1 år 6 månader senare. Hur jag lurade vården.

Hej.

För precis ett år och sex månader sen försökte jag ta mitt liv.
Jag fann ingen annan utväg. Ingenting var "givande" för mig.

Jag har alltid tyckt/tänkt att människor som begår självmord är svaga och rent elaka. Dessa människor har inte ett uns av respekt mot dem som blir kvar.

För Precis ett år och sex månader sedan försökte jag ta mitt liv.

Jag svalde alla tabletter jag kunde få tag på (sambo med en Lyrica - på recept).
Jag drack en box vitt vin ,och precis innan jag ringde samtalet som förändrade mitt liv så sänkte jag en halv flaska whiskey.

Det här är MIN "syn" på bipoläritet.
Jag kommer att sköta denna tråd som en "dagbok". Jag lovar inte DAGliga uppdateringar, men jag kommer "skriva av mig" här.


1; Fyfan vad lätt det är att blåsa/lura/styra människor. Alla i min omgivning tror något är fel. HAHA. Vad fan vet dom?
Min psykolog har nu "kommit på" att jag är bipolär. Allt jag gjort är att svara på hans frågor, så som han VILL höra dom. "Hur kändes det"=jättelång tanke. "Hur mår du"=Allt du trodde du visste?-upp och ner.

ALLT "staten" gör = låt mig tänka fritt, btw; betala mina räkningar under tiden.

Ska jag fortsätta detta? Jag har dagböcker från dag ett då jag startade denna resa.

TL;DR; Jag har försökt ta mitt liv, och nu har jag hittat ett sätt att lura både staten samt mina "nära och kära" att tro att jag är sjuk.

EDIT; Vill ni höra mina tankar/tillvägagångssätt? Om inte så fortsätter jag min dagbok i skymundan, Om ni vill så kör jag den här. Jag svarar gärna på frågor.




Edit 2;

Vem fan är du? Ja vem fan är jag.
Här svarar jag kort om mig, min bakgrund samt hur jag kom hit.

Jag är (idag) 24 år gammal.
Uppvuxen med föräldrar som tjänar "ok".
Aldrig behövt undra när nästa mål kommer samt aldrig fått "vad jag vill".

Jag har föräldrar som tjänar "bra". Jag har aldrig "fått" något pga jag sagt det.
Jag har alltid "tjänat ihop" till det jag velat ha. Detta startade när jag var 11. Jag vill åka hoj, som farsan. Jag klippte gräs hos alla grannar i en sommar, tillslut hade jag moppen jag ville ha. Åkte, hade skitkul, sålde.

Jag är nu 14, det är dags för moped TILL skolan. Sommarjobbade, tjänat skitdåligt, sparade, köpte moppen. Fixade moppen, sålde för en bra vinst. Gjorde detta ett par tre fyra kanske tio gånger.

Hade "ok" med pengar. 18år, körkort (Betalat av mor och far för att jag och min syster avstod från tobak tills vi var 18).

Sade; FUCK YOU till päronen, tatuerade båda armarna, helsleeve, trimmade nya bilar, tog hyreslägenheter jag igentligen inte hade råd med. Kort och gott; Jag hade välbetalda jobb.


SEN hände något. Jag började "testa" knark. Jag testade cannabis, kokain, "speed" osv.. Oavsett vad DU kallade det så testade jag det.
Men; jag fastnade aldrig för något. Det enda jag fick min "kick" av; var att ljuga.

Ljuga om hur många du legat med, ljuga om hur gammal du var när du tog körkort.


En fetisch utvecklades. "hur mår du" var något som tog större innebörd.

"Hur mår du" blev något större än jag.

"Hur mår du" blev JAG.

Jag måste styra "HUR MÅR DU?!?!"

Livet "togs", lögner följde, här är vi nu.

Du nämner att du ringde ett samtal som förändrade ditt liv, vem ringde du?

Tycker du det känns rätt och mår du bra över att som du skriver blåsa/lura/styra människor?

Elaka och respektlösa? Säger personen som lurar både staten och nära och kära i sin omgivning att "hen" är sjuk. Psykopat.


Ja, om du litar på en person så är du också ganska lättlurad. Klart att dem köper vad du säger, om en kompis kommer till mig och öppnar upp om hur dåligt han mår så är det klart som fan att jag tror honom?
Dessa människor försöker hjälpa dig, du utnyttjar dem, du är samhällets bottenskrap. Du är en hemsk människa.


Tro? Du är sjuk! Antagligen psykopat då du inte verkar känna någon som helst empati.

Tanken slog mig nyss; Jag vill spela in med nästa samtal med min "psykolog". Jag vill även dela med mig av detta samtal. Jag har utrustningen för detta, är detta något ni vill höra?

Självklart kommer jag redigera så ni inte hör något som kan avslöja min anonymitet.

Är detta önskvärt?

"Hur jag ljuger för en psykolog utan mål".

Den kvällen ringde jag min syster (1,5år äldre) och berättade att jag NU tagit mitt liv. "När ambulansen är här så är det försent. Kom ihåg att du alltid varit min bästa vän".

1; "Elaka och respektlösa? Säger personen som lurar både staten och nära och kära i sin omgivning att "hen" är sjuk. Psykopat."

VAD är sjukt? att jag hittat ett sätt varpå människor tror vad JAG vill eller att DOM tror vad jag vill?

2;"Elaka och respektlösa? Säger personen som lurar både staten och nära och kära i sin omgivning att "hen" är sjuk. Psykopat."

Absolut. Det är kanske det som är "problemet". Vad jag än säger så "tror" min "kompis" på det. Nu inkluderar detta även min familj, vilken jag håller väldigt lågt.

3; CHI9: Kanske. Men vem är du att säga? Hur kan du vara säker på att DIN omvärld inte gör samma sak?

MVH

Nån särskild skillnad du upptäckt med att kommunicera med män vs kvinnor? Beter du dig generellt annorlunda osv.

Det är ju uppenbarligen något problem med dig haha. Patetisk.

Jag känner att detta behövs;

VARFÖR samt HUR;

1; Varför? TL;DR innan texten är kommen; För att se hur långt jag kan gå.

Jag försökte ta mitt liv för att jag var deprimerad. Jag ville dö, men jag ville också se vad som händer när man är sjukskriven för en "psykisk" åkomma.
Jag hamnade på AAvd 64 (Vuxen akut-psyk). Där blev jag övervakad i 9 dagar, en gång i halvtimmen.
Japp, oavsett klockslag så fanns det ALLTID någon som väckte dig och frågade "mår du bra?". En gång i halvtimmen.

Jag fick prata med MÅNGA olika doktorer/psykologer/terapeuter.
Kort därefter; Ute. Jag hade alltså "släppts" efter min tvångsintagning. 9 dagar senare. Allt jag behövde säga var "Jag mår bra, jag har lärt mig varför jag inte ska göra detta igen". SJälvklart så har jag käftat mycket därimellan, men detta är summa-sumarum.


3 dagar "ute". Första ölen. Första fyllan. "ÄNTLIGEN" får jag vara ifred, surfa runt, dricka lite bira osv.

LIFE. P.s, 17000 (16989:-) in på kontot pga "sjukskrivning".

Nivå 3? säg till!

Vad är det som gör detta uppenbart?
Samt; Vad är problemet? (ur din upplevelse)

Dag 1

Jag vaknar ur min "sövda" sömn.
Jag känner att det inte har varit en "normal" sömn.
Nån har sänkt dig, det har funkat.

Jag vaknar till ett kallt, hjärtlöst rum.
Grått, vitt och beige.

Inte en enda tavla, inte en enda spegel. Inget som går att skruva ned.
Glöm det.

"Hur mår du". FUCK YOU DIN ÄCKLIGA MÄNNISKA SLÄPP UT MIG. "Kalas".

"Läkar-besök om fyrtiofem minuter"


hahahah

okej. Samla dig. Dessa människor vill höra; "rabbla alla serier du sett".
GAME!

"Hur känns det?".

Bra. Det känns som om jag inser mitt problem och vet vad jag ska jobba mot.

"Ok. Nice, ses aldrig."

"Kalas, får jag några nya mediciner?"

"Nej, du är för frisk för mediciner".

Sverige.

De vet att
1) du försökte ta livet av dig
2) du uttrycker dig på ett kaotiskt sätt, om ditt osammanhängande inlägg är representativt
3) din syn på samhället, medmänniskor, dig själv, droger m.m ser precis ut som en borderline persons

= Du lurar ingen. Du har psykiska problem, och det ser omvärlden.