Arbetsförmedlingen för att hitta praktikplats?

Hej!

Jag vill praktisera i en ungdoms förening. Där ungdomarna går för att de har sina intressen där. Exemeplvis dans.

Nu vill jag integrals om vad för något jag vill praktisera, men detta i ett ämne som jag är intresserad av och någonting som jag har även studerat i. Dock har jag inte studerat i själva pedagogik. Men det är någoting jag vill bli och någonting jag vill studera i. Men det tar jag nästa år, troligtvis.

Jag vill helst inte studera i detsamma stad som jag bor i. Utan helst utanför denna stad.

Skulle det funka?

Då menar jag kanske till och med i ett annat län. Skulle det funka?

Hur nycket skulle arbetsförmedlingen vara till hjälp?

Är det enklare att hitta praktikants än själva jobb?

Tack på förhand!

Jag avråder dig för allt som har med praktik att göra IMO

Alltså jag har studerat cirka två år. Tänkte söka mig till pedagogik linje som är cirkus två år.

Tänkte efter en stund och kände större sug för att gå till arbetslivet. Så jag bestämde mig för att praktisera ett år som jag senare nästa hösttermin tänker söka pedagogik linje.

Finns det den möjligheten?


Eller skulle de ändå vilja ha någon form av utbildning i alla fall?

Jag funderar på att praktisera i en teaterförening. Hållit på med själva teater i cirkus tre år, och jobbar även som skådespelare då och då.


Men ingen utbildning inom teaterpedagig dock. . .

Jag vill gärna inte praktisera i den staden jag bor i. Utan har en önskad stad. Hur ser möjlighetern ut där?

Och då menar jag att jag vänder mig till närmaste arbetsförmedling men nämner att jag inte vill praktisera i denna stad. Funkar det?

1) Sök själv.
2) Kontakta samverkanskoordinator på universitet/högskola.
3) Fråga vänner.
4) Kolla anslagstavlor/databaser på universitetet/högskolan.
5) Be föräldrarna om hjälp.

..999) Arbetsförmedlingen.

Arbetsförmedlingen är i praktiken en myndighet där stackars människor bollas fram och tillbaka i olika faser och uppmuntras till att spama företag med personliga brev och CV:n för att sedermera i grupp träffas, fika och dela ut ryggdunkar till varandra och gnälla över varför man inte fått någon praktik/jobb. För att sedan börja på ny kula igen.

Har du utövat någon sport/hobby under uppväxten? Kanske kan gå med i en liknande förening och bli tränare och styrelsemedlem på sidan om plugget?

Nej. Det är en specifik förening jag vill praktisera i.

Och jag har inte hållit på med någon sport eller liknade under uppväxten.

Däremot tre år tillbaka har jag hållit på med teater. Jag jobbar dessutom som skådespelare då och då. Och nu är jag sugen på att praktisera i en förening.

Jag sa precis att jag inte orkar studera och vill gärna praktisera för att sedan nästa år studera son teaterpedagog.

Så jag har inga studier...

Nu finns det en risk att innehållet blev förlorat i översättningen, men är det inte bara lättast att kontakta föreningen direkt?

Du lär inte få betalt men värt ett försök.

Men vilket förening då?

Skall jag ringa varenda förening som existerar?

Är det inte bara bättre att kontakta arbetsförmedlingen så att de kan se vad det finns för lediga platser. Det är väl därför arbetsförmedlingen finns, va?

Arbetsförnedringen är ett stort skämt. Räkna bara med oseriösa arbetsgivare som tar praktikanter i enbart utnyttjande syften

Hittade precis en praktikplats hos en kompis.

Hur funkar det?
Jag vänder mig till arbetsförmedlingen och säger vart det är o.s.v. Och därefter får jag matersättning?

Hur ser det ut vid pendlings situationen, hjälper staten/arbetsförmedlingen till i det området. Någon form av reseersättning. För jag har hört av en kompis som arbetade och han fick reseersättning genom skattepengar. Liksom en gång per år fick han tillbaks de pengarna som i hans skattepengar.

Jag tänker praktisera till sommaren, är det korkad?
Skulle det funka?

Tog precis upp det med en bekant och personen vart bara i chock. Men om jag inte misstar mig. Så hade en annan människa i min omgivning praktiserat i ett helt år. Han studerade inte.

Och jag tänker inte göra det heller. Utan tänker praktisera till sommaren och sen, studera.

Tack på förhand!

Eller hur ser alltihop ut. Jag är fullständigt oerfaren. TACK!

Dukater, nu kommer jag vara helt ärlig med dig, jag har kikat på några av dina tidigare trådar och skriver detta i välmening för att det ska gå bra för dig.
Jag tror du behöver någon utomstående mer än din mamma för att lotsa dig rätt här i samhället. Skitbra att du fixat ett ställe du kan praktisera på men du kanske missat några steg.

Mitt råd:
1. Gå till arbetsförmedlingens reception och registrera dig.
2. Be personen i receptionen att säga till en handläggare att träffa dig så fort som möjligt, förklara att du kan behöva extra hjälp för att allt ska bli rätt för dig i kontakt med dem.

Det är inte säkert att du får träffa handläggaren direkt men förklara för personen i receptionen om dina eventuella svårigheter, din diagnos (även om den är osäker i dagsläget). Jag misstänker att du behöver en handläggare som jobbar mer med stöd/rehabilitering/funktionshinder och som kan reglerna kring detta.

Arbetsförmedlingen kan vara till mkt hjälp men det kan också gå käpprätt åt helsicke om man hamnar snett från början. Jobb är tyvärr inte det man går till AF längre men kontakten med dem är ofta viktig för att komma vidare med praktiker/sysselsättning, utbildning och anställningsstöd.

Jag behöver inget extra stöd!
Om du har fått det ifrån mina tidigare trådar, så har jag antagligen varit otydlig.

Min så kallade mor har hela tiden velat att jag skall gå på bidrag och gett mig en massa tips på lögner och överdrift för att få pengar.

Att komma in i olika studier och liknade har jag hjälpt mig själv.

Jag vill INTE gå på bidrag utan att ens arbeta! För jag kan jobba!

Min ''diagnos'' var fel. Och jag håller dessutom på att stämma staten med det.

Jag går hos en psykolog för att jag mår dåligt och inte för att jag har någon funktionsnedsättning.

Det är snarare min mor som behöver hjälp. Antagligen är hon en blandning av låg begåvad och personlighetsstörd.

Sen svar ja, jag har haft en jobbig uppväxt, vilket har lätt till att jag mer eller mindre är förvirrad i dagsläge. Men det löser sig oftast!

Jag tackar ändå dig för din omtanke och ber också om ursäkt för att jag var otydlig.