Förekommer organiserad gang stalking?

Det här var ett intressant sätt för en person att slippa sina stalkers:

Det handlar väl inte om "osannolika" händelser, vilka var för sig kan bevisa något, utan om att man intuitivt upplever att något inte är som det brukar. Om man har haft anledning att lägga märke till detaljer och lärt sig uppfatta skillnaden mellan normalt och onormalt med skarpare kontrast, t.ex. p.g.a. stalking eller liknande trakasserier, så litar man på sin subjektiva upplevelse även om den inte kan förvandlas till ett objektivt bevis.

Vad paranoiker har svårt för är att inte tvångsmässigt tolka in allt som avviker från det normala i ett visst schema. För det kan absolut förekomma onormala händelser runt förföljda människor, utan att det behöver vara riktat mot dem. Det kan vara något som händer men som har en annan förklaring. Men det kan också vara något som händer som är riktat mot den förföljda men som kan förklaras på ett annat sätt.

Det är svårt men inte omöjligt för en i hemlighet förföljd att reda ut vad som händer, men det är säkerligen omöjligt att övertyga en avdankad skeptiker om vad man kommit fram till - vare sig man har rätt eller fel.

Du har din syn , inget händer som inte du vet om. Om någon skulle köra mot dig säg (röd bil) och detta upprepas utan att träffa dig, du tror inte att du i alla fall undermedvetet skulle hajja till nästa gång du såg en röd bil ?
Det är det sådana igenkännings taktik som de har beskrivit för dig , vad jag kan tolka lika enkelt, som en partifärgs pinn i jackan .
Sedan har jag också varit med om ett par sådana udda sammanträffanden med bilar där åtminstone en gång var det ett gäng som drev med mig, men jag vet ej om det hade samma ursprung som start gänget eller om det var lokala byfånarna som strulade .

Det är nog inte så bra , tror att de vill att man gör så för att få "rätt ".

Ja, många tror att gangstalking inte alls utövas. Utan att ha några bevis förstås. Man tror, också utan bevis, att de som känner sig förföljda är psykiskt sjuka. Eller?

Jo men det är första gången jag läst att någon faktiskt blivit kvitt sin paranoia (eller sina stalkers, vilket det nu är). Det är en intressant utveckling som visar att det faktiskt finns hopp. Man behöver kanske inte bli stalkad i evigheter, alltså?

Prova att konfrontera de du tror är stalkers? Alltså främmande människor på gatan, t.ex. (bilar är svårare att stoppa)

De är nyfikna givetvis och vill att man lägger ut det man har .....Finns ju massa bevis på att metoderna använts och såg någon lag där vissa trakasserier fick användas av staten men inte mer än en kort tid för det är tortyr , tror det var Kanada kan varit i USA ..

Se exempelvis barnläkaren som blev anhållen , hon väcktes med jämna mellanrum då hon sov och det får man inte göra i Sverige i förhörssyfte (mycket man inte får men görs ändå) ...Helt klart ville de trötta ut henne ... Säker kan jag inte vara på det , men troligtvis så ligger det till så.

Ska göra så, i en rättssal ...

Jag uppfattade inlägget som en beskrivning på överkänslighet. Villket ingår under kriterierna för PTSD.
Du har sagt att du har varit utsatt och i kombination med att psykopater kan vara drivkraften bakom GS och kan generara PTSD, så länkade jag till inlägget. Jag tog de två första som jag hittade men det finns fler exempel att hämta.

Jag kan givetvis inte avgöra om det verkligen var så och därför sa jag att det påminner om det.


Mina källor...

Jag tänker först på PTDS som något som händer efter en tuff tid, exempelvis för en bankanställd som varit utsatt för ett väpnat rån , eller efter väpnade konflikter /krig, det kanske kan bli en in blandning med PTSD om det varit och är pågående stress situationer ?
För att PTDS ska gälla så måste väl den utsatte BO veta / förstå att situationen är över , men om den bankanställde ser ett vapen efter händelsen genom bankfönstret och det inte är en polis /militär som håller i det så blir det ju en reaktion/ beredskap utifrån erfarenheten av den tidigare händelsen och möjligen PTDS samtidigt ?

Menar att om man är beredd på att något kan hända utav verkliga orsaker så vore PTDS bara erfarenheter av samma förväntade händelser.


Om man har varit med om något och alltid tittar över axeln så kan man kalla det för PTDS eller erfarenhet, beror väl på intensiteten i känslan då man gör det.

I mitt fall så har jag bara tagit det lugnt även om jag ena dagen sätt en okänd person ställa sig öga mot öga bara decimetern i från mig ( alldeles för nära, det kränker mig ) utan anledning då det fanns gott om plats runt , en ren provokation , för att dagen efter möta personen flera mil där ifrån på en plats jag planerat lång innan att besöka. Personen blev överrumplad tydligen då jag var tidig och gjorde troligen en sken manöver men då denne kom åter så fångade jag denne på bild

Personen trodde väl att jag fortsatt gå , men jag stod kvar och funderade på om jag skulle ringa polisen och anmäla förföljelse , och det var mot utgången så personen gömde sig ett tag och skulle sedan gå ut och han ryckte till då han nog blev väldigt överraskad men jag talade lugnt i telefon ( läs filmade och beskrev händelsen )

Så har jag gjort med några till och kan jag knyta dem till en organisation , släktskap så är biffen klar.

PTDS kan man ju inte kalla detta utan snarare utredning, bevis insamlande från min sida då jag spelar in och även innan jag går ut, då jag missat en hel del , sätter på inspelning ofta.

Hur är det med passfoto, någon som vet om man kan få fram sådana nu för tiden ? Släktskaps utredning kan man beställa har jag för mig på pastorsexpeditionen eller skattemyndigheten , men meddelar dessa den man begär uppgifterna på?

PTSD ska det stå .

Du kan ha rätt men jag har aldrig tänkt den tanken. Jag förknippar posttraumatiskt stressyndrom med helt andra situationer och jag har bara haft en ytlig bild av företeelsen. Man blir dum av det västerländska sjukdomsbegreppet och föreställer sig abstrakta bilder av "sjukdomar". Jag tror jag förstår bättre nu. Tack herr kurator!

Men vaksamheten tror jag kommer från då vi bodde i Kalabrien i några år. När vi kom dit visste vi inte vad 'Ndrangheta var för något men med tiden samlade vi många pusselbitar. Vi började memorera registreringsnummer på bilar som uppträdde märkligt osv. Att komma till en by i Kalabrien kan påminna om västernscenariet med den mexikanska byn: kvinnor tittar skrämt fram genom dörrar och fönster som om de anar det värsta när man kommer. Kalabreserna är ett gästvänligt folk men 'Ndranghetan kastar en skugga över tillvaron och gör alla vaksamma.