Har dom senaste dagarna uppmärksammat ett flöde artiklar som enligt mig tillsammans landar i att legalisering och reglering är den enda rationella lösningen på en problematik som kommit att beröra allt fler och större delar av samhället. Vill gärna dela med mig av lite tankar kring budskapet och höra vad ni andra säger om saken.
De inledande två delarna om den inhemska odlingen, och den legala fröhandeln säger kortfattat att trots en av världens tuffaste lagstiftningar på området så frodas affärerna i Sverige. Texterna pekar ut de professionella kriminella nätverken som vinnare, något som i nutid bl.a. gestaltats av det laglösa tillstånd i Malmö som kultiverat och möjliggjort senaste tidens återkommande granatincidenter.
Person på plats med insyn menar att kopplingen är tydlig.
”Att [...] röka en joint med polarna en fredagkväll eller köpa smuggelcigg i en kiosk på Möllan är också att stötta de grupper som just nu gör upp och skjuter varandra på öppen gata. [...] Om du är med och finansierar en del av den kriminella världen får du också vara beredd på den andra delen av den."
Markus Bergström tar i sin text upp narkotikapolitik i stort, varefter han landar i en klarsynt slutsats:
"Droger kommer nämligen alltid att konsumeras. Ett förbud tvingar bara verksamheten under jorden där kriminella gäng konkurrerar med våld och där samhället saknar insyn och kontroll. Frågan blir därmed inte huruvida droger är farliga – frågan är vilken drogpolitik som är farligast."
Den förut något främmande beskrivningen av situationen i Uruguay (som legaliserade förra året) känns inte längre så avlägsen. Citatet därifrån skulle kunna ha sagts i och om Sverige, eller Malmö idag.
"De som är fattiga lever där knarkkartellerna håller till. De hatar drogerna för att de vet att de dödar. Inte genom bruk, utan genom dispyter över marknaden. För att våldet ska upphöra måste vi göra drogen laglig" Julio Calzada
Upprättandet av ett system med statligt reglerad försäljning där priserna är lägre än vad de är "på gatan" skulle strypa en uppenbar och essentiell inkomstkälla för många av de våldsamma och samhällsfarliga kriminella elementen. Samtidigt frigörs viktiga polisiära resurser som då istället kan användas för att komma åt våldet och trygga samhället i stort.
När är det dags för beslutsfattarna att seriöst undersöka det här alternativet som en lösning på problemen? Drivs ens någon lobbyverksamhet i frågan? De mediala signalerna verkar ju inte heller leda någonstans.
Hur utkräver vi vår rätt att styras av pragmatiska beslutsfattare som inte ryggar för det moderna samhällets problem, utan istället vågar använda de tidsenliga och effektiva verktyg som faktiskt finns att tillgå?
De inledande två delarna om den inhemska odlingen, och den legala fröhandeln säger kortfattat att trots en av världens tuffaste lagstiftningar på området så frodas affärerna i Sverige. Texterna pekar ut de professionella kriminella nätverken som vinnare, något som i nutid bl.a. gestaltats av det laglösa tillstånd i Malmö som kultiverat och möjliggjort senaste tidens återkommande granatincidenter.
Person på plats med insyn menar att kopplingen är tydlig.
”Att [...] röka en joint med polarna en fredagkväll eller köpa smuggelcigg i en kiosk på Möllan är också att stötta de grupper som just nu gör upp och skjuter varandra på öppen gata. [...] Om du är med och finansierar en del av den kriminella världen får du också vara beredd på den andra delen av den."
Markus Bergström tar i sin text upp narkotikapolitik i stort, varefter han landar i en klarsynt slutsats:
"Droger kommer nämligen alltid att konsumeras. Ett förbud tvingar bara verksamheten under jorden där kriminella gäng konkurrerar med våld och där samhället saknar insyn och kontroll. Frågan blir därmed inte huruvida droger är farliga – frågan är vilken drogpolitik som är farligast."
Den förut något främmande beskrivningen av situationen i Uruguay (som legaliserade förra året) känns inte längre så avlägsen. Citatet därifrån skulle kunna ha sagts i och om Sverige, eller Malmö idag.
"De som är fattiga lever där knarkkartellerna håller till. De hatar drogerna för att de vet att de dödar. Inte genom bruk, utan genom dispyter över marknaden. För att våldet ska upphöra måste vi göra drogen laglig" Julio Calzada
Upprättandet av ett system med statligt reglerad försäljning där priserna är lägre än vad de är "på gatan" skulle strypa en uppenbar och essentiell inkomstkälla för många av de våldsamma och samhällsfarliga kriminella elementen. Samtidigt frigörs viktiga polisiära resurser som då istället kan användas för att komma åt våldet och trygga samhället i stort.
När är det dags för beslutsfattarna att seriöst undersöka det här alternativet som en lösning på problemen? Drivs ens någon lobbyverksamhet i frågan? De mediala signalerna verkar ju inte heller leda någonstans.
Hur utkräver vi vår rätt att styras av pragmatiska beslutsfattare som inte ryggar för det moderna samhällets problem, utan istället vågar använda de tidsenliga och effektiva verktyg som faktiskt finns att tillgå?
