Hej. Jag har ansökt om sjukersättning, men inte för att jag själv vill utan för att andra tycker jag ska ha det dvs min läkare, pappa och en del släktingar. Jag har haft aktivitetsersättning i många år fram till att jag fyllde 30. Då skickades jag ut på nåt arbetslivsintroduktions program för att se om jag hade nån arbetsförmåga och fick då aktivitetsstöd och socialbidrag för att klara mig. Sedan byttes det ut mot sjukpenning. Men efter ett möte med försäkringskassan övertalade dom mig att söka sjukersättning. Jag mår otroligt dåligt över detta nu. Jag funderar på om döden vore bättre. Jag sitter mest hemma framför datorn eller teven. Jag har social fobi, selektiv mutism och återkommande depressioner. Men jag vill göra nåt av mitt liv trots detta, inte slösa bort fler dagar som jag redan gjort. Jag var nyss på ett möte med en psykiatriker som försäkringskassan beställt. Hon träffade jag i typ 20 minuter och hon sa att jag inte hade nån arbetsförmåga alls och att jag lätt skulle få igenom ansökan. Hon sa också att jag kan få ett bra liv ändå med hjälp av en ledsagare eller boendestöd som hjälper mig med allt. Men jag vill inte ha det. Och det värsta av allt är att hon sa att vården liksom släpper en när man har sjukersättning, då är man så sjuk så det inte går att göra nåt åt det. Jag får inte studera eller något. Bara sitta hemma. Ibland vill jag bara slänga mig framför tåget och har varit nära flera gånger.
Jag vet att jag är gammal nog att bestämma själv men det är inte så lätt. Jag vet inte vad jag ska göra. Dra tillbaka ansökan eller göra som andra vill?
Jag vet att jag är gammal nog att bestämma själv men det är inte så lätt. Jag vet inte vad jag ska göra. Dra tillbaka ansökan eller göra som andra vill?

Men tänk först pengar, sedan kan du tänka i andra banor och då skall du inte vända dig till dessa "dina egna".