Bortglömda TV-program

Efter att han deltog i pridefestivalen, och där han förklarade att han var en sådan där bögfarbror, så kan man ju anta att det finns ordentligt med underlag för en liten dokumentär...

Haha! Är karl'n bög också? Det var som... Tanken svindlar! Vilken komplicerad människa.
Jag menar, om man läser det Kuggarn skrev. Det är en bra bit från Björnes magasin och Bananer i pyjamas!
Vem var det som var programchef på SVT på den tiden, som uppenbarligen sa: "Ja, skitbra idé Staffan!" Skulle vara kul att även höra hur dennes syn på bra barn-TV såg ut!

Nu skall vi inte gå för mycket OT. Vi kan väl låtsas som om detta inlägg handlar om en bortglömd inställning till barn-tv... Grejen med Staffan och alla hans program egentligen är att de är exempel på hans egen självterapi över förlusten av hans drunknade bror. Saknad, skräck osv...

Ingenting skulle förvåna mig, men har han en drunknad brorsa,
och där av psykisk sjukdom?

bättre upp

http://home.online.no/~groennsl/uhlenbusch/NeuesausUhlenbusch.mp3

Clip: http://os.surf2000.de:8080/~r_schoenfeldt/rm/uhlenbusch.ram

Ja. Han ställde upp för en tvintervju för några år sedan och berättade om hela hans liv, hur han handskats med kritiken, hans barndom etc... Det framgick med all önskvärd tydlighet att han har grava issues kring det faktum att hans äldre (mycket älskade broder) drunknade framför lille Staffans ögon när han var i femårsåldern. Något som satte djupa spår i hans lilla själ. När jag såg hur han då typ 55-60 år senare kan sitta och böla i TV över detta faktum så insåg jag att detta har definierat hans konstnärskap sedan dess... Tänk efter själv. Det är så mycket han pysslat med som handlar om död, saknad, skräck, ångest, passager etc att det måste handla om självterapi. Visst var det ibland uppblandat med klassisk 70-talskommunism (storpotäten som räknar alla sina potatisar osv) men i stora drag så menar jag att hans barnprogram, i större utsträckning, handlade om hans terapi än pedagogik och lämpliga budskap för barn.

Du har säkert rätt. Mina licenspengar har gått till olika huskurer, för att den där fan skulle försöka må bättre.
När jag tänker på det så undrar jag om inte nästan alla av 70-talets barnprogramsskapare brottades med inre demoner av något slag.
Det tvivelaktiga Ville Valle och Viktor, (som låg till grund för Björne) var ju ett sr-alster som tydligt speglade ordentligt utblommad mental ohälsa.

Den där björndräkten som Jörgen Lantz drog på sig senare, bör som symbol utan tvivel kunna härledas till svårartad sinnessjukdom.

Tveklöst broder... Dina demoner är mina demoner...

Så sant!

Nån som minns Super-Ted från söndagsmorgnarna? En gullig teddybjörn o hans prickiga robotkompis, som gjorde lite olika saker.

Nöjesmaskinen har ju redan nämnts i tråden, men här finns ett trevligt litet klipp som jag tyckte var sååååå häftigt när det sändes.... Inte skämtet, men videon....

Edit: det här kanske var fel tråd egentligen, ingen har väl glömt Nöjesmaskinen??!!

Ja lätt "Krulliga Krusbär" är en pärla från den serien!