Samsovning med bebis

Hur ställer ni er till att samsova med bebisen? Alltså att sova i samma säng.. Jag vet att rekommendationerna från socialstyrelsen säger att bebisar sover säkrast i egen säng, men mitt barn (25 dagar gammal idag) vägrar att sova själv.. Enda sättet att få honom att sova i sin egen säng är att låta honom somna vid bröstet och sova där i typ 20 minuter så han verkligen sover tungt och sen försiktigt lyfta över honom och hoppas att han inte vaknar. Det verkar också bättre för anknytningen att sova tillsammans, och det är ju mycket lättare och smidigare att amma på natten om han sover bredvid mig. Men risken för plötslig spädbarnsdöd verkar vara högre för barn som samsover... (Jag känner till övriga rekommendationer om samsovnibg som ingen alkohol eller nikotin, sova på rygg, försiktighet med täcken och kuddar och inga glipor i madrassen osv..).

Jag är kluven! Vad tycker ni?

Jag har samsovit med båda mina barn från start, men första försökte jag mer att få honom att sova i egen säng men med andra har det varit helt omöjligt.

Har helt enkelt resonerat så att barnen mår bättre av att jag får sova lite och är en någorlunda fungerande individ (och att de själva får sova för den delen) än att jag är en fullständig zombie som ständigt tappar saker, glömmer saker m.m.

Men sen har jag heller aldrig råkat lägga mig eller nått annat på barnen i sömnen, och det finns gott om plats i sängen. (Tar inte heller några mediciner, röker, dricker m.m som innebär ökad risk).

Åtminstone med andra barnet har socialstyrelsens rekommendationer mest känts som ett hån faktiskt. "Lägg ner barnet i egen säng när barnet ska sova"?!! HAHA! Den som skrev rekommendationen får gärna komma hem till oss och visa mig hur man får mitt barn att sova då. Lägga ner henne i sängen går ju utmärkt, men inte fan sover hon, hon skriker.

Vi har samsovit med åtminstone fyra av våra barn (mellan oss) och det har fungerat jättebra, men jag vill inte säga att det är lämpligt för alla andra då det trots allt finns en del som sover tungt och som kanske inte märker om de lägger sig på barnet, man får göra en egen riskbedömning.

Risken finns dock att barnet blir kvar för länge, vi har fortfarande 3-åringen mellan oss..

Vi gör det inte. Barnet lär sig från början att sova själv. Visst är det kanske lite stök vid läggningen emellanåt, men det löser sig i regel med lite envishet med nappen alternativt en extraamning så barnet somnar vid bröstet relativt omgående och man kan lyfta över lite försiktigt till sängen.

Vi har 4 nu utflugna barn.. har aldrig haft problem med att dom får sova själv,,, vad gör det om de skriker lite, klart dom fortsätter skrika om de vet att man tar upp dom,,, näe låt dom vara,, man lär sej med tiden vilken sorts skrik det är.

Fick barn för 10 månader sen. Köpte ett babynest och hade henne i den mellan oss i sängen. Funkade skit bra, iaf vid natt amningen. När vi flyttade va hon 6 månader och fick eget rum. Har sovit där sen dess. Funkade jätte bra 😊 så låt du den lille sova i sängen. Såklart inte om ni dricker alkohol eller sover alldeles för våldsamt.

Det är korrekt, om man är ok med att de skriker efter närhet så är det ALDRIG några problem att gå barn att sova själv. De somnar till sist. Det är väl en fråga om vad man prioriterar i sin uppfostran. Ordnung och att man följer överhetens rekommendationer eller trygga barn.

Några som postat verkar ha missat att barn är olika. Somliga går att flytta när de sover, andra vaknar vid minsta ljud eller rörelse. Vi har haft en som vi fick hålla fast i sängen under en tid för att hon skulle komma till ro, en som knappt gjorde annat än sov under de fösta sex månaderna och fortfarande vid 7 år sover både djupt och länge, samt en som i över två års tid krävt att få sova med mamma (som nu nattar honom i hans säng, smyger därifrån och tvingas tillbaka vid 4 på morgonen då han vaknar och skriker).

Jag säger ungefär som Katzyn: Hitta något som fungerar för er, så att både barnet och föräldrarna får den sömn som behövs.

Jag har "samsovit" med mina barn. Först i vår säng men eftersom mina barn är som preopeller i sängen så löste jag problemet. Tog bort ena långsidan av spjälsängen och hakade fast den i vår säng. Då kunde barnen ligga/samsova med mig fast inte så tätt. Blev de oroliga så kunde de bara rulla till mig, ingen "vägg" emellan som gjorde de oroliga eller känna sig ensamma. Funkade jättebra, jag fick min sömn och de fick sin trygghet att vi var nära. Blev de oroliga så la jag bara min hand på dom eller höll handen, utan ett staket emellan. mkt enklare också när de vaknade på nätterna, så man slapp gå upp ur sängen för att trösta. Prova

Min son var också så. Jag har skitit i vilket vad angår rekommendationer. Du känner väl själv om du sover tungt. Jag sov med min tjej och vår son från han blev fött och gör det fortfarande (han är 2 år). Om du är tjock och sover tungt, så kanske du bör undvika det, men om du, som jag, är ganska medveten och vaknar lätt, så är det inget problem.

Kan verkligen rekommendera ett babynest:
https://babynest.se/

Funkar lika bra i spjälsängen som tillfälligt mellan föräldrarna. Minskar kvävningsrisk och utgör en naturlig barriär mellan barnet och den oroligt sängsnurrande pappan.

Innan jag visste vad det var så var jag väldigt skeptisk. Faktum är att det fungerar väldigt bra. Vi har dessutom rest en del med baby och det är suveränt att, så att säga, ha med sig barnets säng, utan att behöva krångla med otympliga resespjälsängar. Barnet känner igen sig med dofter etc.

Så köp ett babynest (nej, jag får inte betalt av tillverkaren tyvärr)!

Håller med, grymt bra produkt. Vi hade en sådan till första barnet, det gjorde dessutom att jag sov bättre eftersom jag slapp noja över att rulla på ungen i sömnen.