Skillnaden på Simulation, illusion och dröm-trådar? och hur många behövs?

Det finns hundratals trådar här i Filosofiforumet som handlar om att vi inte lever i verkligheten utan i en simulation, illusion eller dröm,
http://postimg.org/image/ki7jig31t/
http://postimg.org/image/le7r2jla5/
http://postimg.org/image/5x6zlyerv/
Så att många här inne inte lever i verkligheten är ju uppenbart bevisat...
(Det finns ännu fler trådar som inte har orden illusion, simulation eller dröm i rubriken men ändå handlar om detta ämnet)

Man kan ju undra vilka skillnader som finns mellan att tro sig veta att vi lever i en illusion, simulation eller dröm eller om det är samma psykotiska sjukdom.
(många som skriver att de har tankar om att vi inte lever i verkligheten beskriver ju också att de mår psykiskt dåligt eller att de tar droger)

Det återkommande och enda "beviset" på att vi skulle leva i en illusion, simulation eller dröm är att det INTE finns några vetenskapliga bevis på att vi INTE gör det!

Grejen är att bevisbördan inte ligger på oss som lever i verkligheten att bevisa att vi lever i verkligheten.
På samma sätt som om Du påstår att du är Jesus så ligger heller inte bevisbördan på oss andra att bevisa att du INTE är Jesus, utan det är du som i så fall måste bevisa för oss att du är Jesus.

Jag tycker att "Charlatanfilosoferna" borde få ett eget forum! eller det kanske skulle räcka att de får ett eget forum i drömmen eller illusionen...annars finns det ju också ett Psykologiforum -Psykisk hälsa-
Drömmar och sömnrelaterade fenomen - där flera av dessa trådar skulle platsa bra.

eller kanske att dessa trådar slås ihop till EN som det brukar göras här på FB med trådar som handlar om samma ämne!!!

Fråga: Vilka skillnader finns mellan er som tro sig veta att vi lever i en illusion, simulation eller dröm eller är det samma sak?

Användaren Proprioception skrev ett inlägg till mig i denna tråden som jag håller med om till 100% och lika väl hade kunnat skrivit själv!
(FB) Ett hål i verkligheten?


Vi får hålla tummarna att moddarna inte lever i en illusion utan att något görs för mitt tålamod börjar också att ta slut.
/Xuno

Du är bara rädd för att livet skulle vara en dröm vilket det egentligen är.

Som det står i I Ching:

"Jag drömde att jag var en fjäril i natt. Eller är det fjärilen som drömmer att den är jag idag?"

Att verkligheten som vi lever den på dagarna följer vissa lagar gör den inte mindre drömlik egentligen. Det enda som krävs för att man ska uppleva verkligheten som drömlik är att man förfrämligas från den. Dvs, man ser den från en mer objektiv synvinkel. Vanlig vetenskap brukar hylla objektiviteten, men i detta fall är det ovisst om den gör det.

Det är för att du är instängd i din kropp som du inte kan se verkligheten för vad den är, en dröm som följer vissa regler. Vetenskapen är besatt av reglerna som drömmen innehåller men ger inga råd om hur drömmen ska drömmas.

Men sen så är det ju skillnad på simulation, illusion och dröm-trådar då simulationer kräver minst en skapare medan drömmar och illusioner inte nödvändigtvis kräver det.

Det är mer logiskt att människor som är rädda för verkligheten får försvarsmekanismer som bortträngning.
https://sv.wikipedia.org/wiki/Psykos

"Många psykiska störningar yttrar sig i störd verklighetsuppfattning. Bortträngning, projektion och identifikation med förövaren är några försvarsmekanismer som innefattar detta, liksom svårare fall såsom erotomani och andra psykoser. Derealisation innebär att personen upplever verkligheten som overklig, men är medveten om att detta är en inre upplevelse. En person med störd verklighetsuppfattning kan ha svårigheter att skilja mellan fantasi och verklighet och mellan oro och fara"
Ja vem vet kanske jag är skaparen som simulerar er

Visst finns det skillnad i kvalitet trådar emellan på temat. Visst finns det somliga användare som har en del tokiga teorier som följer konstaterandet av "simulation", "en drömlik värld", "en illusorisk värld" etc., men motsätter du dig att hjärnan de facto simulerar verkligheten? Var inte så förbannat korkad.

Om du är, på allvar, intresserad av filosofi; se det här föredraget som Thomas Metzinger höll i Berkeley: https://www.youtube.com/watch?v=mthDxnFXs9k

Därefter råder jag dig, och det är helt allvarligt menat, att ta orden som de som har vänt sinnet inåt under lång tid yttrar: d.v.s. att du faktiskt ser det som en beskrivning av ett desto klarare perspektiv på tillvaron - och detta även fast någon etablerad tradition gällande introspektion (meditation) inte finns i västerlandet. Det är "tyvärr" absolut nödvändigt att röra sig lite utanför dina trygga ramar med vilka du definierar verkligheten, vill du greppa tillvaron i ett mer upphöjt tillstånd. Es gibt keine schöne Fläche ohne schreckliche Tiefe.

Jag tycker det är enbart positivt att fler och fler börjar "vakna" och ifrågasätta hur verkligheten är beskaffad.

Förstår inte varför du hakar upp dig på det här så mycket?
Det luktar rädsla bakom dina inlägg?

Det är omvälvande att inse att livet mycket väl kan vara en dröm. Men också en fantastisk känsla när du väl har vant dig vid tanken och samtidigt kan leva ett "normalt" liv.

Psykos har ingenting med saken att göra.

Livet är en illusion i den mån att det enda som existerar och någonsin existerat är atomer. Atomer har ingen essens. Vi upplever att allt har en essens av smak färg etc.

Det är skillnad på detta och dröm och simulation. Simulation kräver att det finns någon som simulerar oss. Dröm skulle mena att det finns en verklighet att vakna upp till

Jag hade nyligen en lucid dream som var bland det verkligaste jag har varit med om.
Då jag var fullt medveten i drömmen la jag märke till hur hyper-realistisk allting var, alltså att den verkligheten såg verkligare ut än den jag befinner mig i i vaket tillstånd.

Färger var t.ex extremt vackra och klarare.

Vilket är intressant för om jag inte tog emot sinnesintryck, hur blev då allting till i drömmen?

Vi måste ha någon form av arketypisk databas lagrad i hjärnan som inehåller alla essenser av ting, det vill säga kvalia. Rödhet, grönhet, smärta, rädsla. I brist på information som man tar emot via sina sinnen, så har man hela den här "databasen" til förfogande, utan några regler.

Däför man kan flyga, skapa ting ur tomma intet, etc.

En skillnad som kan finnas är att en del... inte för att vi är ett gäng som håller koll på vilka som säger vad och håller etiketter därefter... undviker att säga att de vet hur det ligger till.

Jag vill inte vända bordet, men när du pratar om verkligheten, vad pratar du om?<
Om vi backar oss mot etablerad vetenskap så kan vi veta att vi saknar förmågan att uppfatta saker som de verkligen är. Vi kan bara uppfatta 7% av vad som finns i form av elektromagnetisk strålning i form av färger, vi kan bara uppfatta tre dimensioner och relaterar till verkligheten därefter, vi kan endast höra mellan 20-20 000hz.
Vad vi kan uppfatta med våra sinnen ÄR INTE allt som finns, och således inte verkligheten. Därav motfrågan, vad är det som du, som jag uppfattar det, definierar som verkligheten?

Att det finns en massa fantasifulla förslag på verklighetens sanna natur håller jag inte emot, jag har flera själv, dock ingen som jag fäster större vikt vid.
Däremot är jag fullt övertygad om att jag inte har en aning om vad som egentligen står på. Vad jag kan veta är att jag är programmerad, biologiskt eller i en simulation, det blir samma sak i slutänden, att uppfatta det vilket jag uppfattar som verkligt. Det ligger liksom i sakens natur. Enda anledningen till att jag uppfattar något som verkligt, är för att jag är programmerad att förhålla mig på det viset till det som jag uppfattar som verkligt.
Vad som verkligen är, utanför min begreppsförmåga, blir irrelevant sålänge jag inte kan agera på det.

Jag har lekt med tanken att "dröm" när vi sover är ett medvetandetillstånd som alla andra, på samma sätt som när vi inte är sovande.
När vi sover och drömmer kliver vi in i en värld som presenteras för oss att uppleva. Oftast är vi omedvetna om att det är en dröm, och tar det för verkligt. Det finns alltså något som ligger steget före det självmedvetna upplevande jaget som skapar världen att kliva in och interagera i.
Det jag tycker är roligt att tänka är att när vi är "vakna", är en kollektiv motsvarighet till när vi drömmer när vi sover. Vi skapar något, en arena, som vi sedan tillsammans kliver runt i och upplever.

Har experimenterat lite med det här, och t.ex en gång lyckats hitta en florist när jag behövde köpa en blomma. Troligast bara sammanträffande, men kul ändå.
Jag hade lunchrast och hade varndrat runt för att hitta en blomsterbutik. Började få slut på rasten.
För skojs skull började jag frammana den lätt kittlande känslan som infinner sig någonstans i övre delen av ryggen och nacken när jag har lucid dröm. Jag fokuserade på samma sätt som i lucid dröm på en florist. Jag fokuserade på att jag det skulle finnas en blomsterbutik, den hade en grön markis med texten "florist", och utanför stod och hängde det olika blomkrukor med blommor.
Vandrade på smågator hållande projektionen, när jag plötsligt stannade till för att jag sett något i ögonvrån.
Ett par steg tillbaka och nere på en sidogata såg jag en grön markis med texten "Florist". Markisen var inte lika fräsh som i min vision, och det var långt mer sparsamt med prunkande blomster utanför, men den var där.
Väl i butiken var utbudet lite tunnt, men de hade en fin orkidé. Den kostade 20E, i fickan hade jag 20.50. Hann inte käka, men hittade blomman jag tyckte jag behövde och hade precis tillräckligt med pengar på mig för att köpa den. Det var lite kul.

Hehe jag har också uppfattningen att "verkligheten" är lite mer åt det mentala hållet och är mer böjjbart och random än vi ofta tror (kulturellt betingat, olika kulturer har haft olika uppfattningar om detta). Men modern västerländsk reduktionistisk determinism har det ju inte med i sin världsbild, även om kvant-fysik tycks böjja reglerna en hel del.

Kul att du nämner dina tankar om den kollektiva "arenan" av drömmande, tror en hel del filosofer varit inne på samma spår, inklusive jag ett bra tag.
Aboriginerna i Australien har ju en väldigt intressant skapelsemytologi, "dreamtime", när världen drömdes till att bli.

Inom Yoga och Samkhya filosofin är det ju samspelet mellan Purusha (Mental kraft, kreativitet, potential) och Prakriti (lagar, energi, natur) som håller världen igång.

Västerländsk magi, som senare utvecklas till "chaos magick" fungerar på samma principer, att man i ett trance tillstånd kunna göra en "imprint" i verkligheten och göra ens vilja manifesterad.

https://en.wikipedia.org/wiki/Synchronicity, beskrevs ju av Jung och har själv råkat ut för detta otroligt många gånger. Tänkt på en person jag inte sett sen dagis och nästa dag ser jag honom/henne på random plats.
Lite såna saker.

Samtidigt måste den skeptiska sidan av mig peka ut hur farligt det kan vara om man tror sig i alltför allmäktig väg kunna påverka verkligheten, kolla bland annat experimentet http://www.psychologistworld.com/superstition.php .

Men, verkligheten är helt klart mer "böjjbar och elastisk" än vi normalt tror, det är jag övertygad om.

Fast du är ute på villovägar om du blandar samman detta med påståenden om att man därför skulle kunna kontrollera tillvaron. Snarare är det tvärtom: världen är en projektion och så även den avatar vi identifierar oss med. Ser man filmen som en film istället för som en 'verklighet' så kan man ändå inte övergå till ett slags datorspel. Den illusoriska nivån av kontroll har skalats av, inte utökats - och den har hela tiden varit illusorisk.

Se föreläsningen med Metzinger!