Det ironiska är att ingen mår bra av de, inte ens dina kompisar mår bra av de, tänk dig som att det är "ren desperation" som de ger uttryck för.
Lättare att acceptera om man i hemlighet lutar sig tillbaka, observerar och tycker synd om naiviteten. Där du bara känner "jag vet, nåt ni inte vet, stackare".