Citat:
Ursprungligen postat av
Johnnyhotter
Arbetarklass var de som förr kämpade sig fram i vardagen med tunga kroppsarbeten.
Ur denna klass finns idag de med arbetarbakgrund, vilka ofta delar språkbruk, beteende m.m med den forna gruppen. De har ofta också kroppsarbeten men på mycket mer humana villkor.
Kort och gott; Alla bortskämda universitetsfjantar som går omkring och kallar sig socialister med mera idag. Där hittar ni inte många arbetare.
Det här är jag nära inpå. Jag är betydligt mer ...rutinerad än de flesta som skriver här på FB, har hunnit se det här i min resa. Växte upp i höghus, från enkel släkt men farsan var läshuvud och gjorde så pass "karriär" att vi hamnade i ett radhusområde, typ. Påhejad hemifrån så skötte jag mig och hamnade på universitet. Jobbar som akademiker, är själv inte alls vänster, men det är nästan radiostyrt så, att de som är från familjer som är akademiska, eller från familjer där pengar funnits så tar folk två vägar, de blir kapitalister eller vänster. Kan jämföra min släkt med andra mycket närstående släkter. I min släkt började man jobba, eller oftare utbilda sig så att man fick ett jobb. I de släkterna av "högre kaliber" som jag kom i kontakt med är det helt andra vägen. Då man är runt 17-18 börjar folk fråga dig "vad vill du göra med ditt liv". Och då blir liksom oftast svaret. "bekväm" eller "göra mitt liv spännande". Och vad är mer spännande, och viktigt, än att bli konstnär, humanist, stå på de svagas sida och vara god?
Klassmarkören 2017 är inte längre fabriksgolv eller kontor. Klassmarkören är vilken fråga din omgivning ställde till dig då skolan började ta slut. Var frågan "vad vill du göra med ditt liv" ser jag dig som överklass. Var frågan "vad skall du jobba med", så är du medelklass. Fick du ingen fråga över huvud taget, du såg ingen rimlig väg till ett jobb du tror du kan trivas med, så är du, i min bok, underklass. En definition som jag tror håller rätt bra, eller hur?