Tillgängligheten har gjort mig matt

Tjena grabbar och flickor.

Jag har funderat kring detta ett tag, egentligen tycker jag samma om film men känner ändå att musiken har gjort mig mer matt än filmerna.

Det jag syftar på är att tillgängligheten är så enorm idag, den finns överallt, i mobilen, datorn, tv osv osv.
Det tar mig max 5 sekunder så kan jag sätta på vilken låt jag vill var jag vill.
Mitt musikintresse har alltid varit starkt, jag lyssnar ofta djupt in i låtar och texter och verkligen känner av artisten. Eufori går hand i hand med musik är mitt tycke, små euforiska stunder.

Men med all dagens teknik och tillgänglighet känner jag mig matt, fruktansvärt matt.
Intresset har avtagit successivt.

Förr när man köpte CD-Skivor så blev man ju besatt av just den skivan, idag har man spellistor på 2000 låtar och byter direkt om det skulle komma nån låt man just hört.

Hur känner ni kring detta?
Jag skulle kunna skriva en hel roman om detta haha men vill veta hur andra tänker?
Har tillgängligheten gjort oss annorlunda?
Folk köade förr för att få nya "what evers" skiva.
Så vad säger ni?

Kan bara hålla med, tillhör själv generationen som bläddrade i LP-backarna på jakt efter senaste plattan av favvisbandet som enl tidningen Okej skulle släppa nåt nytt nån gång inom kort.

Samtidigt som det är jävlgt maxat med tillgänglighet och utbud så känner jag att det tappar i värde. En kluven känsla men med övervikt mot att värdet av musik i mitt liv har tyvärr minskat..... samtidigt som jag tycker det är jävligt roligt att få lyssna på ett band man följer så fort som möjligt.

Ni som tillhör den ungre generationen som inte bläddrade bland LP eller kanske även Cd, känns det likadant för er? -är det en generationsfråga kanske?

Jag tror att den generationen känner sig ännu mer matt och otillfredsställd. Musik, film eller tv-spel blir inget speciellt längre när man har nästan all musik som någonsin gjorts bara ett litet knapptryck bort. Det i tillägg till att man överkonsumerar ny musik, film och spel hela tiden gör att man mattas av och tröttnar lite.

Jag var barn i början av 90-talet och antingen så fick man sitta och kolla på MTV, ZTV eller voxpop på svt och hoppas på att få höra ens favoritlåt, om man var riktigt snäll så fick man 29 kronor av mamma till att gå och köpa singeln som man sedan lyssnade sönder. Ville jag ha hela skivan så fick jag spara ihop pengar själv eller vänta tills jag fyllde år eller i julklapp.

Sedan i början av 2000-talet så började folk få ADSL och folk satt på Kaza eller iMesh eller vad det nu hette, kanske även Napster ett tag och man tyckte att det var helt otroligt! All musik fanns tillgänglig bara med en nedladding! Det tar ju till och med bara en kvart att ladda ner låtjäveln! Fantastiskt!

Nu har det gått så långt att folk får sinnesutbrott och kokar av ilska om Spotify tar mer än 1 sekund på sig att ladda vilken låt de vill ha.

Vi skapar ju våran egen värld,vill man ha musik tillgängligt så visst,vill man köpa skivor så gör man det inget att har förändrats möjligtvis oss själva

Haha, helt sant. Har ju hänt många gånger att man sitter framför Spotify och inte har en jävla aning om vad man ska lyssna på...det som hjälper är väl de spellistor som finns tillgängliga, man får ju en egen varje vecka till exempel. Sen kolla upp recensioner i tidningar och på nätet.

Jag fortsätter envetet att bläddra i backar och köpa skivor. Har inget Spotify eller liknande, bland annat just för att jag inte vill trubbas av. Och för att jag vill ge musiken den uppmärksamhet den (förhoppningsvis) förtjänar. Och naturligtvis för den rent sinnliga njutningen i att sjunka ned i soffan med ett skivfodral och gräva ner sig i texter. Vill inte tappa det. Jag har inget behov av att lyssna på vad som helst var som helst, jag spar hellre musiken till de tillfällen jag kan koncentrera mig på den.

Till er yngre musiklyssnare. Ta vara av tillgängligheten. Ni sitter framför ett dukat smörgåsbord av hela musikhistorien. Denna tid är den bästa tiden att vara ung på när det gäller musik.
På 80-talet var det överhuvudtaget jävligt svårt att få tag på skivor när man bodde på mindre orter.
Dessutom var folks smak jävligt snäv och idioter kunde misshandla folk bara för att dom var punkare.

Själv gick jag runt i Stockholms skivaffärer på 90-talet och tittade ut vad jag ville ha, hade inte råd att köpa ens hälften, köpte bara säkra kort och kunde oftast inte chansa om det var bra eller ej.

När nerladdning var ett faktum laddade jag ner allt jag inte hade haft råd med och som på 00-talet var utgånget från marknaden, cirka 8000 skivor och boxar.

Idag njuter jag fullt ut av min samling och lyssnar enbart digitalt på kvalitetsstereo.

Så ta vara på alla möjligheter som finns i musikvärlden, lyssna på allt möjligt och bilda era egna uppfattningar om musiken.

Som tidningen POP alltid skrev i sin ledare, musikhistorien skrivs alltid om av varje ny generation.
Musikhistorien har ni vid era fötter, gör den till eran musikhistoria, behandla all musik som om den vore gjord i nuet och lyssna här och nu och inte i nån historisk kontext.

Det var ju riktigt länge sedan man behövde köpa skivor. Nedladdning osv har ju funnits 15 år nu... Jag förstår dock inte problemet. Du kan ju fortfarande köpa CD-skivor om du tycker det är bättre?

Jag blir också matt när jag tänker på hur lätt det är att nå sin musik tack vare Spotify. Det kan ju vara anledningen till att jag är lite låg i musiken. Jag har för mycket musik att välja på.

Jag känner igen mig men har valt vägen att motstå det jag inte gillar. Jag nyttjar tex inte Spotify eller liknande. Jag brukade ha en mp3-spelare med ganska stor hårddisk och även då tyckte jag att det blev lite för mycket. Jag har helt enkelt gått ner i lagringsstorlek vad gäller mp3-spelare. Detta för att bara inkludera det jag verkligen vill ha tillgängligt för tillfället.

Som bakgrund i hårdrocken och annan musik där låtarna oftare skrivs som del av ett album snarare än som singlar som står på helt egna ben har jag dock redan inpräntat att lyssna på en skiva från början till slut. Spellistor är bra när man har en social sammankomst kanske men lyssnar jag själv är det i albumformatet.

För att spinna vidare på allt detta kom jag över en tråd om att lyssna på kassettband på ett annat forum. Jag började då reflektera och insåg att det jag gillade med kassetter när det begav sig var att formatet var långsamt. Dvs det gick trögt att hålla på att spola och skippa låtar vilket alltid gav att du oftare lyssnade igenom hela skivan från början till slut. För även när du stängde av och av någon anledning gjorde något annat under en tid så började man lyssna precis där man tidigare slutade. Iom digital teknik förändrades även det och ibland märker man hur första halvan av en CD tex har fler upprepade uppspelningar än den sista halvan. Det är naturligtvis lätt att hoppa fram några spår på en CD men alltför ofta gör man inte det.

Jag är dock glad att jag helt lyckats undkomma den horribla musikkonsumptionen som innebär att man inte ens lyssnar klart på en låt utan hela tiden byter till något annat innan den första spelats klart. Det är en pina. Speciellt när någon bestämmer sig för att göra det på sociala sammankomster. Låt musiken stå på bara.

Sajter som Spotify har fått mig att lyssna på musik igen.

Jag växte upp under en del av populärmusikens guldålder, i mitt fall sjuttiotalet, då det inte bara kom ut plattor med nyskapande musik hela tiden. Den hamnade också på topplistorna, och jag var en storkonsument.

I mitten av nittiotalet stod det rätt klart för mig att denna tid var över, och när ett skitband som Oasis skrevs upp som pionjärer, och rockmusikens nya hopp tappade jag intresset, och slutade, i stort sett, att lyssna på något annat än mina gamla plattor.

För en 6 - 7 år sedan blev jag mer aktiv på sociala sajter och hittade en del fora där man diskuterade musik. Där fanns ungdomar som pratade om band och artister jag aldrig hört talas om, och jag blev lite nyfiken igen. I och med att man kunde kolla upp dem på Spotify märkte jag att en del av dem var riktigt bra. Knappast nyskapande, och ofta uppenbara kopior av sådant som gjordes för längesedan, men ofta bra låtar i bra arrangemang.

Nu lever vi i en tid där populärmusiken tom är sämre än i början på femtiotalet, när topplistorna dominerades av låtar som "How Much Is That Puppy In The Window". Patti Page var en fantastisk sångerska dock. Det som beskrivs som "nytt" i dag är olika typer av elektronisk musik, som låter likadant som för 25 år sedan, och som kulminerar i den slutgiltiga idiotförklaringen av dagens musiklyssnare. EDM.

När musikklimatet har drabbats av en torka som kan kännas evig, tycker jag att det är bra att Spotify finns. Där kan jag inte bara hitta gamla hjältar, utan även nyare band och artister som inte finns på topplistorna eller i populärmedia. För mig har spotify blivit något av en oas i vad som annars, i stort sett, är en öken.

Jag håller faktiskt med, men jag tror det går hand i hand med mitt stora musikintresse. Hade jag som en del andra bara lyssnat på ett antal låtar tills jag tröttnat på dom och vänt mig till några andra hade det antagligen inte varit något problem. Jag vill dock inte sitta och lyssna på samma sak dag in och dag ut. Jag vill lyssna på allt möjligt. Jag vill lyssna på klassiker, mindre känt, live-material och nytt material.

Jag har ett jobb där musik mer eller mindre inte existerar. Lägg på långa arbetspass. Som musikintresserad är det jobbigt. Jag blir mycket glad bara radion skulle stå på eller att man tillfälligt kunde spela upp någon låt. Detta gör "längtan" till musik bygger upp under dagen samtidigt som jag blir fysiskt trött. Jag orkar inte lyssna på AC/DC, Gyllene Tider eller James Brown när jag kommer hem.. För jag vill uppnå rätt "mentalitet" när jag väl gör det. Därför dras jag ofta till lugnare musik när jag väl kommer hem. Har jag under dagen tänkt på ett antal låtar eller ett album jag vill spana in lyssnar jag på det, men sen blir det blankt. Tillgängligheten är fanatisk, men gör kanske valfriheten för stor. Ett riktigt i-lands problem egentligen.

Jag minns när Napster kom. Jag hade väl 20-30 låtar på min lista då och kände mig som en "kung". Just då var det inte många andra som hade det. När kompisar kom hem till en var man stolt över sin "stora" lista. Då laddade man också hem, men var mycket mer kräsen. Det var spännande att få en ny låt på listan. Nu har man tillgång till miljontals låtar på sekunder. Man spanar in ett nytt album 1-2 gånger och går snabbt över till något annat. Åtminstone så tror jag många gör. Även jag ibland..

Jag köper fortfarande skivor också. För att sedan överföra till datorn och till IPoden. Jag gillar mycket kring det hela, men även om jag bara betalar 20-30-40 kronor för en skiva känns det som en investering. Jag vill lägga ner tid på den och inte bara "slänga" bort den för att det inte gick hem första gången. Då saker tas bort ifrån Spotify och Youtube i tid och otid vill jag även ha tillgång till en del musik jämt. "Tanka hem" i all ära, men jag vill faktiskt sponsra musik i den mån jag kan. Sedan blir man helt bunden vid datorn även då. Att slänga på en skiva medan man tränar hemma eller diskar är inte alls fel!