Idé! Kommer mannen att dö ut, medan kvinnan fortlever för att uppnå mänsklig balans?

Nu har jag suttit och diskuterat lite i feminism-forumet, och därigenom kommit in på funderingar rörande just män och kvinnor, och sedan spånat vidare på lite funderingar kopplat samman med fakta som jag stött på i olika sammanhang.

Mitt resonemang var nåt sånthär;

Först, så började jag vid intelligenskvoten hos män respektive kvinnor, som tycks ligga ganska exakt jämt genomsnittligt. Skillnaden är dock, att männen är mer utspridda över skalan, medan kvinnorna är mer centrerade runt medeltalet.

Så hur kommer detta sig?

Skillnaden mellan man och kvinna, är ju kort och gott xy / xx. En kromosom.

Jag såg ett TV-program en gång, som sysslar med filosofiska och vetenskapliga frågor, var man i något sammanhang kikade på just x och y kromosomerna. Här sa man, att två x kromosomer, som när en kvinna föds, kan "laga" och komplettera varandra, för att ersätta och fixa till eventuella skador. Detta är y kromosomen dock oförmögen till, och tvärtom, så visar mönstret att y-kromosomen över generationer och år (extremt jäkla långsamt, hur processen gick till minns jag inte, om det var just vid fall när kromosomen på något sätt skadades, men mönstret var sådant som beskrivet) blir mindre och svagare.

I programmet ställde man också frågan ifall mannen till slut kommer "försvinna". Jag förkastade den tankegången då, men kom att tänka på den nu, och finner den intressant!

Jag har en bild av att hela universum, hela existensen, och alla dess beståndsdelar, strävar efter balans och harmoni. Materia som påverkas av naturlagar, gravitation, mäniskor som söker känslomässig tillfredställelse, minus som dras mot plus, allt handlar om en strävan efter att uppnå balans. Yin och Yang.

Kan det vara så, att naturens lösning på detta i mänsklighetens fall (kanske gällande annat animaliskt liv också, vad vet jag), är att låta den mer oberäknelige, spretande, kaotiske mannen tyna bort, medan den balanserade kompletta kvinnan lever vidare, i balans med sig själv och utan behov av någon övrig manlig energi? Ser man på statistik, så står ju mannen för både den största mängden genialitet och kreativitet, men också för den största mängden av det onda som förknippas med människan. Vill naturen finna balans, kanske det bästa är att, vid lämpligt tillfälle när mannen inte längre behövs, fimpa honom?

Haha, jag tycker tanken är skitkul! Är ju dude själv, kan jag tillägga.

I ett sådant fall måste ju dock reproduktionen ha löst sig på ett sånt sätt att en biologisk manlig kraft - penis - inte längre är nödvändig.

Vad tror ni andra om detta? Intressant tanke, tycker jag åtminstone själv!

Hur menar du att mannen skulle dö ut?

Föds fler kvinnor och färre män på grund av detta, menar du?

Finns det inte en teori om att Y-kromosomen så småningom kommer att tillbakabildas och försvinna helt? En följd av den ständigt pågående evolutionen. Därefter skulle det bara finnas, födas, kvinnor. Detta vore väl ett drömscenario för Gudrun Schyman och FI? Kan dock tänka mig att det kommer ta några hundratusen år ytterligare innan detta med enbart XX-kromosomer blir en realitet.

Intressant tanke. Var läste du om att mäns intelligens är mer volatil?

Här står det lite om det du pratar om:

http://www.lakartidningen.se/Functions/OldArticleView.aspx?articleId=5562

Hmm, såg nu att tråden hamnade i akademisk filosofi… Om mod ser får han/hon gärna flytta till vanliga filosofiforumet, den passar antagligen bättre där.

Men okej, det är alltså såpass utbrett ändå. Jag stötte på det i "Through the wormhole, with Morgan Freeman", om någon har sett det, ett lite trevligt program med filosofiska och naturvetenskapliga idéer förklarat på en sätt så de flesta förstår.

Som sagt, tråden passar väl bäst i det allmäna delforumet. Vore dock klart intessant om någon har ett svar från ett akademiskt filosofiskt perspektiv, kan inte den filosofiskt akademiska diskursen angående feminism. Huruvida mannen försvinner pga Y finns väl inte mycket filosofiskt att säga, men nyttan av det ev manliga vs det ev mer kvinnliga är kanske mer matnyttig som diskussion.

Det manliga finns väl bakom varje hyfsat stor upptäckt, viljan till storhet. Och det har ju inte varit negativt för vare sig medellivslängd eller spädbarnsdödlighet, och har satt agendan för miljömål.

Däremot kan man undra om det kvinnliga eller det manliga står att finna enbart i kromosomuppsättningen. Det kvinnliga tutas i de små flickorna från start, och tanterna har historiskt haft ansvaret för barnen, vilket lär forma personligheten, och inställningen till "karriär". Det kommer sakta att förändras, och yin och yang kommer att bli mer från person till person - mitt stalltips.

Får se om MOD hittar tråden och ser vår önskan^^

Det är ju helt sant, att det allt som oftast har funnits ett "manligt perspektiv" bakom de större upptäckterna och uppfinningarna historiskt. Många teorier råder gällande orsaken, men att det är så är ju inte så mycket att diskutera.

Men hur många fler nya uppfinningar och upptäckter kommer människan behöva för att höja sin levnadsstandard, var tar det stopp, om det nu gör det? När en gång en ny upptäckt handlade om liv eller död, handlar det idag snarare om man ska få varmt eller ljummet kaffe efter maten. Detta gäller förstås inte hela världen, utan snarast i väst, men i takt med att hela världens levnadsstandard höjs - vilket den ju gör, och även kommer fortsätta göra (tvivlar jag inte på), så kanske behovet av nya uppfinningar har mättats ganska bra.

Så ur det perspektivet, även om mannen är den som stått och står för störst utveckling, så kanske det helt enkelt inte behövs längre vid en tidpunkt, utan då behövs snarare någon som kan ta alla dessa uppfinningar och upptäckter och leva harmoniskt med dessa, var köns-diktomin kanske mest är ivägen?

Nu spånar jag iväg lite, men även om det nu är så, att mannen inte försvinner (vilket enligt länk ovan skulle bli om ett ganska bra jäkla tag i vilket fall…), så ser ju utvecklingen idag ut så, att skillnader mellan män och kvinnor suddas ut mer och mer, och dessa skillnader SKA också suddas ut, enligt den politiska och sociala inställningen. Inte bara mellan kön, utan alla former av skillnader ska suddas ut; enticitet, kön, handikapp, bakgrund, vad det än gäller och vem u än är, så ska du kunna göra samma sak som vem som helst, och enligt normer och samhällsideal ska du också passa in i mallen för vad som är en "god samhällsmedborgare". Alla eftersträvar inte detta, men de flesta gör det.

Kommer mänskligheten sluta upp som en enda enfärgad massa, som en enhet där alla är likadana, och individen inte längre spelar någon roll? Går detta att kämpa emot? Är resonemanget felaktigt?

Tankar!

Vi gör ett till försök i denna tråden, då den nu är flyttad till det allmänna filosofiforumet!

Både mannen och kvinnan kommer att "dö ut" i skapelsen av en "enkönad" människa i vilken de sexuella polerna är jämnstarka. Jag kan inte så mycket om taoism men i Europa så har vi t.ex. alkemin där målet är det alkemiska bröllopet vilket betyder att psykets maskulina och feminina pol har blivit jämnstarka och verkar i synergistisk harmoni. Denna harmoni skapar balans mellan åtta noder vilka tillsammans tecknar en perfekt kub. Denna kub kallas också "de vises sten".

Jag tror att stenen i Mecka som muslimerna vandrar runt symboliserar denna men kan inget om islam.

I judendomens kabbalah så reprsenterar de två sidopelarna det manliga och kvinnliga medan på den raka och smala mittenvägen så är de i balans.

I bibeln finns det texter som syftar på detta. För att komma in i himmelriket så måste man ha bröllopskläderna på. I himmelriket så tar inte män någon hustru. I det nyfunna thomasevangeliet säger Jesus [... och då ni skola göra mannen och kvinnan till ett enda, för att mannen icke skall vara man och kvinnan kvinna ... så skola ni gå in i riket].

Att könen får allt svårare att finna lycka i varandra och att Flashback svämmar över av trådar om relationsproblem är ett mycket gott tecken!

Stenen i Mecka är en manlig symbol. Cirkeln är kvinnlig.

Mannen kommer inte dö ut. Vårt logiska, rationella och vårt värderande tänkande som sitter i vänster hjärnhalva har styrt och styr den här planeten. Det är den manliga delen som också fortfarande är målet. Vi försöker mao lösa världens problem med intellektet och på en medvetandenivå som fortfarande befinner sig långt bakom den tekniska utvecklingen.
Det borde vara tvärtom. I en perfekt värld styr mannen, men kvinnan är alltid målet. Här styr mannen och mannen är målet. Det blir ganska tydligt när vi hör treenigheten. Fadern, sonen och den helige anden. Mannen, mannen och kanske kvinnan. Den rätta benämningen är Gudomligheten, Gudinnerligheten i evigheten. Mannen, kvinnan och barnet.

Intressant. Men du tror alltså att det är där människan kommer sluta, i en förening av könen? Reproduktionsmässigt, är detta möjligt?

Menar du att det är ett gott tecken att man har svårt att finna lycka i andra könet, för att detta tyder på att vi blir mer och mer lika? Jag undrar däremot, om det faktiskt är svårare att finna lycka i det andra könet idag jämfört med förut? Har människan någonsin varit genuint lycklig? Tror knappas det, men tror dock att fler och fler idag upplyses/upplyser sig själv om hur saker och ting ligger till, och viken väg man ska gå för att må bra, men vet inte om attraktionen mellan könen är så förändrad ännu?

De spelar väl ingen roll vem som har skapat det, när det väl är skapat så behövs ju inte egenskapen som skapade det på samma sätt längre (så länge inget slutar fungera, men det skulle nog även kvinnorna kunna lösa ifall alla män försvann, det är ju inte som att alla män POFF, skulle försvinna över en natt direkt).

Hur menar du med att "mannen är målet"? Vad betyder det? Vad skulle vara skillnaden om kvinnan var målet?