Vad gjorde ni med pengarna ni fick av era föräldrar?

Det kanske kan underlätta om du får pengarna och kan använda dessa till en kontantinsats?

(Det beror ju så klart på hur mycket pengar det handlar om.)

Minns inte vad jag fick exakt. Det var i två omgångar eftersom jag har skilda föräldrar men det var såklart ett välkommet startskott till vuxenlivet.

Alla som pratar om curling, att föräldrar inte har råd, att barn ska vara tacksamma osv... Det läser jag bara som lama ursäkter för att slippa spara några hundralappar till sina egna (antagligen oönskade) barn.

En liten summa per månad från barnets födsel kan underlätta otroligt mkt senare.

http://mobil.dn.se/ekonomi/foraldrar...det-at-barnen/

Men det är klart har man haft föräldrar som inte begrep detta så letar man ju alla argument för att slippa göra sina egna barn en stor tjänst i framtiden.

Medhåll. Det är ju i det närmaste en bedrift av föräldrar att klara att driva upp ett par barn till en ålder på 18 år och varje månad klara sig precis så att man inte får nån hundralapp eller två över.
Visst vill man göra saker med barnen när dom växer upp, men en liten slant borde man klara av att lägga undan varje månad.

Han/hon är knappast ett troll.

Ha, när jag blev 18 hade jag ca 25k i skulder som min snälla mamma lyckats skapa för mig. Genom att beställa saker i mitt namn som hon inte betalade. Så min start i vuxen livet var att betala det och vänta på mina betalningsanmärkningar att försvinna..

Har av mina generösa föräldrar fått totalt lite mer än 300k utportionerat sedan jag tog studenten. Fick pengarna i olika omgångar under flera år då de först klokt nog ville försäkra sig om att jag inte satte sprätt på det jag redan fått. När de såg att jag inte rörde en krona utan lät allt ligga kvar i fonder/sparkonton fortsatte de att ge mig och mina syskon pengar (lika mycket till alla så klart för familjefridens skull). Har fortfarande inte rört pengarna (är 31 idag), vilket jag är mycket glad för nu då jag efter ett kringflackande liv äntligen håller på att slå mig till ro och letar hus med min sambo och tack vare pengar från våra föräldar samt vårt eget icke obetygliga sparkapital kommer vi inte att behöva låna så mycket (och alltså göda banken genom att betala massa räntor).

Efter att ha läst hela tråden måste jag säga att det är märkligt att så många verkar ha svårt att skilja på att HJÄLPA sina barn (i den mån man kan) och att CURLA dem. Att curla sina barn är att göra dem en direkt otjänst genom att skämma bort dem så till den grad att de aldrig t.ex. lär sig pengars värde och därmed är dåligt (eller inte alls) förberedda på ett liv som självständiga, förvärvsarbetande och ansvarstagande vuxna. Detta är självklart väldigt negativt och en björntjänst från föräldrarna. Att hjälpa sina barn ekonomiskt är vad t.ex. mina föräldrar har gjort: att genom att sätta undan pengar möjliggöra för sina barn att t.ex. köpa sin första bostadsrätt och därmed underlätta transitionen in i vuxenlivet. Detta är bara positivt och något som alla föräldrarna som har möjlighet borde göra, själv kommer jag så fort jag får barn att öppna konton åt dem och börja sätta av en liten slant varje månad.

Det är för övrigt ofattbart att så många föräldrar verkar välja att lägga alla pengar på konsumtion istället för att sätta undan en slant till barnen: även en femhundralapp i månaden, alltså typ halva barnbidraget, i en indexfond eller liknande blir en rejäl slant med ränta-på-ränta effekten om man börjar lägga undan från sitt barns födsel (långt över 100 000 till barnets 20:års dag). Detta borde vara en självklarhet och ska inte vara några som helst konstigheter om båda föräldrarna förvärvsarbetar, så innan någon skriver ett argt svar så menar jag alltså inte föräldrar som p.g.a. till exempel arbetslöshet eller sjukdom/förtidspensionering har svårt att få ekonomin att gå ihop.

Bor i Frankrike och här är det självklart att alla föräldrar som har möjlighet hjälper till genom att skjuta till pengar i form av hjälp till insatsen när deras barn köper sig sin första bostad, det är ju i det läget man har störst behov av pengar inte i form av arv när man är 40+ och redan har etablerat sig. Genom att göra detta försäkrar man sig om att varje generation får rejält med hjälp på traven i det läge det behövs som mest och mindre banklån innebär också att man under den tid man betalar av lånen behöver betala mycket mindre i räntor. Det är fan bara i Sverige där det anses som normalt med vattentäta skott mellan generationerna i familjen och där arbetande föräldrar tycker att det är en omöjlighet att kunna sätta av några hundralappar i månaden.

Fick runt 300 000kr i fonder av min käre far som jag spenderat nästan hälften av på skit.

Ska lägga resten som kontantinsats till en ny lägenhet och se det som en fin investering.

Använde sparade julklappspengar och liknande gåvor till att slippa ta studielån under tiden jag pluggade. Började plugga direkt efter gymnasiet vid 18-års ålder.

Fick ärva lite värdepapper jag fick tillgång till när jag var 18.

köpte mig en lägenhet, reste/festade upp en del och har kvar lite nu som jag har börjat fylla på med mina egna pengar i andra aktier.

Lite tur här i livet har jag nog allt som ändå kunnat köpt mig en lägenhet så pass tidigt i livet, svårt att vara nöjd med det man har.
Man sneglar alltid på nån annan som har det bättre.

Fick inga pengar, men däremot har mina föräldrar sparat så att jag får pengar efter att de lämnat jordelivet. Har själv upprättat ett sparkonto åt min son med månatlig insättning. Antar att tiderna förändras.

Jag fick börja betala för att bo hemma.

Jag fick tusen spänn när jag blev arton och den tusingen krökade jag upp.

Det var tider det!

Jag fick 15000.
Sen fick jag reda på att det var ett lån, med 10% ränta.
Tydligen skulle jag lära mig en läxa..