människor.
Alla människor jag har känt som har dött, blivit mördade eller fått sina liv totalt förstörda pga av heroin, tjack, piller och skit är en verklighet långt ifrån de patetiska inläggen på drog forumet.
Är det nått jag är trött på så är det pundare och är det nått som inte imponerar på mig så är det en "intressant" tripp rapport från en fjunis som har köpt nått blått piller på nätet.

Om man kan må från -10 till +10 på en skala, där man mår 0 i normal vardagen så mår man +10 när man tagit droger de första åren, men sedan när man behöver skiten varje dag så mår man -10 utan droger och när man tar skiten så kommer man i bästa fall upp till fungerande 0 ,så för helvete lägg ner drogerna nu!

Det här är faktiskt en bra fråga. Tack för den och här nedan följer mina kommentarer.

Sociala institutioner, pengar och känslor verkar vara immateriella. De har ingen fysisk representation, mao, jag kan inte peka på känslor exempelvis.

PENGAR
Jag kan peka på pengar, en hundralapp exempelvis, och säga "det här är en hundring". Anledningen till att vi säger att det är en hundring är en social överenskommelse. Pengar är skapade på ett sätt som gör det mycket svårt att tillverka kopior och få andra att tro att det det är samma sak som originalet. Men det som gör att vi accepterar en sedel är en social överenskommelse. Och den fungerar eftersom alla andra accepterar den sociala överenskommelsen. Du kan exempelvis inte gå in på en affär och säga att en tjugolapp egentligen är värd hundra kronor. Ingen accepterar det. Det är inte för att pappret eller tekniken bakom tillverkningen representerar det som står på pappret. Det är en social överenskommelse effektuerad som ett objekt. Men det är inte en perfekt överenskommelse och därför har vi exempelvis inflation.

SOCIALA INSTITUTIONER
Sociala institutioner som regering och riksdag fungerar på samma sätt. Om någon frågar var riksdagen är just nu så pekar vi kanske på riksdagshuset. Men riksdagen är inte huset, det är det socialt accepterade konceptet om "riksdag" som en representation av demokrati. Ingen enskild person eller ställe är riksdagen.

KÄNSLOR
Den här är annorlunda från de andra exemplen eftersom känslor inte behöver social överenskommelse. Exempelvis: om det gör ont är det du som känner det. Evolutionen har försett oss med självbevarelsedrift för att vi ska hinna föröka oss innan vi försvinner. Det är en fysisk reaktion på fysisk skada. Men en människa kan också känna rädsla utan att vara skadad. En mental representation av potentiell framtid. Någon som upplevt traumatiska upplevelser i en krigszon kan, utan att vara fysiskt skadad, uppleva "Shell shock". (https://en.wikipedia.org/wiki/Shell_shock)

Alla sakerna ovan har någon form av representation i hjärnan. De har inte en fysisk motsvarighet utanför kroppen men en inre mental representation. Inre mentala representationer har en neurologisk motsvarighet och är alltså i någon mån verkliga.

Du påminner om dom här gubbarna som kom och föreläste på ens skola; "Började med att jag åt en banan, slutade med att jag sög snopp på toa...Varit bananfri 10 år nu!"

Det är underhållande att du projicerar dina personliga erfarenheter på världen, det gör vi alla tyvärr till viss del, men som filosof skall man kunna tänka i mer än 90-graders vinkel.

Håller dock helt mer om att psykiskt svaga människor ska hålla sig borta från droger, men vi vet med Darwin att inte alla är svaga, it's the law of the jungle baby och vi besitter olika styrkor och förmågor. För den rätta (om vi nu talar om sinnesvidgande substanser, att man använder "droger" för ALLA så vitt skilda substanser är ignorant i sig) kan dom fungera som bensin över elden!

Personligen har enteogena ämnen fungerat som djupt psykologiskt helande.
Jag är hälsosam, stark, diciplinerad och öppen inför världen jag befinner mig i, det är ett rent nöjje att studera den.

För min del har "droger" lärt mig en hel del om medvetandets arkitektur, vad exakt jag menar med detta kan vi gå in på sen. Dessutom har dom botat depressioner, och förbättrat de förmågor jag redan hade inom mig. Jag skall inte förneka att om en idiot tar LSD så blir han på sin höjd en superidiot.

Ni skall också veta att jag älskar världen, sinnesintryck, färger, ta del av verkligheten, uppleva, resa. Jag har alltså inte låst in mig hemma, dragit ner gardinerna och gått in i fosterställning "verkligheten finns inte"....

Men jag är skeptisk, det är bra att vara skeptisk. Som Plato demonstrerade i sin grott allegori.
Snarare har vetenskapen hand i hand med filosofin fått mig att bli skeptisk.

Har ni följt den senaste vetenskapen? Det verkar inte så. Ni har hela internet till ert förfogande, i informationens tidsålder är ignorans ett val.

Skall ut nu och njuta av denna soliga dag, kommer med mer senare.